Naftalin the Welderine

Vid det här laget är jag sjukt trött på att vara gravid.
Man kan liksom inte göra nånting utan att det märks att man är det; allt från att böja sig ner för att tömma diskmaskinen, ta av sig skorna, torka sig när man varit på toa, gå ner på stan och handla till att äta mat, försöka ligga bekvämt, försöka sitta bekvämt, klä på sav ig, klä av sig, försöka sova, försöka vakna osv..; allt påverkas av att man har ett foster i magen.
Jag vill föda det nu, så man får se vem det är som bestämde sig för att bosätta sig i min mage och i mitt liv, och så jag kan få tillbaka min kropp en stund då och då.
Man längtar efter enkla saker som att ta på sig ett par byxor, gå ut och gå, dricka ett glas vin eller fem, ligga på mage, äta ädelost och rökt kalkon och stark mat osv...
Tack och lov är halsbrännan inte lika jävlig för tillfället, så jag slipper känna smaken av spya i munnen hela tiden iaf. Däremot har jag sjukligt ont pga foglossning, ichias och inflammerade knän, svullna vader och hälsporre hjälper inte heller. När jag ska gå någonstans, resa mig upp eller sätta mig ner är jag som en gammal gubbe med reumatism, stönar och suckar, vaggar fram med en hand bak på ryggen, går med korta små steg även för mig; som i vanliga fall får ta två steg när mina långa, ståtliga kamrater (typ Eggis och såna som är fem gånger så långa som mig) tar ett.
Senaste dagarna har det varit ett jävla spring, och det känns i ryggen.

Diana har varit sjuk i snart en vecka, hon inledde med magont och en kräkning, sen fortsatte hon med öroninflammation som inte ville ge med sig; så igår fick vi gå till akuten och få kåvepenin utskrivet. Vissa stunder, när hon fått krossad alvedon blandat med saft, är hon pigg och glad och underbar som vavanligt, sen rätt som det är segnar hon ihop och har jätteont i örat. Det skär i modershjärtat när man har gett henne alvedon och kärlek och liksom inte kan göra mer, men jag har försökt skämma bort henne lite i veckan iaf. Handlade lyxvaror till henne här om dagen, färska jordgubbar och dyr glass och sånt, och förut idag bakade jag chokladtårta till henne... hon har ju faktiskt namnsdag idag.
Det finns tre fjärdedelar kvar av den btw, så om nån vill komma på fika imorn gör det ingenting... vi är hemma nästan hela dagen.
Vi har haft massor av mys i veckan såklart, och kollat på film nästan varje dag. Ett par nätter har hon sovit inne hos mig också.
Nästa helg är det födelsedagskalas, helgen efter det ska vi till Finspång med Maria, men helgen efter det tycker jag nog att lilla damen kan hälsa på sin mormor. Jag vill vara barnledig, få lite gjort hemma och kanske umgås med mina vänner lite.

Ska till soc imorn förmiddag, och efter det ner till försäkringskassan, för att hämta nya föräldraledighetspapper. De förbannade klåparna på posten eller FK har supit bort papprena plus intyget från barnmorskan som jag skickade in för mer än en månad sen :(

Ska inte bara gnälla dock. Det finns fortfarande små saker och personer som gör min vardag lite trevligare...
Jag är vansinnigt trött idag, blev visst jäkligt sent både förra och förrförra natten. Ikväll måste jag behärska mig, och inte sms:a halva natten... :)

Ja, så är det faktiskt, näst intill iaf.
Jag har inte druckit öl sen senast jag var i Götet, nån gång i somras sisådär, då jag unnade mig en mellanöl.
Här om dagen på Lidl inhandlade jag en 33 cl Grafenwalder, 3,5 %, som jag hade tänkt att avnjuta iförd ett varmt skumbad. However, av en ren slump snubblade jag över en trevlig samtalspartner, så trevlig att jag bestämde mig för att fira med denne lille folle.
Jag vet att det löter jättetöntigt, men jag saknar verkligen at kunna ta mig en öl eller två om aftonen. Först och främst för att jag tycker att det smakar alldeles fantastiskt gott, i andra hand för att dte är avslappnande och socialt, vilket jag saknar på andra nivåer också. Det är ganska ensamt att sitta hemma kväll ut och kväll in; och även om man nu skulle bli inbjuden på ngt galej (vilket är obefintlig risk för eftersom alla tycks tro att man är pestsmittad eller något när man har en liten inneboende i magen) är det inte säkert att man fysiskt orkar med att ta sig hemifrån, än mindre vara social och stoja med folk en hel kväll.
Nåväl, summa sumarum är att bara vid "Psssht-klack"-ljudet och den lilla, diskreta doften som steg från öppningen fick jag nästan en klump i halsen. Höll den precis under näsan och drog några djupa andetag, insöp aromen (och detta är endå en billig, blaskig folköl) och kände mig som Dynamit-Harry; lät den första svalkande munfullen skölja runt i min mun och svalde den lustfyllt. Det var nästan att det fuktade till på andra ställen än i munnen tamefan.
Så, vem bjuder mig på en öl när jag fött barnet? :)

Mina hormoner har gjort mig till en lite argare person, med mindre tålamod, men även med mindre undertryckta aggressioner och mer "råg i ryggen" som det heter. Jag har även innan denna hormonella befrielse lidit av verbal inkontinens, jag säger gärna för mycket när jag väl öppnar käften. Jag jobbar på att lära mig kontrollera detta, men resten av världen gör det ack så svårt. Man vill, både mentalt och fysiskt, ta tag i folk, ruska om dem och skrika "WHAT THE HELL IS WRONG WITH YOU?"

Folk kan inte läsa ordentligt, inte skriva ordentligt, inte tänka ordentligt, inte skruva ihop avlopp ordentligt... osv. De tar godtyckligt till sig delar av information i ämnen som intresserar dem, men struntar helt sonika i de delar som inte passar dem, och bygger därpå sin sk "expertis", totalt ointresserade av att de genom att bara använda sig av vissa delar av en sak kan skada både sig själva och andra. Det gör mig upprörd, och får mig att vilja sprutlackera deras värld med drypande, stinkande, sarkastisk mundiarrè.
Dessutom har de ingen som helst önskan om att kolla upp att de delar som de faktiskt försöker ta till sig kommer från pålitliga källor, utan nöjer sig mer än gärna med att det minsann stod på Flashback, eller att en kompis mamma sa det.
Dags att rensa lite på vänlistan snart, kanske kommer ner under 40 pers den här gången.

I övrigt är jag trött som ett jävla mähä, verkar inte spela någon roll hur mkt, när eller hur bra jag sover. Vaknade i förmiddags, och kände mig relativt... well, "pigg" är väl att ta i, men inte riktigt lika dödstrött som vanligt. Bra bra, tänkte jag, för jag har mycket som behöver göras, särskilt nu när förlossningen närmar sig med sjumilasteg. Efter någon timma så hade jag dundrande huvudvärk, kunde knappt hålla ögonen öpnna och frös som om jag satt i ett kylrum och skalade räkor naken. Har tredje maskinen tvätt i nu i alla fall, alltid något. Jag har virat in mig i morgonrock och en tjock filt utanpå kläderna, men är fortfarande frusen om benen, gäspar så att ögonen tåras. Skallen är lite bättre efter en alvedon, men gör fortfarande ont. Nu ska jag svälja i mig lite mer järn, och hoppas att det inte gör mig allt för illamående, och sen ta ett avsnitt alternativt blunda en stund, får se om jag kan hålla ögonen öppna.

Fyy fan, jag har inte haft en sån här jävla halsbränna i hela mitt jävla liv förut, jag blir galen!! Både i frekvens och intensitet når den för mig oanade höjder, känns hela tiden som om jag är på väg att kräkas. Jag ska fråga BM nästa gång jag ska dit om jag kan fånåt utskrivet mot et, för samarin och novalucol verkar bara ta udden av det en liten stund, och att sova är i princip omöjligt. När jag lägger mig ner blir det värre, när jag rör mig för mkt blir det värre, när jag böjer mig fram.. well, you get the point. Så här sitter man som ett jävla fån och gäspar, sörplar samarin och glor på House. Jag är trött som satan, jag ville sova för ett par timmar sen. Om detta dessutom ska bli värre fram till förlossninge kommer jag att sitta med en spya i munnen konstant inom ett par veckor. Jahapp, färdiggnällt för ikväll då.

Idag är det inte kul på en fläck. Jag mår illa som fan, har svårt att hålla ögonen öpnna, ont i kroppen, halsbränna osv. Det är bl.a såna här dagar man saknar en partner som mest, som kunde sätta på kaffe, hänga tvätten, kånka diskmaskinen, fylla och sätta igång den, plocka iordning badkläder osv och väcka mig med en kopp kaffe och lite kärlek när allt var klart. Men det är väl bara att bita i den sura uppstötningen. Ska ju åka om en timma. Missförstå mig inte, det ska bli jättekul och så... önskar bara jag var lite piggare och mådde lite bättre när man nu ska iväg nånstans. Känner mig som titeln säger, eftersom det smakar gammal spya i munnen, kläderna klagar högljutt över att tvingas töjas över alla dessa kurvor och bara mig själv har jag att gnälla till. Och bloggen, och FB. Så det gör jag ju...

Jaha, jag är väl en bitch då, som är så kall och hård. Men det anser jag mig vara i min fulla rätt att vara. Inte fan har jag tjänat något på att mjäka mig och försöka vara folk till lags. Fick mess från den som befruktade mig för sisådär 32 veckor sen, han gnällde om att jag aldrig hörde av mig. Vad ska jag höra av mig till honom om? Jag känner inte människan, och har ingen önskan att lära känna honom heller. Det var därför det bara blev en engångsgrej. Hade jag inte blivit gravid så hade jag förmodligen inte haft någon kontakt ALLS med honom, han är inte den typen av människa som jag väljer att umgås med. Är jag dum i huvudet eller? Jag fattar faktiskt verkligen inte alls vad jag skulle kunna messa honom om. Hur jag mår osv är väl MIN ensak? Att jag gnäller om det på bloggen och FB räcker för mig, för det är för MIN skull och jag vet att det inte är så många som läser det eller bryr sig om det. Känns väl lite som "need to know basis" , jag tar inget ansvar för om folk vill läsa min blogg för att få reda på att jag har foglossning, är kissnödig hela tiden, har järnbrist osv. Sånt kan man för övrigt sluta sig till själv, om man googlar "gravid", eller som i detta fall; kanske frågar sin syster som har fem barn? Jag har nog att tänka på utan att behöva ha nån gnällig, nojjig lipsill att förklara saker för. Som exempel; jag tog bort honom från FB när han hade sett att jag checkade in i sjukhusparken, så då blev han nojjig och trodde det hade hänt något. Ja, jag var där och lekte med Diana och våra kompisar. Mycket att nojja över? Senast jag hörde ngt från honom innan idag var vid jul, han messade ett "god jul"-osv mess. Nu hade jag ganska mkt att göra runt jul utan avlopp och med gäster osv, så jag svbarade inte förns några timmar senare. Under tiden hade han suttit ute på krogen och gråtit för att jag inte svarade på hans sms, och antastat mina stackars kompisar om att de skulle "prata med mig" osv. Alltså, jag kan inte HA en sån människa i mitt liv. Nu måste jag ju det, till en viss mån iaf. Jag kan ju inte påstå att jag har någon närmare kontakt med pappan till mitt förstfödda barn, och det önskar jag inte heller ha. Vad jag önskar, för BÅDA mina barn, är att de få bra kontakt med sina respektive pappor. Resten klarar jag mig utan, tack så mkt. Nej... urs, nu måste jag nog göra iordning liute choklad eller te eller ngt så jag lugnar mig lite. Jag blir bara så förbannat irriterad av människan, och om vi skulle "umgås" på något sätt, som han verkar vilja, så skulle det sluta med att jag kastade saker efter honom eller något.

Urs. Trött som Fan. Somnade sent, vaknade tidigt. Ska äta en kopp fil, skicka Diana till skolan och sen försöka sova en stund till. Måste ringa hyresvärden i eftermiddag också. Kunde konstatera efter att ha pustar, stånkat, krypit, svurit ogb svettats med de illaluktande jävla rören i köket i en och en halv timma igår kväll att jag antingen är helt dum i huvudet, eller så är den som satte dit dem det. Nu råkar det vara som så, att jag VET att jag inte är dum i huvudet. Så det så. Måste ringa FK också, har inte fått ngt besked om föräldrapenning ännu, trots att det är typ tre veckor sen jag skickade in papprena.

Jag är rätt jäkla trött på att vara så seg och trött hela tiden, att allting ska vara ansträngande och ge mig halsbränna, att jag inte får något gjort.
Jag längtar tills bebisen kommer ut. Jag inser att jag kommer att vara ÄNNU tröttare då, och att jag inte kommer att få något gjort då heller, men då är det iaf lättare att få hjälp en stund då och då. "Kan du hålla bebisen en stund medans jag hänger tvätt, kan du ta en sväng med bebisen i vagnen så att jag kan sova ett par timmar" osv funkar ju betydligt bättre än "kan du hänga min tvätt, tömma min diskmaskin och dammsuga åt mig medans jag sitter och vilar mina svullna ben, värkande leder och inflammerade knän och undviker att få halsbränna". Jag vet att jag faktiskt SKULLE kunna be folk att hjälpa mig med såna saker, men det ligger liksom inte för mig att sitta och titta på när nån annan gör det jag anser att jag borde göra. Dessutom blir det aldrig lika bra när någon annan gör det; glasen hamnar i fel ordning i skåpet, tvätten skakas inte ut ordentligt och dessutom måste jag se nån annan hålla på och grejja med mina underkläder. Tack men nej tack.
Idag har jag iaf kopplat ur och kånkat ut diskmaskinen från badrummet, kopplat in tvättmaskinen, satt igång en tvätt, försökt göra rent i diskhon och slasken (det är så inihelvitte fetstopp där så det är svårt att få dte fräscht), klätt om från morgonrock till fläckiga, illasittande kläder (ja, det är ansträngande att klä på sig, särskilt på underkroppen där ingenting passar, man måste böja sig fram osv) och... ja, det räckte gott och väl för att jag ska sitta och gäspa i soffan med den sura smaken av halsbränna blandat med kött (från såret där visdomstanden satt) i käften och längta tills det blir kväll, så man kan lägga sig och somna till ett Houseavsnitt.
Strax ska jag sätta på lite kaffe, min rara bror kommer hit och tar en kopp med mig. Har ju faktiskt tre saker till honom nu, och det är lättare för honom att komma hit än för mig att komma dit.
Han ska få frusen thaifood som vi pratade om hos John förra helgen, en påse thaikrydda som var billig på ÖoB och ett rör järn+C-brustabletter eftersom han misstänker att han kan ha lite järnbrist.
Efter det kommer det att var adags att laga mat, hade tänkt försöka laga "riktig" mat idag: pasta, sås, falukorv och kokta grönsaker. Det skulle vi ha haft igår, men jag kom på att rabattkoden på onlinepizza bara var t.o.m den 16/1, så det blev en burgare till Diana och grönsakspizza till mamma.
Efter maten ska ungen badas, och efter det tänkte JAG faktiskt ta och bada. Om jag nu orkar.

Nu kom min kärte bror!

Ibland blir jag så sprängfylld av ömhet när jag ser på min vackra dotter att jag nästan får tårar i ögonen. Hon är så underbar, snäll och omtänksam, kärleksfull på alla sätt och vis, tacksam och glad för små saker som ett glas nypressad juice, en film i sällskap med sin gamla trötta mamma eller en nybäddad säng.

Nu när hon gått och lagt sig är det en helt annan sorts öhmhet som gör sig påmind; det stora hålet i munnen där det tills för ett halvt dygn sen satt en visdomstand. Jag har varit elt slut idag, mer än vanligt till och med. Sovit till och från större delen av dagen. Tror jag ska spara min sista alvedon tills jag kan sova "för natten", även om det känns som om jag skulle vilja ta den nu.
Jag får trösta mg med min käre doktor så länge, och eventuelt lite chokladglass.

Diana tyckte min visomstand såg ut som en hajtand.

Det ringde från dolt nummer fört idag, och bultade på dörren så jag vaknade. Jag svarade inte, och öppnade inte. Kanske var det det där oväntade besöket som spåklan på FB lovade för några dagar sen? Då hade den rätt, för det fick mitt hjärta att slå volter, men inte åp något behagligt vis. Jag är fortfarande jävligt folkskygg, jag vill inte träffa månniskor all för det meta, och definitivt inte utan förvarning.

Jag har tanvärk.Såndär pulserande, intensiv smärta som gör att man inte vet vart man ska ta vägen. Jag har knaprat mig igenom alldeles för mycket alvedon senaste ett och ett halva dygnet, men nu 11.30 idag har jag tandläkartid. Hoppas det blir bra på en gång, så jag slipper denna smärta, för kul är det fan inte.

Jag läser på FB, försöker att inte ta åt mig personligen, men endå hugger det till lite i ens ego när man får klart för sig att det är MIG det är fel på, det är just JAG som inte duger. Inte åt vissa iaf. Det är klart, det kan man ju inte vänta sig; att man ska vara "flickvänsmaterial" eller passa till "alla", men det vore ju skönt om man kunde få ärliga svar om det i så fall.

Drömde i natt.
Av smärtorna just nu är det denna som jag helst skulle vilja slippa.
En gammal smärta, som jag envist intalar mig själv att den är över, att det inte gör ont längre, att jag lämnat det bakom mig.
Men när i drömmen denna gamla smärta kryper upp bakom mig, håller om mig, säger sånt som jag längtat så efter att få höra och rör vid mig med en ömhet och åtrå som speglar min egen så är det inte ett dugg gammalt, och när man vaknar svider ögonen av tårar, kroppen värker av längtan och hjärtat är lika brustet nu som då.
Ska denna demon aldrig sluta hemsöka mig?
Jag vill inte plågas av honom längre, vill glömma det jag aldrig kan få. Vill ersätta det, med något verkligt, men inget kommer ens i närheten. Jag försöker ge mig hän, känna något, lyckas då och då lura mig själv, "kanske denna gång" ...
Nothing compares to you. Om man försöker vara objektiv och logisk finns det inget där för mig. Men sen när är kärleken objektiv och logisk? Stunder som denna skulle jag ge allt, och allt igen för dig, för oss, för att få tillbaka rätten att vila mot ditt hjärta.
Jag älskar dig.

Jag önskar min hjärnafunkadebättre,såjag slapp glömma att ta mina järntabletter; för jag hade gärna sluppit dessa symptom igen:

• Illamående- Känns som om jag ska kräkas hela tiden, och min redan obefintliga aptit är nu nere på minus.
• Förstoppning- När man väl går på toa är man inte säker på om man ska föda eller bara försöka lägga en kabel.

• Missfärgningar- Egentligen inte ngt man lider av kanske,men om man väl lyckas pressa ur signämnda kabel ser det ut som om den bestod av 90% aska. Känns bara.... ofräsht.

Strax (som är en ganska relativ term när man mår som jag gör just nu) ska vi cykla till Lidl. Spännande va?

Jag är trött. Som en höna som blivit rejält tuppjuckad. Jag är också sjukligt sugen på ägg.
So there you have it... vilket av sina behov ska man tillfredställa först?
Under vanliga omständigheter skulle jag säga SOVA nu och käka ägg till frukost. Under dessa omständigheter måste jag dock ta hänsyn till att jag har förbannat dålig aptit atm; vilket har som konsekvens att jag äter skitdåligt, (idag har jag ätit en minibaugette, ett smörgåsrån, en varmkorv och några chokladbitar) vilket i sin tur leder till minskad energi.
Satte några ägg på kokning, får se om jag orkar äta ngt av dem idag/natt eller om det blir äggmacka till frulle.

Idag känner jag mig lite melankolisk och ensam. Jag har liksom en oro i kroppen, rastlös men endå håglös.

Jag har iaf lyckats få sålt på ett par termobrallor idag, den hundralappen sitter jävligt bra till i kassan med tanke på att det är tio dagar kvar tills nästa peng trillar in.
Har iofs mkt mat hemma som vanligt, men det börjar tryta med färskvaror, grädde att hälla i tèet och kaffet, grönsaker och frukt osv.
Jag har några halvledsna mandariner och apelsiner kvar sen i julas, tänkte jag skulle pressa dem och servera min unge lite nypressad juice till frulle imorn.

Imorn... då stänger de av vattnet igen. Det är idag en månad sammanlagt, som det hållit på och krånglat. Hoppas de får ordning på skiten nån gång.

Har ingen aptit heller, pressade i mig en kokt korv med bröd förut för att jag var tvungen att åstakomma ngt matliknande till ungen min.

Hon tappade sin sjunde tand idag, och fick såklart en guldpeng för den, btw. Nu sitter hon i badet och sjunger för sig själv. Hon låter nöjd, lycklig, tillfreds... Det värmer mitt modershjärta, och gör mig lite gladare. Så skönt att veta att det jag lyckats bäst med i mitt liv; att bli mamma till min underbara flicka, det har jag lyckats förbannat bra med. Folk fortsätter ständigt att förundras över hur smart och duktig hon är, som om det inte räckte med att hon är lycklig, frisk och söt som en jordgubbe. Inte för att jag tar åt mig hela äran för det, men lite av den. Jag får vackra kärleksbrev, kramar och teckningar dagligen och stundligen, som försäkrar mig om att hon är väldigt nöjd med att ha just mig som mamma. Hennes största klagomål brukar vara att hon vill spendera mer tid med mig, hon förstår inte riktigt hur pass mkt tid vi spenderar ihop jämfört med folk som tex har jobb, delad vårdnad och liknande.
Sen att jag är gravid, har sömnproblem och så vidare gör ju såklart att det kan falla bort lite tid då och då, men endå spenderar vi minst fem-sex timmar dagligen med varandra, även om vi inte gör ngt speciellt.
Idag har vi tittat på en gammal TV-serie på min laptop, kollat musikvideos, kittlats, busat och gosat i soffan, pratat och ätit mat tillsammans. Inget speciellt liksom, men speciellt för att det är tillsammans.

Phew, vad jag gäspar. Ska fiska upp mitt lilla barn, kolla ngt avsnitt eller två och se om man kanske kan somna tidigt idag för en gångs skull, så man orkar släpa fram symaskinen imorn och sy färdigt hennes onepiece.

Mitt hår blir ljusare och ljusare. Det beror iofs lika mkt på min ljuslila überinpackning som att det orangea går av vartefter man borstar det, men det gör mig ingenting. Behövde endå toppa skiten!

Min inneboende använder min pissblåsa somstudsmatta, och min magsäck som sandsäck. Jag har pissat typ sju ggr ikväll, och har sura uppstötningar och halsbränna hela tiden.

Mitt tangentbord håller på att ge sig, eller så är det bara jävligt skitigt. Sjuk tirriterande i vilket fall som helst.

Nu ska jag dra igång första avsnittet av säsong fyra. Undrar vilket som kommer först, sista avsnittet eller förlossningen? :)



Såhär ungefär ser det för övrigt ut i min livmoder just nu:




Den ser ju färdig ut nu :) Ca 40 cm lång och väger ca 1800 g enligt den info jag googlat mig till. Lite svårt att kolla själv mellan BM-besöken.

Min stora unge börjar andra terminen i klass 1c på Sandbäcksskolan imorgon. Känns som om det var nyss hon också var 40 cm lång och sparkade mig på blåsan. Faktiskt. Fast endå en evighet sen. Hon är så stor och duktig, min älskade lilla stumpa...






Jag har svårt att föreställa mig hur man skulle kunna älska någon lika mkt som jag älskar henne. Dock är en av de få saker som faktiskt gör mig mjukhjärtad och gullenuttig just nu små bebisar, så när min egen kommer ut kommer jag nog att falla i trans sådär som man gör.
Just nu känns det mest tungt och jobbigt, jag vill ha tillbaka min kropp. Men jag vet att det är värt det, så jag tröstar mig med House.

Kvällens ord: HUSK!
Alla som harspelat Skyrim förstår vad jag menar...

Har för övrigt en nice evening at John`s place, funderar på att beställa pizza.

Jag drömde att Johns lägenhet blev invarderad av ljusblåa gråsuggor, eller kackerlackor, som det var i drömmen. Stora, äckliga, med förmåga att bitas; och de var överallt. Fan så vidrigt det var. De kom från ett rör i golvet, förökade sig explosionsartat och var stora som tändsticksaskar och allt där under. De kröp på mig, på täcket, mellan soffkuddarna osv.
Sen fortsatte drömmen med att jag flydde ut i köket, där alla satt och käkade hemgjord pizza. Jag försökte göra mig en liten plats att sitta på, och råkade då ha ner en jätteexpansion till Munchkin, massor av kort som spridde sig över golvet som jag kröp omkring och plockade upp.
Då väckte John mig, var trevligt att vakna från dessa bizarra drömmar och istället bli serverad vaniljte på "sängen".
Trött som fan är jag, men det är ju inget ovanligt.
Somnade til vid halv sex-sex i morse, vaknade till en liten stund innan nio, låg och vred mig och försökte hitta en bekväm ställning för min gravida kropp i nån timma och sov sen en timma till.
Nu sitter jag ensam i Johns lägenhet och suger i mig det sista av tèet, funderar på om jag orkar ta mig hem en sväng eller om jag sa softa här tills nerderierna börjar.
Känns som om jag skulle unna lägga mig och sova en stund till, så man orkar med att vara sitt allra trevligaste jag ikväll; det är tillräckligt svårt att vara trevlig när man är hormonell och har sovit bra så just nu känner jag mig rätt osocial.
Har inget smink och sånt med mig, men jag vet inte om jag orkar bry mig så jävla mkt.
Jag har ont i magen, är snuvig och mår illa. Jo, behöver nog sova mer. Nån timma eller så iaf.

Strax iväg till John <3

Bye!

Drömde livligt och intensivt inatt/dag med.
Först om cancerbölden, som skulle sova över här för Dianas skull. Han tog sig friheter som att bada i mitt badkar och dra i snabeln, sätta upp saker i köket, surfa på min laptop osv. Vill inte gå in på allt för mkt detaljer, men jag kan sammanfatta hela drömmen som vidrig, och jag blev väldigt lättad av att vakna till och slippa skiten.
Somnade om, och drömde om betydligt trevligare människor.
Först om Bop & Mary; att de var barnvakt till Diana och bebisen, som i drömmen var född och var en liten flicka. Alldeles jättenyfödd var hon, och jag ammade henne. Hade dock bara mjölkproduktion i ena bröstet, hoppas verkligen inte det blir en sanndröm. Hur ska jag då kunna bli en bystig blondin i sommar? Snyggt, med en boobie spänstig och mjölkfylld och den andra som en raggsocka med stenkulor i by comparasing? Neeh...
Sist drömde jag om John & Debi, om att det var nån slags festivalgrejs i stan, och att många var hos dem och skulle äta där, sova där osv. Diana fick en jättestor badring, Benjamin kläckte ur sig något fyndigt skämt, vi pratade svenska med Debi en läng stund, och sen skulle det lagas mat osv. Fast då var Debi arg av nån anlednig, det var jäkligt oklart varför.
Nåväl, hade en intressant drömsejour iaf.

Vaknade till, släpade mig upp och satte på kaffe, höll på att klia benen av mig, gick på toa osv.
Det är så stört. Jag har nästan alltid tights, strumpbyxor eller leggings på mig. När jag drar på mig den så böjer de benhåren uppåt. Efter ett tag kliar det så jag håller på att bli vansinnig.
Ska jag behöva raka benen bara för att jag gillar tights?
Av princip vill ag helst inte hålla på och tönta mig och raka bort fullständigt naturlig kroppsbehåring.
Dels för att om någon nu skulle vilja bli såpass intim med mig att de kommer i närkamp med min kroppsbehåring är det väl bäst att de kan leva med det, annars är de inte värda min uppmärksamhet iaf.
Dels för att det är unbloodeylikley att jag öht kommer att få ligga på ett långt jävla tag iaf.
Dels för att det helt enkelt är stört, att man ska vara hårlös som en jävla alien för att vara kvinnlig. Det är ju inte så en kvinna ser ut på riktigt.  Om det vore en mer frivillig preferens hos folk kunde jag gå med på det, men det stör mig oerhört mkt att det är så man förväntas vara. Nåja, jag har väl kanske aldrig varit bra på att vara som jag förväntas vara av samhället.

Senare ikväll ska jag förkovra mig i nerderier, det ska bli underbart.
Innan dess ska jag bada, och kanske äta något. Växlar mellan att ha superaptit och knappt nån alls, och just nu äter jag next to nothing.

Ja, såhär tjusigt orange var jag i håret tills igår. Jobbar på att få det blondare.
Jobbar även på att lista ut hur i helvete jag ska göra för att vrida på bilden.
Vilken n00b man är...

NÄMEN... fan jag har läsarrekord idag, visste inte att det skulle vara SÅ populärt med en blonderad Naftalin!
Hoppas ni alla horder av beundrare njuter av att läsa om mitt oerhört spännande liv.
GISSA vad jag ska göra för något nu?

Jepp, det är riktigt... Titta på House. Skulle ha lyssnat på honom, från allra första början; "Everybody lies"
För jag anser nog faktiskt falsk marknadsföring vara lögn.
Jag önskar er alla en god natt, men utesluter därmed inte möjligheten att det kommer fler inlägg senare. Jag skriver ju trots allt för min egen skull, och då gör jag det när jag känner för det, och om vad jag känner för.

Fan rätt bra endå. Efter de där drömmarna, som kändes som en kulmen på min lilla crush, så kom det där sms:et som fick allt att liksom bara pysa ihop. Lite som att släppa luften ur en ballong. Såhär i efterhand känns det som en uttjänt ballong iaf, sladdrigt och lite äckelfuktigt, nåt som man liksom inte riktigt vill ta i. Fan, det är kallt ute. Ser inte fram emot att ge mig hemåt. Bläsh.

Jag har druckit för många koppar kaffe. Rastlös och lätt illamående, vasssskaman göra? Fast endå trött. Kanske borde gå hem och dampa loss med tetris eller nåt? Nej jag vet inte. Det är fan inte mycket jag vet.

Att man är så blödig och hormonell så man trånar efter allt som ler mot en kan förvisso vara irriterande för folk, medans jag själv mest stör mig på att man blir så förblindad att man inte ser igenom emoplattityder och motsägelsefullt betéende. Om man med sitt uppförande skriker BEKRÄFTA MIG och sen blir upprörd när någon faktisoy gör det kanske det inte heller är så konstigt att man går ut vitt och brett med att man ska ta en vit månAd, och sen på månadens femte dag frågar efter fest och glatt häller i sig vin när man är ensam hemma. Är det inte DET folk borde undra över istället? Ja vad vet jag mitt arma luder. Sitter för övrigt hos Jenna och skriver på mobilen. Nu vill jag ha mer kaffe.

Rapporterar live från badkaret här!
Jepp, tog med laptopen in o kollade House, ovanligt va? Sitter i badet med datorn på en pall brevid.
Fick veta att jag irriterar folk. Oh, det var väl ovanligt! Unfuckingbelievable.
Men det är klart, jag ska hålla mig på min kant och vara en duktig liten flicka. Kanske bäst jag slutar kommentera mina vänners statusuppdateringar, eftersom allt som skrivs på FB är dödligt allvar.
Kanske skulle sluta blogga också, nån kan ju ta anstöt.
Shit, vad patetiskt.

Ingen bilmaskin i morse.
Vaknade till några gånger, men låg kvar; somnade om, drömde vidare.
Så underbara drömmar.
Drömde att vi var nära varandra, rörde trevande försiktigt vid hans kind, pratade med barnen, skulle laga mat tillsammans.
Det var liksom sådär rosafluffigt lyckligt och nyförälskat.
Handligen var inte mycket mer än så, men känslan av hans lena hud sitter kvar i minnet som en glödande kula av vit eld, överskuggar andra sensationer.
Drömde vidare sen, en annan dröm, om samma person. Att han hade gått på krogen med nån tjej, att de gick hem tillsammans, och jag läste om det på FB, Även den känslan bränner sig kvar i mitt bröst.
När jag vaknade, disorienterad och med känslan av honom så påtaglig att jag tittade mig omkring och undrade vart han var, vart jag var, och om detta var en dröm eller om jag just vaknat från en; så var det av att vaktmästaren bultade på dörren.
Han ville att jag skulle spola vatten i köket en stund, och såg mycket förvånad ut över att han väckte mig.
Förstår inte varför det skulle vara så konstigt att sova kl 13 på dagen, det måste väl endå finnas fler än jag i denna värld som jobbar natt, är gravida, har sömnproblem, är arbetslösa osv. Man sover väl när man kan, om man är trött?
Anyway, han kom tillbaka några minuter senare, och sa att de hade fixat så jag kunde använda vatten och avlopp i köket... under helgen.
De skulle komma tillbaka på tisdag och fixa färdigt, förhoppningsvis.
På tisdag har det hållit på i en månad och krånglat.
Jag gör mig inga illusioner om att de ska bli klara på tisdag. Gör mig heller inga illusioner om att få uppleva min dröm på riktigt.
Jag har istället gjort mig en kopp kaffe, och spolat upp ett bad. A poor substitute.
Ska ägna mig åt dessa substitut en stund nu, och försöka leta upp något vettigt att bekläda min minst sagt kurviga kropp med. Börjar bli svårt att hitta saker som man känner sig bekväm i, antingen får kläderna vara stora som tält; eller alldeles för tighta. Inget sitter direkt bekvämt, och man känner sig inte snygg, vad man än tar på sig.
Kan jag väl leva med, eftersom jag inte är dummare än att jag inser att jag är min egen största kritiker, att jag ska spenera större delen av helgen med vänner som tycker om mig oavsett hur jag ser ut (en del av dem tycker faktiskt till och med att jag är SNYGG hur jag än ser ut ) och att kontrasten kommer att bli oerhört stor, iaf i mina ögon, när jag morfar till bystig blondin i vår.
Ska sätta på lite trevlig musik också, på hög volym.

Nu när jag stängt av musiken, släckt alla lampor och ljusstakar till förmån för några värmeljus, fått "Gonatt-mamma-jag-älskar-dig-samtal" och inte hunnit få igång nåt Houseavsnitt är det VÄLDIGT tyst här.
Kanske ska passa på att njuta av det tills bilmaskinen drar igång igen.
Men... det är så väldigt, väldigt jättetyst.... :(

Blekte håret igen förut, och hade i en inpackning som tar bort gula reflexer. Betydligt mer blond nu, men fortfarande ljusorange i topparna. Slängde i en vanlig inpackning efter det, som jag nog ska sova med. Ska bara komma underfund med hur jag ska genomföra det utan att smeta inpckning i hela soffan. En påse på huvudet prasslar för mkt.
Hm. Får väl vänta tills det torkat till lite, och sen lägga en handduk på kudden eller så. Jag är så trött så jag kommer att somna som en stock om en stund iaf. Hoppas jag. Men det är ju sånahär kvällar det brukar sluta med att jag är vaken i ett och ett halvt dygn eller så och sen kollapsar totalt.
Ett och ett halvt dygn kanske inte låter sådär fruktansvärt mkt, men när man är i detta välsignade tillstånd med låga järnvärden och allt annat härligt det medför att vara havande så är det sjukt mkt.
Verkar ju inte bli så mkt chattande idag iaf, men det kanske är lika bra det, så jag inte inbillar mig något.
Tänker på honom dock, med lika delar irritation, frustration, tillgivenhet och saknad. Typ.

Håhåjaja. undrar om jag sitter här och pratar med mig själv bara för att det är så tomt och ensamt utan Diana?
Vad fan gjorde man innan man fick barn?
Saknar min unge, även om hon bara skulle vara sovande i sitt rum just nu.
Hon var så rar när hon ringde förut, och sa att jag fick låna allt i hennes rum om jag ville, att hon älskade mig och saknade mig osv. mitt underbara lilla hjärta. Det finns inga ord för hur mkt jag älskar henne.
Och om några månader ska man få en till. När man tänker på det så, så känns det som om man haft störst tur i hela världen, vunnit jackpoten liksom.
När jag vaknar av bilmaskinen imorn bitti kommer jag nog inte känna likadant... haha.. om jag nu somnar ikväll.
Kanske skulle ta och lägga mig tillrätta med min käre doktor till att börja med.

Vad tyst det blev när både arbetsdagen tog slut (och därmed bilandet) och min dotter åkte iväg till farmorn sin. Tills jag drog igång lite musik då vill säga.
Måste köpa en längre audiokabel, så jag slipper ställa datorn brevid förstärkaren när jag vill spela ordentligt... gaah.
Ska pimpa till mig så gott det går nu, och sen dra iväg en sväng och ordna med paket och skit, sen vettifan vad som händer. Nån som har några trevliga och/eller intressanta förslag?
Har ju alltid plan B att falla tillbaka på; sitta och glo på House och dricka te... varför bryta en vinnande trend? Vore skoj att göra ngt annat nu när man är barnledig dock.

ÅH VAD DET LÅTER UNDERBART, TROR DET BLEV HELA TRE TIMMARS SÖMN IDAG INNAN BILMASKINEN DROGS IGÅNG.
URSÄKTA ATT JAG SKRIKER,  MEN DET ÄR EN HEL DEL EXTRA DECIBEL HÄR IDAG ATT HOJTA SIG IGENOM.
NU SKA JAG GÖRA ROSTADE MACKOR MED TE OCH FORTSÄTTA ATT KOLLA IGENOM EBBA OCH DIDRIK MED DIANA.

PE ÄSS, OM DET SKA LÅTA LIKA MKT OCH LÄNGE SOM IGÅR KOMMER JAG NOG FAKTISKT ATT VARA FÄRDIG FÖR TVÅNGSTRÖJA OM ETT PAR TIMMAR, SÅ JAG HOPPAS DE GÖR SÅNA I GRAVIDSTORLEK.

Efter en kväll på youtube med garnkuk; och chatten med den där blåögde fan, som jag pratade nästan uteslutande sex med efter ett tag (dock försökte jag samtidigt övertyga honom om att jag inte försökte få till ngt tjatsex, vill ju inte bli en rebound som får nåt jefhla mercyfuck) och Jenna, som konstaterade efter att jag delade med mig av garnkuken i bollibompa konstaterade att "Du behöver kuk, snarast!" känns min skalle inte lika snurrig, mitt sinne inte lika kantstött och mitt humör mkt, mkt bättre.
Ska vila min orangea skalle på kudden och mina brunögon på min favoritdoktor tills jag slumrar till, kommer med största sannolikhet att bli väckt imorn bitti av bilmaskinen och därmed försämra humöret avsevärt.
Tills dess tänker jag iaf njuta av att dystra tankegångar är frånvarande just nu, ävenom vissa orena tankar får för sig att streaka genom min hjärna då och då.
Om det är om doktorn som gärna skulle få ta tempen på mig eller om  någon annan ska vi väl låta vara osagt...
Natti!

Joråsåatteeehhhrrrmmm...
Såna där människor med penis är för jävla svåra att förstå sig på.
Har nu fått klarhet, such as it is, i den här blåögda varelsens intentioner.
Han märkte att jag flirtade med honom, och säger att han gillar mig så han flirtade tillbaka, men han gillar mig inte på det sättet.
Men han vill fortfarande umgås med mig nån gång.
Dock inte ligga, för det har han slutat med.
Eh..
WHAT THE HELL IS WROONG WITH YOU?

Vaknade efter fyra timmars lyxig sömn (som för övrigt var fylld av trevliga drömmar, var på kryssning och drack vin på soldäck med vänner) av att lagningsteamet bilade golvet hos grannen. MYYSPYYS...
Om man inte vet vad bila är för ngt kan jag säga att förr i tiden utfördes med slägga och huggmejsel, nu finns det maskiner i varierande storlek som gör det istället. Syftet är att ta sig igenom hårda material, i detta fall betong. M.a.o- det låter, som FAN.
Det var ungefär två timmar sedan, och sen dess har de hållit på till och från. man känner hur vansinnet kryper närmare och närmare, jag har lust att skrika rätt ut. Men, förhoppningsvis kommer detta att leda till att den där förbannades jävla läckan äntligen blir fixad, så man kan börja leva ett "normalt" liv igen.
Allt annan blir liksom on hold, i tre veckors tid har man ju liksom väntat på att få börja använda sitt kök ordentligt igen.
Först på listan när det är som det ska igen är att ringa felanmälan och säga till om det trasiga fönstret i köket, och om hur förbannat dragigt det är i lilla sovrummet, men jag vill fan inte ha TVÅ team/vaktisar/nåt sånt rännandes härpå en gång.
Efter det ska diskmaskinen ut i köket, tvättmaskinen ut från Dianas rum, Dianas rum möbleras om, mitt sovrum möbleras om osv osv osv.
Min stackars mamma låg och orolades här om natten när hon inte kunde sova, över hur mkt det är att göra innan bebisen kommer, att det är kallt här och att jag inte har någon spjälsäng osv. Fan, det LÖSER sig. jag är faktiskt inte ett dugg nojjig. Nu när man är inne på andra halvlek inser man ju att världen snurrar även om man får barn, om man är lite flexibel så rullar det liksom på endå.

För en stund sen var det två rara små barn här och knackade på, de skulle komma tillbaka senare; eftersom lilla prinsessan och hennes sällskapsdam fortfarande sitter i sina sovutstyrslar och håller på med Dianas dator. Tänkte nästan skicka med dem en ros till deras pappa, men det kanske skulle vara tjatigt.

Oh just ja... titeln: Bil- car. Bila- caring. För att det är ett sånt myspysigt "caring sound".

Fan att man ska vara en sån jävla sucker.
De där blåa vackra ögonen stirrar på mig när jag blundar.
Jag får ju skärpa mig nu.
Talk is cheap, jag försöker skärma av mig själv, inte inleda mig själv i frestelse och få falska förhoppningar igen.
Sanningen är den att jag längtar så hjärtat skriker efter kärlek och närhet, så mkt att jag handlöst kastar mig över allt som ens påminner om en flirt eller liknande.
Shit, vad dum i huvudet man är liksom. Det är ju så det har gått till när jag hamnat i situationer som jag efter en stunds eftertanke inte ALLS vill befinna mig i, haft mkt känslomässigt och praktiskt besvär för att ta mig därifrån och sen vara tillbaka på ruta ett.
Hur fan ska man göra? Hur fan ska man betè sig? Hur mkt ska man tillta sig själv att chansa, hur mkt ska man satsa känslomässigt? Är isolering det man ska eftersträva, för att inte snubbla över möjligheter till löjliga, fruktlösa förhoppningar?

Tänk om man hade långa vackra ben och smal midja. Eller ja, inte nu alltså, men förutom när man är gravid.
Det är så jävla dumt, för jag har gett mig fan på att jag ska duga som jag är, att jag ska strunta i det där med att försöka passa in i dagens ideal, att jag ska försöka trivas med mig själv fast jag har korta, knubbiga ben, höfter som är som gjorda för barnafödande med tillhörande ändalykt, magmuskler som är väl dolda av barnafödande och tonårsfetmas efterverkningar, överarmsmuskler som även de gärna bäddar in sig i underhudsfett och på allt detta är man inte mer än tre äpplen hög; vilket gör att det syns väldigt mkt mer än det skulle gjort på en lång kvinna.
Trots detta kan jag inte låta bli att tro att det nog skulle vara lättare att känna sig nöjd om man av naturen blivit skänkt långa ben och nätt fysik. Vad jag än gör, hur jag än plågat min kropp med dieter, motion, självsvält, knark och hårt arbete har jag aldrig blivit och kommer aldrig att bli nån späd liten älva, så det vore ju bättre att släppa det idealet.
Men... nu är det ju också så, att det gång på gång bevisats att vackra kvinnor väldigt ofta får det lättare på arbetsmarknaden OCH köttmarknaden än oss andra som inte riktigt kan pressa oss in i den ligan.
Suck...får väl helt enkelt satsa på att ha tur i spel.

Fan, jag känner mig ensam idag. Ensam, ful och tråkig. Jag vill känna någon annans kroppsvärme, dela någon annans lèenden, diska någon annans mugg.
Befinner mig lite grann på gränsen till att rulla ihop mig i ett hörn och gråta, men två saker håller detta på stången; dels att jag hatar mig själv när jag är patetisk och tycker synd om mig själv, dels att min vackra dotter och hennes kompis är här, fast i Dianas rum då förstås.
Sånahär kvällar längtar man efter inte bara ett, utan kanske fem glas rödvin. Och sällskap. Bekräftelse.
Men men... ska försöka förlora mig i ännu ett avsnitt...

Hittade mitt bortsupna halva inlägg!


Hej hej hallå dagboken.
Högtiderna, som det så högtidligt kallas, har förflutit utan några större utsvävningar.
Nu kanske man inte har möjlighet till utsvävningar på samma sätt som vanligt när man är gravid, värdinna och utan avlopp i köket... FORTFARANDE.Jag har återupptagit kontakten med en gammal vän, har saknat henne mer än jag insett, insåg jag när jag äntligen gjorde slag i saken och bestämde träff med henne. På torsdag kommer hon och hennes son hit, hoppas vi kan liksom "få igång" vårt umgänge igen, jag behöver umgås med folk. Jag tycker inte om att jag blivit så folkskygg, tror det var Mia som sa att va, du är ju typ den mest sociala människan i världen, eller något liknande.
När folk väl kommer och hälsar på mig, eller jag dem, blir jag ju mkt gladare än jag trodde att jag skulle bli.
Fast en del människor blir jag bara nervös av att träffa.

Kan ju tillägga såhär i efterhand att fittbadhuset är fittstängt idag, så det blev inget av med det.

Oh jippie. Nu kom hyresvärden och sa att det låg skit på dörrmattan, bara det att det var inte våran dörrmatta. Nån som släppt in kattjäveln i trappen igen, fucking morons.

Nu blev det sådär igen. Hade skrivit en halv sida om jul o nyår, om att vara osocial med mera; men kom åt ngt på burken så det försvann.
SKITSAKSAMMA då.
Har pratat mycket med en person på sistone, pratar bra liksom... fats bara på nätet. Om jag träffar honom får jag tunghäfta, blir tafatt och bara känner mig dum i huvudet. Kom fram till efter mkt förnekelse och irriterade shrugs att jag tycker väl nog om honom lite mer än jag vill tillåta mig själv att göra. Har kommit på mig själv flera gånger med att sitta och "tråna" när han inte varit online på ett tag osv.
JÄVLA MIG. Ska fan inte hålla på med såntdär, det är väl ingen som vill ligga sked med en korpulent, gravid, fattig småbarnsmamma med orange hår och fear of commitment. Jag ska inte hålla på och lura mig själv på det där jäkla viset.
När vi pratade här om natten sa han att jag var söt, och frågade om jag ville ha sällskap till ett Houseavsnitt dagen efter, och då sitter man där som en nyförälskad skolflicka, med blossande kinder och dunkande hjärta. Men jag tror att det var mer som en kompis han sa så, och nu har jag jordens ångest för att jag lät mina tankar och mina känslor spela rugby med mitt förstånd som vanligt.
MEN det är fan inte lätt när man är ensam, hormonell och utsvulten på fysisk närhet. Jag har stort behov av det i vanliga fall, och nu är det fan sju resor värre. Kan ingen bara krama mig lite? Alltså, ligga och hålla om mig en stund när jag ska somna? Phew. Vad fan tror man liksom. Hur i h-vete ska man kunna hitta nån som vill krama "en sån som mig", som inte är en välmenande kompis eller nåt freak med fetish för gravida kvinnor?
Jag blir så trött på mig själv.
Min plan är typ att bli platinablond, få gigantiska mjölkfyllda boobs och klämma i min kurviga kropp i några shyssta jeans till sommaren, så jag kan pluta med rödmålade läppar och skricka FUCK YOU din lilla fitta, det tåget har gått till de som enligt planen ska bli betuttade i mig då... haha..
Inte just den här person dock. För han ville nog inte "lead me on" med flit, även om jag sitter och suckar betuttat över hans vackra blå ögon.
Nej, nu är det fan dags för en kalldusch. Eller iaf bad. På badhuset.
Tack Mary, behöver nog komma hemifrån en stund och simma lite kanske.