Naftalin the Welderine

Ja, jag är störd. Jag har en störning. Eller vänta nu... EN?
Anyway, den jag refererar till just nu är den här jävla sömnstörningen.
Slocknade vid halv tolv-tolv idag (eller igår, beror ju på hur man ser det), vilket är jävligt tidigt när det gäller mig, men vaknade igen kl 2.20 och trodde att det var typ morgon. Låg och vred mig en stund och försökte somna om, men icke.
Nu är jag "pigg", mår illa, har ont i mina jävla förbannade knän och blir mer och mer irriterad på mig själv för att jag inte kan sova och vet hur trött jag kommer att vara imorgon.
Funderar på att ta en kopp te och en värktablett, lägga mig och kolla klart på det där Houseavsnittet jag började på innan jag somnade och hoppas på att få slumra en stund till.
Ju längre klockan går, desto mer stressad blir jag, för jag vet att jag "snart" ska upp iaf; och då ska jag hinna med att fixa matsäck och sånt till Diana. Hon har nån slags friluftsdag idag, ska åka skridskor hela dagen. Har viss lust att hälla i mig en kanna kaffe och göra henne sällskap, men jag vet inte hur trött jag kommer att vara senare. Eller jo.... det vet jag, men jag vet inte hur lång tid det kommer att ta tills jag blir "sovtrött" igen. SUCK!!
Vad trött jag är på att vara trött nät man inte ska vara trött och inte ett dugg trött när man ska vara trött.
Jag gör väl en kopp te då för fan, nu har jag ju iaf vatten i köket igen. Skönt. Man får vara glad för det iaf.

Första tre fjärdedelarna av denna dag var en typisk "mackan trillar med smöret neråt-dag", vilket bokstavligen hände, bland annat. Orkar inte berätta allt, men massa irriterande små detaljer som gick fel hela tiden.
Trött, kall och irriterad har jag varit.
Endå har jag lyckats (med mammas hjälp) hämta julgran och skrivbord, ska ta hjälp av mina bröder att möblera om inne hos Diana till jul.
Min unge hade med sig en kompis hem, och efter maten gick de till kompisen, så hon har varit road sörre delen av dagen.
Jag har impulshandlat en diskmaskin, tänkte att om vi ska vara tre stycken i den här familjen är det lika bra. Jag är ju varken särskilt bra på att få tummen ur och diska eller tycker det är speciellt kul liksom. Spenderar mkt hellre den tiden med mina barn!
Hoppas nu bara vattnet hinner komma.... Det var en kille här och spolade rent i förmiddags, och imorn ska de laga skiten. Hoppas det går bra, hoppas det blir klart...
Väntar fortfarande på att järntabletterna ska resultera i ngt annat än illamående, obehagskänslor och förstoppning. Gärna med början NU, det är så mkt jag skulle vilja få gjort innan jul egentligen; en ordentlig städning, koka knäck, laga mat, sätta i resten av löshåret, byta gardiner och sånt, sy klart Dianas onepiece och dessutom hinna ta en stund för mig själv när jag inte har några måsten och inte är för trött och oinspererad för att göra ngt annat än att sitta vid datorn/tv:n. Jag vill ta ett långt varmt bad, lägga en ansiktsmask, sminka mig så fint jag kan, leta upp kläder som sitter så bra som möjligt och dricka en riktigt god kopp te, bara för att det är gott- typ kvällen innan julafton.
Det är väl önsketänkande att hinna med allt det, samt stressa av och möta julen som den jag vill vara, och njuta så mkt som jag skulle kunna göra av närheten till min kära familj och god mat, av att se Diana leka med sina morbröder, skratta med Benjamin och mobba mamma, diskutera in på småtimmarna, duka ett vackert bord med dofter som får oss alla att slappna av och bara vara.
Ska det fortsätta som det gjort hittills med mitt mående så kommer jag att sova på soffan halva julen och vara smågrinig resten av tiden. Vill inte det.

Jag har en äcklig klump i halsen.
En fysisk sådan alltså. Känns som om jag inte kan svälja ordentligt. Okul.

Vi var och handlade förut, lite julmat och sånt.
Och mjölk till kaffet... underbart!
Hoppas bara vattenskadan blir fixad innan jul. Kom fram till förut att om den inte blir det får vi vara här endå, jag orkar inte med att vara någon annan stans. Disken får vi väl packa ihop och köra hem till min bror med diskmaskin. Om vi inte lånar hans diskmaskin och kopplar in på badrummet! Hmm..... Vilken snilleblixt! Det ska jag föreslå för min kära familj!

Min rara bror bjuder på julbordet i år. Han fällde en kommentar om att det blev dyrare än vad jag och mamma gissade på. Well, så kan det gå om man inte handlar efter samma budget... Han vill  inte köpa det billigaste märket av allt, och inser väl kanske inte hur stor skillnad det gör, speciellt om man inte bara har sig själv att räkna med.

Trött som satan är jag nu, hoppas på att kunna somna tidigare än klockan sex idag.
Ska göra en kopp vaniljte och se om det smälter bort halsklumpen, och bädda ner mig med Greg House, mannen i mitt liv atm :)

Oh, om ni missat det så fyller jag år ganska snart. Finns evenemang på FB som man kan anmäla sig till, så jag vet hur mkt mat/smörgåstårta/fika/mackor/nudlar/vadenublir jag ska laga. Jag menar, blir vi 30 personer så får jag göra soppa och macka liksom... gott som fan, men inte så lyxigt. Blir vi fem så kanske jag ara gör några lyxiga mackor med typ räkor och tonfiskröra och sånt.
Har en anka i frysen som jag hade tänkt att laga till... men det är ju gott med smörgåstårta också :)

Idag har det hittills varit en ganska jobbig dag.
Kunde inte sova i natt, först framåt kl 6 på morgonen började jag slumra till, och kl 6.30 kom Diana och väckte mig. Stapplade upp och gjorde frukost åt henne, och la mig sen och slumrade till barnprogrammen medans hon käkade.
När hon hade klätt på sig och gick ut genom dörn kom kattkräket in, skrilkandes för full hals, så jag fräste irriterat åt honom att hålla käften för helvete och äta lite torrfoder.
Hann precis lägga mig tillrätta i soffan då Diana kom upp igen, hon fick inte upp låset på cykeln.
Stapplandes och vaggandes sleepwalk-ade jag ner för trappan, och försökte låsa upp cykeln åt henne, men gav upp efter ett par försök. Det är halt ute nu iaf, så det är bättre att hon går till skolan denna sista vecka.

Telefonen har ringt några gånger, alarmet har det inte, pratat med mamma, bestämt att vi inte skulle till Åby idag utan nöja oss med att handla mat, tre personer har varit här och filmat ner genom mitt köksavlopp,  Diana har kommit hem osv... så mkt sovande har det inte blivit av med.

Nu får grannarna använda vattnet i sina kök, men inte jag. I eftermiddag kommer en av killarna och rensar i avloppsröret, imorn kommer den andra och spolar ur eller vad de nu sa. Hörde dock ingenting om någon lagning, antar att de ska spola rent skiten först och se om det håller för det.
Eftersom vi ska handla idag känns det nära till hands att köpa fryspizza eller ngt i den stilen, för diska när det är såhär är som sagt en utmaningn, ett irritationsmoment (och det behöver jag inte fler av direkt) och ett jäkla bök helt enkelt.
Hoppas hoppas hoppas att det blir fixat innan jul... Jag mår dåligt som fan över detta, hade sett fram emot en lugn jul med familjen, god mat och mys osv. Visst kan vi vara i Lelles lägenhet eller hos Benjamin, men då får man släpa med sig allt dit man ska, fixa med sovplatser eller åka hem mitt i natten osv... jag vill bara ta det lugnt och laga lite mat liksom. Orkar inget annat. Vill inte skrinlägga julfirandet helt heller, då blir Diana ledsen.

Nu ska jag sätta mig inne i soffan och ... ja, vad tror du? Kolla på ett Houseavsnitt förstås, får ju abstinens här :P

Glömde bort att säga det, att vi kom faktiskt iväg till badhuset en sväng förut; tack vare Bop och Mary. Mkt bra, nu känns det som om vi har fått NÅNTING gjort dne här helgen, alltså nåt "kul" för Diana. Jag vill liksom inte vara en tråkmamma som bara sotter hemma och är trött hela tiden.

Och en annan sak, som jag funderade på förut.
En av Dianas klasskompisars föräldrar har gått isär. Tråkigt osv, visst, men på något sätt tröstar dte min ömkliga excistens att höra det.
Jag menar inget illa med det, och jag vet att det låter jättekonstigt... men det här var en såndär "perfekt" familj med hus och barn och bullar i ugnen typ, en familj som jag jämfört min egen lilla sådana med och tänkt att "sådär skulle man ha det, om man hittade rätt partner och jobb och så, hade dubbla inkomster och studsmatta på tomten"...
Tydligen var dte inte så perfekt. Allt är inte vad det ser ut att vara, och folk kanske är mer "som mig" än jag uppfattar dem?

Efter några dagar utan vatten i köket inser man hur bra man har det i vanliga fall. Det börjar bli MKT störande, och jag som har så OTROLIGT mkt tålamod att slösa med just nu....

Diskade i en liten hink i köket förut. Vattnet blev kallt och smutsigt jättefort, och jag fick förstås hälla matrtester, kaffeslattar och liknande i toaletten. Ryggen håller på att gå av när jag diskar, mer än vanligt till och med. Att köksbänkar och annat inte är skapt för såna folk som är tre äpplen höga visste jag redan, och nu börjar magen ta emot också.
Jag har en kontorsstol i köket, brukar sitta på den och diska. Bättre, men inte helt bra det heller. Dessutom får det mig att känna mig som en fet amerikansk white trailortrashbrud att rulla runt i köket.
Nåväl, efter att en pytteliten disk tog dubbelt så lång tid som vanligt att bli klar fick jag städa toaletten, även om man häller försiktigt ser det fruktansvärt ofräscht ut efter att man använt den som avfallshink. Satt och skurade tamefan en halvtimma, man kan ju liksom inte bara tvätta lite av toaletten.
Under tiden gjorde Diana en jättefin teckning till mig, med körsbär och hjärtan och underbar åttaåringsengelska:



Kan man önska sig en härligare unge? :)
Tur att jag har henne, annars skulle jag fan vara på dåligt humör 90% oftare.

Imorn ska jag till soc, efter det hämta en plastgran som jag köpt,  efter det till gamla farmor i Åby, efter det handla lite, (MJÖLK TILL KAFFET HALLELULJA) och eventuellt koka den där jäkla knäcken som aldrig blir av.
Tror jag kommer vara en smula, en aning (visar med fingrarna) slut imorn kväll...

Jag är så jävla trött på att folk är så dumma i huvudet hela tiden.
De kan inte stava, de kan inte säga som det är, de kan fan ta mig ingenting utom att vara dumma i huvudet.
Såna här dagar känns världen jävligt överbefolkad.
Jag, Diana och kanske tusen personer till vore lagom.

Och de där förbannade järntabletterna.
Nu är jag inne på fjärde dagen, och jag märker ingen skillnad alls. Har sovit relativt bra i natt, somnade vid midnatt och vaknade bara tre ggr under natten och vaknade ganska normal tid i morse, men jag är endå vansinnestrött och skulle kunna somna sittande.
Det som märks är hur jävla kass man blir i magen av dem, som om det inte vore nog innan.
Jag är sur och trött, och mest av allt jävligt sur och irriterad på mig själv.

Jag ska ta en kopp te till och förora mig i House, och se om världen ser bättre ut om en stund.
I så fall ska jag gå och panta flaskor, köpa mjölk, grädde och ngt godis till Diana, som bara fick ett par after eight och gamla körsbärskolor till lördagsgodis igår. Om världen fortsätter attse bättre ut ska vi då gå hem och koka knäck, åka sjärtlapp och/eller leka med Jenna och Linnea.

Men som sagt, det beror på hur världen ser ut om en stund. Jag kanske bara rullar ihop mig i soffan och skiter i allt. Eller nej, inte skiter, för det kan man ju fan inte göra ordentligt när man käkar de där härliga järntabletterna....

...är det 97 dagar kvar till beräknad förlossning :)
Det är ju sjukt lite... tyckte jag var gravid mkt längre förra gången, men nu är jag redan i tredje trimestern.
Den som bor i min kropp är nu ca 40 cm lång och väger nästan ett kilo.

Nu blir det House tills jag slumrar till igen, denna gång förhoppningsvis lite längre än tio minuter.
Kan ju alltid hoppas på lite trevliga drömmar också, men gärna om ngn annan person denna gång. Den där andra personen var ju så jäkla fullbokad i helgen med att äta mat, sova på soffan och dricka bira att han inte hade tid att hitta på ngt, av vilket jag drar slutsatsen att möjligheten att få minsta intresse att flamma upp där är lika död som Katrineholm en söndagmorgon kl 5.

Hade f.ö besök av John idag, han hjälpte mig att flytta tvättmaskinen, skänkte mig dryck med körsbärssmak, spelade spel med mig och ungen och förgyllde min dag enormt mkt. Jag har saknat honom som fan, får ta och försöka boka in nån kväll på jullovet när Diana kan sova borta, och våldsgästa honom tills jag somnar på hans soffa, så vi hinner catch-up: a ordentligt.
Det betyder mkt att få sånahär påminnelser då och då, att man har vänner som finns kvar, som bryr sig och som jag faktiskt alltid kan prata med. Särskilt såna som han, som väldigt många gånger säger precis det jag behöver höra, även om det ibland tar ett tag för tröga mig att fatta det.
Jag har många som gärna lyssnar och så vidare om man behöver ventilera, men de flesta av dem är bra på att kramas och säga saker som "men gumman då... vad jobbigt det måste vara". Inget fel med det, men ibland behöver man lite mer.

Pisstrött idag. Försöker hålla mig vaken, så kanske man kan få en såndär trevlig helnatt av sömn och erotiska drömmar inatt igen, samt orka till badhuset imorn med Maria och Bopper, leka med Jenna och Linnea på eftermiddagen och tända fyra ljus i staken på kvällen. Framförhållning, eh?

Tycker synd om min lilla tjej som har en sån trött mamma. Å andra sidan har hon städat en låda i sitt rum, och det kan ju behövas ibland det med.
För en liten stund sen gick hon till sin faster med en påse pepparkakor, tomteluvan på huvudet och några körsbärskolor i fickan. Skönt att veta att hon har ngt att göra en stund. En kompis till henne kanske skulle komma i eftermiddag, men tills det eventuellt blir så känner jag mig som en tråkfis.

Ska äta en apelsin och om en stund ta dagens järntablett, har redan druckit en järn +C brustablett.  Hur många dagar ska det ta innan man känner av effekten av järntillskott?
Jag hade ganska kraftig järnbrist närjjag var hos BM senast iofs, men nån nytta borde det börja göra snart tycker jag? Vore ju kul att poiggna till lite i veckan så man kan få styr på lägenheten så gott dte nu går till jul.
Om nu vattenläckan blir fixad, så man kan använda köket ordentligt... för blir den inte det innan jul kommer iaf inte jag och Diana vara här på julafton, jag vägrar laga julmat och grejja utan vatten och kanske framför allt när man inte får använda avloppet.

Jaha, nu dök dottern upp igen, fastern var upptagen. Men hon verkar nöjd iaf, hon gick in på sitt rum  med  pepparkakspåsen i högsta hugg.

Jahapp, det blev väl ett ganska mediorkert inlägg detta, men jag är lite för trött för att orka ens försöka vara fyndig och intressant. Ville väl mest kanske bara gnälla lite.

Fastnade lite i min gamla blogg. Alltså JÄTTEgamla, från år 2000 och framåt.
Inte nog med att det på sina ställen är uppenbart hur dåligt jag mådde, hur nertryckt jag var och vem som tryckte ner mig just då; när jag läser så minns jag orden bakom texten, de osagda, mitt tysta skrik efter hjälp. Ständigt förskönade jag, slätade över och babblade på om något annat istället. Många gånger skrev jag ett inlägg som beskrev hur dåligt jag mådde, hur trasig jag var innuti och att jag desperat behövde komma ifrån honom, för att strax efter det skriva ett till, som slätade över det förra.
Det gjorde jag för att jag var rädd för vad han skulle ha gjort med mig annars.

Så... vad jag ville komma till med detta var väl egentligen att alla de där sakerna som fick mig att mådåligt finns kvar, men de är mer hanterbara från den här sidan stängslet. Jag är äldre nu, och klokare, med mer perspektiv och dessutom en dotter som gör mig stark.
Men de är inte borta, mina rara små svarta djävlar som dreglar het tjära över min axel och viskar gift i mina öron.
Jag mår bättre nu, men jag mår fortfarande dåligt. Och det har tillkommit fler saker sen dess.  Jag liksom samlar dem på hög.
Jag hoppas att jag i framtiden kan må ännu bättre.
Jag hoppas att jag någon gång kommer till en punkt i mitt liv när jag kan säga "Nu mår jag BRA".

Just för tillfället är det många, många tankar i huvudet och det känns väldigt avlägset att en sådan dag ska dyka upp.

Ack, det vore skönt med någon att dela vardagen med.
Det är EN av alla mina tankar, en som tar ganska stor plats i min virriga lilla skalle.
Om jag nu inte ska kunna hitta någon sådan person, så vore det ack så skönt att iaf få en distraktion, en flirt, lite sex, något sånt. Kanske därför jag kastar mig så huvudstupa framåt bara jag råkar drömma om någon?
Det är så skönt att fokusera på någon och något annat än alla dessa tankar.
När jag sover så fruktansvärt dåligt som jag gör nu får nämligen dessa fritt spelrum, och får de tumla runt och leka för mycket kallar de fram mina demoner från mörka skrymslen i min själ, förstärker deras viskningar till ord, och öronbedövande rop, som skär i mig och får mig att blöda, blöda energi, själsro, själförtroende och annat som jag inte riktigt har råd att bli av med.

Jag oroar mig ibland för mitt ofödda barn, och hoppas att jag kan bli en bra mamma till både det och Diana. När jag tänker på allt som komma skall känner jag mig trött, så trött och ensam.

Började på ett inlägg, insåg hur tråkigt det var och raderade det.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan, sov goth alla.

Jaha, vad ska man göra ikväll, undrar den där människan. Jag kan säga att han KUNDE JU ha fått sitt livs bästa b.j, men passar det inte så kan han ju gå på den där äckliga lilla krogen och plocka med sig nåt litet luder hem.
JA JAG ÄR INTE BITTER!
Haha... Ta mig med en nypa salt.

Så störande med all denna jävla fukt.

Eftersom det undersöks en vattenläcka här i huset, som tydligen kommer från nånstans inne i väggen i MIN lägenhet; dvs mellan allt som man kan se här och allt man kan se nere hos grannen, så får jag inte använda avloppet i köket, och vattnet är avstängt. Diska får jag göra i badkaret, kanske ska passa på att bada samtidigt? Mmmmhh...

Laga mat blir också lte mer av en utmaning utan rinnande vatten.

Mammas hus är fuktigt, utomhus är det fuktigt som vanligt.

Och inomhus måste ju erkänna att det under det senaste ett och ett halva dygnet infunnit sig en viss lubrikation, inte så mkt egentligen beroende på den där människan jag råkade ha ganska intensiva drömmar om, utan snarare kanske på kombinationen av detta och min egen frustration. Jag har fan inte fått ligga ordentligt på närmare ett år, och det börjar med denna hormonella översvämning kännas en aning PÅFRESTANDE.

Jag är en impulsiv, intensiv och atm inte särskilt tålmodig person, så jag inledde dagen med att bli nobbad av nämnda person, efter att ha hostat fram ngt om att det kunde ju vara kul att hitta på ngt i helgen kanske. Well, ingen skada skedd, förutom ännu en törn mot mitt ego att bli avfärdad så SNABBT, men det är väl bättre än att dra ut på eländet som han den där andra personen från i somras.
Jo, som sagt, jag gjorde mig inga illusioner från början, jag vet att jag inte är speciellt åtråvärd just nu med min putande mage, ständiga trötthet, tråkiga hår osv, men lik förbannat så hoppas man ju tills man får ett "nej".

Denna underbara kombination gör att den satans jävla fukten som också uppkommer pga att man är så förbannat känslig just nu ligger nära till hands hela tiden, och det IRRITERAR SKITEN UR MIG.... Det är inte "jag", jag är ju en hårding!!

Idag är Maria här och bakar pepparkakor med min dotter, apropå ingenting.
Rart och fint.

Kan inte sova... som vanligt :(

Funderar på att ta en kopp te, det brukar kunna dämpa illamående.
Jag har nog faktiskt bestämt mig för att ta bort lösenordet och så till bloggen också. Exhibitionistiskt av mig va?
Tanken bakom dte är väl kankse inte "ooh jag vill hamna på bloggtoppen för att jag har ett så jääävla intressant liv" utan snarare att om nån nu är intresserad av mitt liv och min småtrista vardag så väl bekomme, jag brukar inte göra saker jag skäms för direkt. Jag har nämligen inte vett att skämmas :P

Jag kan ju hoppas att eventuella läsare som skulle råka surfa in här besitter tillräcklig integritet att inte lägga sig i, dvs skvallra eller muppa sig om det eller dem jag skriver om. Man kan väl posta en kommentar här isf, eller maila mig... eller nåt. Jag skriver bara om min verklighet så som jag uppfattar den. Kan ju inte lova att andra uppfattar saker och ting på samma sätt som jag... ;)

Mjöh, får nog bli en kopp jordgubbste.

Jag må vara gravid och ha en hel del bagage, men jag är också tålmodig (när jag inte är überhormonell, som jag är då och då nu... dock är detta tillstånd snabbt övergående), har hög libido (detta brukar anses vara en fördel hos kvinnor (eftersom det över lag verkar vara ganska ovanligt) särskilt när man är så ini helvete bra i sängen som jag är), jag är en jävel på att laga mat, jag kan knåda värkande kroppar med starka fingrar, jag är tolerant och öppensinnad... osv. Jag har många önskvärda egenskaper. Hur i helvete förmedlar man dem till någon man typ nyss har träffat, utan att få det att låta som ett frieri? Ska det vara så svårt att få ligga lite?

Ja, jag är ju jag; så den där personen jag drömde om var jag förstås tvungen att försöka träffa idag. Det gick över förväntan; bjöd in mig själv på kaffe, blev kvar flera timmar med ett kort avbrott för att cykla ner på stan och handla onepiecedetaljeroch järntabletter.
Pratade lite, blev bjuden på en cigg och senare en till, lärde känna bättre och så. Ju mer jag ser desto mer gillar jag det...
Jag gör mig dock inga illusioner, jag är inte hetast på köttmarknaden direkt. Fan.... men jag VILL..
Önskar att det vore socialt acceptabelt och så enkelt som att bara fråga "Kan vi inte ta o knulla oss tillbaka till apstadiet du och jag?" ...och gärna utan att det skulle bli awkward om frågan inte gav önskat svar.
Håhå jaja... har inte mkt till choklad hemma heller, som ska vara ett substitut... inte för att det känns som om det skulle hjälpa...
Jag tror att mina hormoner gör mig extra sugen också, förutom det faktum att det är jävligt svårt att få ngt just nu. You always want what you cannot get.
jag får fan lägga and på mig här för att inte smsterrorisera den stackars människan, som kan få uppfattningen att jag är en psykiskt instabil stalker om jag skickar fler sms nu.

Internet krånglar, ska ringa tele2 imorn och ordna det; ikväll orkade jag inte så jag surfar på grannens nät igen. Synd bara att det LAGGAR så in i helvete...mkt irriterande när man vill lyssna på lite musik.

Mår illa som fan, har gjort det hela kvällen... fick inte i mig så mkt mat, känner mig näst intill spyfärdig... hoppas det inte är magsjuka på g :(

God morgon!
Jag har SOVIT i natt, för en gångs skull! :D
Slocknade vid tiosnåret igår kväll. Kan bero på att jag hade sovit knappt två timmar och haft fullt upp dygnet innan.
Är det så det ska vara, att för att kunna sova ska man sova varannan natt?
Drömde massor, om samma person. Drömde och vaknade, somnade om och drömde igen. Så höll det på hela natten. Efter ett par timmar var jag frustrerad och frestad att ge upp det där med att sova fler än tre timmar i sträck, men jag ville drömma vidare så jag tvingade mig själv att ligga kvar och så småningom somna om. Oh, vilka drömmar...
Kommer inte att kunna se den personen på samma sätt efter det här.
Om jag inte hade en mage stor som en fotboll skulle jag skaffa barnvakt, gå på krogen och hoppas att den där personen skulle vara ute imorn; så man kunde supa sig snygg och lura hem den.... hehehe...
Alas, så blir det kakbak (vilket är nog så trevligt) med fina Maria som fredagsaktivitet istället.
Försöker konservera den här känslan, så man kan ta fram den igen om ett halvår. Om inget oförutsett inträffar skulle jag kunna planera in en krogrunda ungefär då, och kanske få förverkliga mina drömmar... för så bra var de! Iofs är det väl dumt att göra sig själv besviken genom att försöka, då verkligheten mkt sällan uppnår samma kvalitet som man hoppas på, men just nu fortsätter jag bara att drömma...

Om en stund ska jag klippa till och eventuellt börja sy lite på Dianas Onepiece, mönstret kom igår. Ska ner på stan i eftermiddag och kika på blixtlås och muddar, vore kul att få klar skiten innan jul. Fattar inte varför hon vill gå omkring i ett så oerhört fult plagg, men när jag var ung så fattade ju inte min mamma varför jag ville klä mig som jag gjorde heller.
Funderar på att sy två på samma gång, så man kan sälja av en.
Nån som är intresserad? Blir strlk 140, iaf denna första gång. Kan ändra mönstret till större eller mindre när jag sytt ett par stycken, om intresse finnes.

Såhär i efterhand kan man tycka en jävla massa saker om sina ex, och om andras, om tankar och aningar man haft.
Verkar vara en ritkigt fittig dag för fler än mig, faktum är att mina futtiga problem bleknar i jämförelse.
Man kan bara undra vad fan det är för fel på folk.
Naturligtvis passar grannen på att spela musik idag också, såndär som jag tycker så mkt om.

Diana följde med sin kompis hem förut. Passade på att fixa lite hemma, rensa lite i klädkammaren, tvätta, ta fram lite julsaker osv. Tänkte jag skulle byta till julgardiner i Dianas rum, och sätta upp en stjärna i hennes fönster. Naturligtvis svajar jag till och böjer gardinstängen, har ner fästena och hittar bara ett av dem Av golvkrypande och letande fick jag dessutom såklart halsbränna, ichiaskänningar och mer ont i knän och rygg än vanligt.
Övergav det projektet så länge, och gav mig på balkongen istället. Satte upp en plastgran/ljus-girland runt balkongräcket, och ja, jag testade att den funkade innan jag satte upp den; sätter i kontakten och ungefär sju lampor av förtio funkar. Lamporna jag har hemma passar naturligtvis inte.
Känner mig lite småhungrig, men har ingen aptit.
Har dessutom fått argumentera för sjuttioelfte gången varför jag gillar Arsenal, eftersom John hela tiden känner att han måste skriva ngt så fort jag nämner det. Cant we just agree to disagree?
Han verkar ha fått för sig att hejja på ett lag är likställt med ren ondska, han har till och med jämfört det med världskrig en gång. Live and let live, jag skadar ingen med att hejja på dem. Vad galna fotbollshulliganer sen gör tar jag inget som helst ansvar för, förmodligen skulle de få ut sina agressioner och sin benägenhet till våld oavsett vilken ursäkt de skulle gömma sig bakom.
SUCK.
Min trasiga tand är fortfarande vass och irriterande, som grädde på moset.
Hur ska man toppa en sånhär dag?

Den här dagen börjarde bra, not.

Min telefon har fått för sig att ibland ska den inte alarmera, och nu på morgonen skulle den ha ringt kl nio. Det gjorde den inte. Vaknade 10.38, skulle ha varit hos BM kl 10. Underbart.

Rullade ihop mig och somnade om, drömde att jag födde en liten flicka med mycket mörkt hår på huvudet.
John ringde och gratulerade mig, men ville inte ha besök av oss på hemvägen. Jag åkte buss hem, och min bebis sov i en pappsäng framme hos busschauffören. Stoffe var med på bussen, och skulle bli hämtad av sin fru på busshållplatsen. Mig skulle ingen hämta, och pappsängen gick inte att bära, så jag försökte göra en bärsjal eller något av ett vitt klädesplagg jag hade med mig. Det gick sådär.
Slutade med att jag satt på en sten i skogen, för där hade bussen stannat; och försökte linda in min nyfödda dotters ben så de inte skulle bli kalla.
Det var kul att se sin bebis iaf, hoppas han/hon blir lika söt som i drömmen när dte väl är dags.

Igår hade jag sönder en tand, utan att ens märka det. Trodde jag hade fått ngt mellan tänderna och satt och petade med det en timma innan jag gav upp, tittade mig i spegeln och såg att det fattades en stor flisa. Där kom ännu ett måste till listan, ringa tandläkaren. Tror inte jag kommer att få ngn tid innan jul även om jag ringer idag, så jag känner inte direkt att det är ngn brådska att ringa.
Eller så är det bara så att jag hatar att ringa och prata i telefon, särskilt med främlingar.

Idag ska Diana ha med sig en kompis hem från skolan, så jag måste vara lite "ordentlig". Ska dricka kaffe, ta på mig en BH (och andra kläder naturligtvis) och försöka diska upp det sista, så jag kan ge dem ngt att äta sen. Barn är alltid hungriga verkar dte som, om det inte är matdags och serveras något de inte tycker om.

Helst av allt skulle jag vilja krypa ihop och somna igen, men då kan jag garanterat inte sova inatt. Får bli en zombiedag till, och kanske kanske kanske man kan somna ikväll, även om statistiken inte ser så lovande ut...

Bebisen sparkar som sjutton just nu. De ska ju sparka mest när man har sina "viloperioder", så den känner väl samma sak som jag antar jag; att mamma borde få sova nu. Så jag kan drömma mer om henne/honom.
Jag längtar tills jag har det lilla livet vid min barm, jag vill träffa den här lilla personen som beslöt sig för att bosätta sig i min kropp.
Dessutom längtar jag lite efter att få min kropp tillbaka, slippa vara kissnödig hela tiden, kunna gå utan att vagga, ha på mig vilka kläder jag vill, slippa ha ont och svårt och andas när man ska sova, kunna ta en öl till maten.... och kanske, kanske till och med kunna göra sig attraktiv på köttmarknaden, hitta en trevlig bonusförälder åt mina barn...
Det vore så skönt att inte vara ensam...
Om jag inte vore det just nu, skulle kanske min partner sätta på kaffe åt mig, lägga i en maskin tvätt och sen komma och servera mig en kopp på "sängkankten", kanske klappa mig lite på magen och pussa mig, le mot mig och fråga om jag skulle ta en järnbrustablett också.
Åh, det vore himmelriket....
Ensam är stark, men stark är också ensam.
Bara att sätta på sitt jäkla kaffe själv då, och tvätta de där fem plaggen som faktiskt fortfarande sitter bekvämt.
Gomorron.

Diana vile gå till sin faster förut, och reda ut ett jäkligt pissigt SMS som hon hade fått av sin låtsaskusin. Det äringet ovanligt, att hon går dit alltså, och det gör ingenting. Sa åt henne att komma hem vid sju, för att jag ville äta mat med henne och umgås lite innan hon skulle lägga sig, men det gick väl in i ena örat och ut genom andra antar jag. Kokade spagetti förut, med en riktigt god bolognese till, och dukade en bricka åt oss. La upp mat, finrivna morötter till som hon gilar, och iskall saft att dricka. Gick in och läste på mobilen, att hon hade käkat där och när skulle hon komma hem? Jippi.
Jag åt halva hennes portion, med extra salttillskott eftersom man är så fittigt jävla hormonell och blödig just nu.
Jag är så jävla trött på att vara själv hela tiden. Det värsta är att jag förstår henne, jag är fan inget roligt sällskapjust nu, jag skulle också gå ifrån mig om jag kunde.Men jag får sitta här i mitt mörka soffhörn och nöja mig med mig själv.
Nån som vill ha pasta bolognese? (vegetarisk) Jag har sådär en två och en halv portion över, och jag har fan tappat aptiten.

Som vanligt har jag sovit uruselt.

Innan jag skulle upp med Diana låg jag och blundade en timma, lyssnade på ljuden i lägenheten (katten som krafsade i lådan, Dianas snarkningar och vinden som susade i de otäta fönstren med mera) och ryckte till massor av gånger. Höll på att somna ett par gånger, men lyckades inte.

Det där med att rycka till när man håller på att somna förresten; vet ni varör man gör det?
Det vet jag. Det är när kroppens alla muskler slappnar av och vill somna innan hjärnan gör det, så då känns det som om man faller eller ngt.

När Diana hade cyklat iväg mot skolan var jag såklart zombietrött. För att få NÅNTING gjort på förmiddagen vattnade jag blommorna och pysslade lite innnan jag kröp ihop i soffan.
Efter bara en liten stund ringde såklart telefonen, lagom som jag hunnit börja sjunka ner i sömnens ljuvliga famn, så jag hann inte ens svara.

När jag sen somnade så drömde jag att jag skulle hälsa på nån slags avlägsen kusin, innan jag skulle in i fängelset i ett år och två månader.
"Kusinen" var en kille med två egna barn, genomskinliga tights och halvlångt hår. Låter ju inte så oerhört attraktivt kanske, men han var snygg, rolig, öppensinnad och singel.... och jag sa AVLÄGSEN kusin eller ngt. Så vi hade sex. Och det var underbart!
Fan, jag vill ha sex. Jag vill träffa någon.
Hur stor är chansen att man gör det i vanliga fall? Och nu, i mitt sk. välsignade tillstånd? Vad man har störst chans att träffa då, om man skulle "leta", är nån pervers jävel som tänder på gravidmagar, och det vill jag inte träffa.

Drömmen slutade såklart innan man fick nog, och jag vaknade innan alarmklockan ringde, otillfredställd och frustrerad.
Nu, efter ca 3 timmars mer eller mindre sammanhängande sömn och med grus i ögonen känns det som om det kommer att bli ännu en sån där dag när man orkar totalt ingenting, kanske på sin höjd koka lite nudlar framåt kvällen, om jag slocknar ett par timmar på eftermiddagen först.

Så, ha en bra dag, jag kommer att ha en trött och frustrerad dylik.

Jag har några måsten att ta itu med.

• Jag måste börja laga mat igen, det är gott med mat och jag är jävligt bra på det.
• Jag måste blogga oftare, det är bra för mig att ventilera, ävn om det är till mig själv. (..och eventuella läsare)
• Jag måste umgås med mina vänner oftare, bryta min isolering;  prata, äta, skratta, hitta på saker och umgås.
• Jag måste börja mucisera mera, spela på mitt piano, sjunga och bara lyssna på musik.
• Jag måste packa fram symaskinen och sy allt det där jag har liggandes sen år tillbaka.

Frågan är hur jag ska få energi till allt detta, och verkligen se tilll att göra det.
Dessutom har jag några tråkiga måsten också, som fylla i papper, köpa dyra järntabletter som man blir förstoppad av (men förhoppningsvis lite piggare), städa och plocka iordning inför julen osv.

Anyway... det jag känner att jag "måste" just för tillfälet är att krypa ner under filtarna i soffan och titta på ännu ett avsnitt av Crossing Jordan, en halvbra serie som Diana också fastnat för, trots att jag ser den otextad.
Hon är läskigt smart, min unge, och otroligt duktig på engelska, så hon hänger med i stora drag i handligen iaf.

Godnatt grevar och baroner, sov gott.

Jag bara sover och sover, och när jag är vaken är jag en gnällkärring som inte gillar grannens dansbandsmusik. Jag orkar ingenting, är sur hela tiden och vill ingenting. Känner mig ensam, bortglömd och tråkig.
Hela tiden tänker man "Hur ska jag klara det här?"
Försöker vara positiv, men det är fan inte lätt.
Känner mig som en usel mamma, en belastning för samhället och världens tråkigaste kompis.
Vart ska jag ta vägen när jag inte orkar? Vems axel ska jag gråta mot? Det finns ju ingen jag vill ha så nära, ingen jag vill släppa in, för fan om man släpper nån in på livet så blir det bara skit av det iaf.
Efter alla dåliga förhållanden börjar man ju fatta att det är MIG det är fel på, för inte fan kan det ha varit fel på alla de olika människor jag försökt bygga något med?
Önskar jag kunde dricka några glas vin eller något. Får gå och dra ngt gammalt över mig istället.