Naftalin the Welderine

Varför skulle jag öppna upp ett nytt inlägg nu då?
Vad har jag att skriva om idag?
Mjo, kan ju informera världen (eller iaf frk M som uppenbarligen är den enda som läser den här skiten) om att jag sovit dåligt som fan; det var visst nån som pratade ganska högt och länge i telefon i natt.... *piiiik* :P
Å andra sidan vet jag vem det pratades med, och det gör mig glad. Fortsätt på den banan, den är bättre än den där finska banan tex.

Igår var det matchavnjutande med finfint sällskap, mkt fint mål i 92:a minuten kan tom JAG som novis säga.
Ikäll blir det åter igen fotboll, men denna gång en mkt viktigare match. Risken finns att jag blir döv om det går dåligt. Eller om det går bra. Jag kommer att bli döv helt enkelt. Frk J har ju enligt utsago små epeleptiska anfall med en touch av tourettes när hon tittar på fotboll.

Om en stund blir det elljusspåret med frk A, tror minsann att jag ska våga mig på att pröva mina jeans efter dagens motionsrunda....

Sitter och blir lite sentimental och vemodig såhär på kvällskvisten.
Det var många år sen nu, men saknaden lever alltid kvar.
Har introducerat min dotter till musiken som alltid kommer att vara "hans", det väcker känslor.
Hade önskat att han kunde fått leva och se sitt barnbarn växa upp.
På sätt och vis är det skönt, för efter så här lång tid är känslan väldigt... ren, bara ren saknad och vemod.
Man får väl hoppas att på något omöjligt vis som går emot all min vetenskapliga övertygelse så ser han oss, finns hos oss. Han finns alltid i våra hjärtan i alla fall.
Saknar dig, lilla pappa.....

Fan vad jag drömmer. Sjukt mycket. Det är därför jag sitter här och bloggar fast klockan är över åtta, har jag ju inte alls tid med egentligen; men lyckades försova oss lite.

Drömde SJÄLVLKART om Robin, vad annars. Tänker inte ens gå in på detaljerna där, kan nöja mig med att säga att det gjorde mig mkt mkt ledsen.

Efter dte kom det iofs trevliga drömmar. Att jag skulle tillbaka till Penrith och hälsa på, Big Mike och Claire och Dave och alla de andra som jag har så varma minnen av. Jag fick se många ansikten jag nästan hade glömt, treligt att hjärnan kommer ihåg utan att man själv är medveten om det.
Big Mike var jätteglad att se mig och ville att jag skulle komma och jobba; han blev lite besviken när jag sa att jag skulle vara sjukskriven i sex veckor i sommar.

Från det ena till det andra...
Funderar på att plocka bort lösenordet på bloggen. Måste bara för andras skull ändra lite namn och sånt.
Hade en dag utan lösenord när Tanja hade pimpat den, och då var det massor av folk som hade läst... Känns ju lite roligt på något sätt. Alla äro vi bekräftelsehoror!

Hur många är det som egentligen läser detta regelbundet? Lämna gärna en kommentar så jag ser vilka ni är :)

Jaha, såg Honom förut. Det var ju kul...............................................




Jag såg honom, och jag såg att han såg mig. Han vände bort blicken snabbt, snabbt, snabbt. Var det i avsky?
Am I that appalling to him?
Tiden går så fort, man blinkar och ett halvår har gått. Känns som om det var igår han sms:ade att "jag behöver nog bo ensam ett tag", och sen flyttade in hos J.
Har läst på FB att hon har blivit ihop med någon igen.
Nu när R har jobb kanske det är han, som en vän sa; hon brukar ju bli ihop med honom när han har jobb och sen göra slut när han blir arbetslös.
Bara tanken på det får mig att må fysiskt illa.

Fick höra här om dagen också att han tyckte det var jobbigt att vara med mig eftersom jag hade "alkoholproblem".
Kunde väl kanske druckit mindre om han hade rört vid mig, talat till mig, varit närvarande när han var hemma.
Och för den delen; what about his issues?

Hur han såg ut, vart han stog, vad han hade för kläder, det känns som om jag skulle kunna beskriva allt i detalj. En sekund inbränd i minnet och på synfältet.  Blundar och ser dte igen, känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Slumrar, och drömmer om honom.
Fuck, jag vill inte känna såhär.

För att bekräfta hans anklagelser om att jag är alkis ska jag dricka vin. Orkar inte göra något annat idag.

Var han tvungen att se mig? Var jag tvungen att cykla där precis då? Just då; när jg hade läckra träningskläder, var osminkad, hade mensvärk och var allmänt jävla sunkig? Får väl trösta mig med att jag inte cyklade omkull......

Bajsbajsbajs.

Varning! Innehållet i detta inlägg kan verka stötande för känsliga läsare.

För ett tag sen hade jag en "date" med en snubbe, som visade sig ha grymma skills.
Tänkte att jag skulle ha en "date" till med honom ikväll, men det smög sig..
Men men, jag fick ju mitt igår iaf :)
Jag och en kompis drog med oss ett par snubbar hem till mig. Tyvärr drog jag nitlotten där, han kunde då fan inte knulla och var alldeles för vanilj för min smak. Han blev ju rädd av att jag drog fram handbojorna med rött fluff för att komma åt kondomerna som låg under.
Vi tog en cig efter ett inte helt lyckat försök, sen klädde han på sig och gick hem bara sådär...
Tur att kompisen generöst delade med sig av sin snubbe, han räckte till oss båda.
Kändes lite som.... well lite wierd, eftersom snubben i fråga är rätt lik den som en gång för länge länge sen tog min oskuld.
Nåja, vi hade trevligt vi tre som var kvar iaf. Lite synd om min kissnödiga sambo bara som inte vågade gå förbi vardagsrummet innan det slutade låta därifrån :)

Jaha, om man skulle ta sig ner på stan och köpa lite käk och sånt till kattkräken då... Urs vad jobbigt det känns.
Skulle hellre lägga mig och sova istället :P

Hade URSURSURS drömmar i natt.
Drömde att han skrev en bok, med ett helt kapitel skrivet till mig; om hur mkt han ville ha och tyckte om henne, och hur mkt han hade tänkt på henne under tiden VI var ihop. Grät, grät, grät.

Idag ska Diana åka till sin farmor, ngt hon verkligen ser fram emot.... hon började tjata redan kl 6:47 i morse när vi vaknade.
Efter det blir det azzshake med frk Kivelä och möjligen också frk Alstermark! Ska försöka hinna med backen några varv innan dess också.
Tog tjugo vändor igår, det kändes, men efteråt kändes det bra!

I torsdags var vi på badhuset och simmade en och en halv km, kändes också underbart bra... älskar att simma.  För en gångs skull var det ganska treligt att ställa sig på vågen också, hade gått ner hela tre kg sen senaste vägningen! Det går framåt; snart halvvägs till operationsvikten.

Tack btw söta Tanja som stylat min blogg så den är fiiiin nu :)

Ost, glädje och ångest. En jävla ångest.
Tänk om det är så?
Vet inte riktigt vad man ska säga isf.

Jag har en riktigt pissig dag idag, utan att riktigt veta varför. Nu tänker jag häva ur mig lite. 

Fanjävlahelvetesfittluderbögbajshorkuk!

Frångår mina principer att försöka vara politiskt korrekt för idag. Alla som känner mig vet ju att jag egentligen inte har någotemot varken bögar, horor, kukar eller fittor. Bajs kan jag vara utan iofs, har varit mycket sånt på sistone. Såg förut att jag glömt en hög på balkongen. Orka.

Har iaf fått barnvakt till ikväll så jag slipper sitte här och ruttna.

Tyvärr tror jag inte att mitt vin räcker tills ikväll i den här takten.
Idag är jag nog lite som Robin tyckte, alkoholiserad, förtappad och bitter.

Har promenerat så mkt att jag fått en blåsa under foten, den gör ont.
På plussidan med Never-nevertorppromenader finns ju min kaffekompis på Källmogatan.  På minussidan, om dte inte är UPPENBART, att han bor där. Bävar varje gång jag går förbi hans port, hans gamla port och VÅR gamla port.
Får hjärtat i halsgropen om nån går ut från den är han bor nu, men hittills har jag inte stött på honom.
Naturligtvis kan jag inte låta bli att söka med blicken, vilket fönster är hans, vilken balkong är hans, tänk om han tittar ut nu och ser mig; vad täker han då osv osv osv... Tankarna slutar alrig att mala.

Vill inte vara så jävla obcessed, men det är jag. Som alltid.

Lyckas för det mesta mörka och pressa undan, men faktum kvarstår att det är han, han, han, och ingen annan som har mitt hjärta.

Skulle inte lita på mig själv ett ögonblick om jag träffade honom; skulle förmodligen börja gråta så fort jag såg honom.

Mitt förnuft säger mig "hoppas att jag aldrig träffar honom igen, och att jag kan försöka fortsätta leva utan honom" medans mitt hjärta desperat längtar efter att se honom, röra honom, höra honom, känna honom.

Just nu ser mitt liv ut som så; att jag har int riktigt tid att tänka på mig själv och mina problem eller vad man nu ska kalla dem. Jag har inget eget liv just nu känns det som, hur tappert jag än försöker.



Vet att detta kanske sårar någon, men det är så det ligger till. Vet inte om jag någonsin kan känna något som ens kommer i närheten av dte jag känner för honom för någon annan. Försöker så mycket jag orkar, though...

Eller nja, inte riktigt. En tredjedelsdöd kanske?
Har promenerat i ett par timmar. Nu har jag ont i fötterna.
Lunch satt fint iaf, kyckling och grönsaker med massa curry.
nu ska jag pilla ur håret, ta ett bad och sen ringa fröken Alstermark för kaffande och det sedvanlig vulgära, oanständiga, politiskt inkorrekta och mkt trevliga tjattrandet :)

Jag lovar, jag har inte dött och lämnat bloggandet bakom mig för evigt.
Internet lysert fortfarande mer eller mindre med sin frånvaro, det som finns att tillgå är en mobil lina på mäktiga 3,6 mb inne hos Diana. Bättre än ingenting, men fortfarander inget som inspererar till datanörderi!

Just nu är dte väldigt fokuserat på projekt viktimiskning för min del, promenerar och bantar och pumpar med skivstången. Förra veckan gick jag ner ett och ett halvt kilo, får se hur mkt det blir denna vecka :)

Missförstå mig inte, jag vet att jag är "perfekt" som jag är; men om någon som läser detta skulle ha missat det så ska jag ju opereras så småningom, och då får man enligt läkaren inte vara så groteskt fet som jag; med ett skyhögt BMI; och (håll i dig nu) hele EN CENTIMETER för brett midjemått.

Nu ska jag sätta på mig ögonbryn, senbär dte av till dagis, efter det promenad mot Never-Nevertorp och tillbaka med sällskap.

Puss...