Jaha, såg Honom förut. Det var ju kul...............................................




Jag såg honom, och jag såg att han såg mig. Han vände bort blicken snabbt, snabbt, snabbt. Var det i avsky?
Am I that appalling to him?
Tiden går så fort, man blinkar och ett halvår har gått. Känns som om det var igår han sms:ade att "jag behöver nog bo ensam ett tag", och sen flyttade in hos J.
Har läst på FB att hon har blivit ihop med någon igen.
Nu när R har jobb kanske det är han, som en vän sa; hon brukar ju bli ihop med honom när han har jobb och sen göra slut när han blir arbetslös.
Bara tanken på det får mig att må fysiskt illa.

Fick höra här om dagen också att han tyckte det var jobbigt att vara med mig eftersom jag hade "alkoholproblem".
Kunde väl kanske druckit mindre om han hade rört vid mig, talat till mig, varit närvarande när han var hemma.
Och för den delen; what about his issues?

Hur han såg ut, vart han stog, vad han hade för kläder, det känns som om jag skulle kunna beskriva allt i detalj. En sekund inbränd i minnet och på synfältet.  Blundar och ser dte igen, känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Slumrar, och drömmer om honom.
Fuck, jag vill inte känna såhär.

För att bekräfta hans anklagelser om att jag är alkis ska jag dricka vin. Orkar inte göra något annat idag.

Var han tvungen att se mig? Var jag tvungen att cykla där precis då? Just då; när jg hade läckra träningskläder, var osminkad, hade mensvärk och var allmänt jävla sunkig? Får väl trösta mig med att jag inte cyklade omkull......

Bajsbajsbajs.