Catch up
Det händer så mycket i mitt liv just nu att jag inte vet vilket ben jag ska stå på. Eller jo, vänster ben... eftersom jag pajade höger knä för nån månad sen.
Imorgon ska jag iväg till Bråvalla och kolla på SOAD igen, vilket är REN KÄRLEK.
På fredagen ska jag för ANDRA gången jobba med en fantastisk matbloggare, vars recept och stil jag gillar skarpt. OCKSÅ ren kärlek!
Jag har sambofriat till min älskling, Jens, och när jag fått jobb så flyttar vi ihop på riktigt. ÄNNU MERA KÄRLEK!
Hoppas bara att han kan inse allvaret i det hela och se mina barn som sin familj, mitt hem som sitt hem (med delat ansvar) och tillräckligt med trygghet i min kärlek till honom att utvecklas, slappna av och landa.
Jag har nu levt som monogam i ca 8 månader. Det gar känts väldigt bra för det mesta, men i ett hörn av mitt hjärta så skaver det lite att inte kunna vårda mina andra relationer. Saknar min Skäggbjörn så det gör ont, och min kära, smarta, underbara Psykosexolog. Dessutom vet jag att nu när jag kämpat mig upp från depressionsträsket så kommer mina ögon och mitt hjärta söka sig utåt, framåt.
På balkongen blommar tomatplantorna, mitt hår är somrigt sönderblonderat, Diana har blivit tonåring som fan och mamma har fortfarande inte flyttat från rucklet i Björkjokk.
Just nu avnjuter jag en whisky i badkaret efter en lång dag med massor att göra.
Dock är klockan efter midnatt och mina kuddar ropar ludelsefullt mitt namn från sovrummet...
Qaplah, på återskrivande... och hej hej, framtidsNaftalin, som förmodligen är den enda som läser denna blogg. Ps, Framtidsjag; glöm inte att fylla i dina papper, dricka mycket vatten och maila myndigheter imorgon!😁
