Naftalin the Welderine

Pillade dit nya dreads i håret här om dagen.
Sjukt nöjd, särskilt med de nya cerisa som jag köpt. Synd att de är lite korta, men de funkar.
Känner mig alltid lite mer nöjd med mig själv med löshår. Jag älskar att det blir fylligt, långt och färgglatt på några timmar.

Innan såg det ut såhär:



...dvs kort, ojämnt, slitet, risigt.

Nu ser det ut såhär istället:



En explosion av rosa och lila, till och med Diana tyckte det var snyggt. Hon har på sistone blivit min största kritiker, och har åsikter om hur jag har håret, hur jag klär mig, hur jag sminkar mig, vad jag äter, vem jag umgås med... osv. En tvättäkta liten tween...

Anyway.
Jag har beställt en liter ricinolja, ska börja med den när denna omgång löshår åker ur.
Omfattande läsning på bloggar och forum om denna "mirakelolja" samt recensioner från vänner har fått mig att komma fram till:

• Det kan få håret att växa snabbt, bli tjockt och glansigt; eller (har sett ett fåtal skriverier om detta) så kan det i värsta fall få håret att bli tunnt och slitet.

Om det växetr, hurra, om det blir slitet, well... det kan inte bli så mkt värre än det är, och jag kan alltid sätta i dreads.

• Det kan dra ur gammal hårfärg och göra ljusblont hår lite mörkare.

Hårfärg har jag ingen i nu. Mitt blonderade hår kan gärna få bli lite mörkare, så det matchar utväxten. Tänkte testa hur jag ser ut i min naturliga hårfärg, har inte gjort det på ca tio år.

• Frisörer (eller folk som påstår sig vara det) säger envist att det inte går att påverka hårväxten utifrån, samt att det kan ge eksem och mjäll i hårbotten.

Efter att ha läst och sett alla före/efter-bilder och texter har jag svårt att tro att ALla dessa människor ska ha "inbillat sig" skillnaden, det finns folk som märkt skillnad redan efter en vecka, eller ett par behandlingar. Om man inte tvättar ur det ordentligt kanske man kan få problem, men fler säger att de blivit av med problem i hårbotten än att det skapat några. Många låter oljan sitta i över natten, utan att få några problem.

• En del hävdar att det minsann är laxermedel.

Visst är det det... men det utesluter ju inte möjligheten att det går att använda till annat. Det används dessutom redan som ingrediens i hudcreme, läppstift, make-up remover och liknande produkter.
Personligen kanske jag skulle behöva lite laxermedel efter barnafödsel och glassfrosseri...
Om det inte skulle funka på mitt hår så kommer det ju inte vara några problem att få sålt på det till nån som tycker att det funkar, och därmed överväger de potentiella fördelarna med mkt god marginal möjliga nackdelar.
Kan ju alltid spara en slatt och använda som laxermedel, som sagt. Jag har innan kört med ett te, som jag köpt i kinaaffären, där det på kartongen står "Sliming Herb".
Den lille kinesen sa att "dlicka mollon kväll, bli magel", så jag antar att det var ett "m" för lite.
Inte världens roligaste sätt att gå ner i vikt, men det funkar ju...

Imorn ska jag ner på stan en sväng med Diana; hon vill köpa en nötknäppare så hon kan äta upp nötterna jag köpte i julas, jag vill köpa inlägg till hälarna. Har inte gått alls mkt idag, men fötterna värker som satan. Sitter med dem på min hembyggda "fotpall" (kattliggplats), hjälper ju lite men inte fan vill jag behöva sitta såhär jämnt och få ont av att gå SÅ lite.
Efter det kommer mamma in till stan, ska åka till Nävertorp en sväng och hämta en matta och en gåstol, kvällen kommer där efter att spenderas med att packa.
På fredag morgon åker vi till Skara Sommarland! Ska bli totalt jävla awesome.
Istället för att ta med Adrian och mormor får de stanna i Björkvik, kom vi på idag.
Sanna och Nellie blir nog faktiskt både roligare att ha med sig och kommer att ha roligare där!
Maria kör, och på plats ska vi träffa Jennie med familj; lilla Maja, maken och bonusbarnen, varav en av dem är en flicka som är jämnårig med Diana. Jag har sett fram emot detta i ett par månader, och Diana också. Känns underbart att ÄNTLIGEN ha råd att ta med Diana på nån slags semester.
Innan har det varit åka till mormor eller gå till stranden, möjligen en sextiokronorsåktur på sunktivolit som kommer till stan ibland.

Nu är visst klockan kvart över ett.
Ska ta med mig min laptop in till sovrummet och se om jag hinner längre än tre minuter in i Criminal Minds-avsnittet  jag började på i går kväll, då jag inte gjorde det.
Inte lika lamslagen av trötthet idag dock, så ett halvt avsnitt blir det nog iaf.

Gonathalie..

Helgen har som sagt varit hektisk, härlig och besvärlig.
Planen från början var att min dotter skulle vara hos sin pappa, men torsdag eftermiddag (det var sagt från början att hon skulle vara där torsdag em till söndag fm) ringde han och frågade, "Ska du göra något viktigt i helgen?" Jag svarade ja, han frågade vad då, jag sa hur så, han sa att det skulle bli så mkt i helgen och undrade om han kunde ta Diana i veckan istället. Jag suckade lite, men efter en stund sa jag som det var, att det är klart att min dotter får vara med mig. Hon är ju min dotter.
Vill ju inte direkt skicka dit henne om hon känns som en belastning heller.
Nåväl, nu blev det ju så att hon kräktes en gång på måndag tidig morgon, och då fick hon inte komma då heller. Han sa faktiskt så, ordagrant, "Då får hon inte komma hit".
Vi bestämde tisdag istället, men på natten kräktes hon en gång till. Jag pratade med honom på tisdagen, och han sa att hon fick komma imorgon istället, trots att jag sa att hon faktiskt inte mådde dåligt, att jag och Adrian och alla andra ca 30 personer som Diana varit i kontakt med under helgen inte var smittade av nånting. Men det spelade tydligen ingen roll. Diana blev jättebesviken.
Igår kväll fick jag veta att i helgen, när han var så upptagen, hade han inte gjort ett skit. Han hade bara varit hemma. Hans fru hade frågat efter Diana. Det som var "mycket" var tydligen att hans fru skulle jobba medans han skulle vara hemma med barnen. Som om Diana vore en belastning?
Hon är jättebra på att hålla ett öga på småsyskon, vagga en babysitter, peta in nappen, sjunga och vyssja, mata med välling osv.
Jag blir fan SPYFÄRDIG på den där äckliga förbannade kukskallen.
Han har sagt att han vill ha henne på halvtid, men det verkar inte vara gällande om hon är sjuk, om han har för mkt annat att göra eller om han inte har lust. Ska man vara pappa så ska man vara det på heltid, tycker jag. Även när man inte är med sitt barn. Han verkar inte klara av att vara det ens var annan helg. Det är ju inte som att han hör av sig till henne mellan gångerna heller. Fyfan vilka kväljningar jag får av den där idioten!
Till råga på allt så fick Diana en ny telefon i fredags, som hon tappad igår. Hade hon varit hos pappa så hade hon inte tappat den i min trappa.
Den ligger antagligen under trappan nu.
Jag ska tvätta färdigt, gömma tvättmaskinen och sen ringa efter vaktmästaren, så får vi se om den går att få fram.
Först ska jag dock ta ett bad, har inte riktigt haft tid med det på ett par dagar. Kanske inte låter så farlig när man betänker att det är jag, kvinnan som ibland badar en gång i veckan, men detta står i direkt förhållande till den grad av nedsmutsning man utsätter sig för.
Nu när jag ammar, byter blöjor och luftar bebissjärt så blir man utsatt för mjölkläckande bröst, bajs på tröjan (han bajsar MYCKET när han gör det), kiss på benen och ohyggliga mängder hormonell svett. Det RINNER om mig så fort jag gjort någonting. Äckelpäckel.

Skulle egentligen vilja skriva om en annan sak också, men jag vill inte vara påstridig. Vissa nitar måste man gå på själv.

Helgen var awesome. Jetcon, massor av trevliga människor, roliga spel, god mat och dryck.
Halv 47-årsfirande, okej mat, fantastisk glass och ännu fler trevliga människor.'
Så skönt, att umgås med vuxna människor, prata med nya människor, dricka vin tills man blir berusad, röka som en borstbindare och få en skaplig egoboost av söta nördpojkar.
Särskilt en av dem, var en riktig pudding. Kändes som om det klickade lite där, men det var nog mest jag som klickade, för när jag väl gjort mig av med mina förkläden bytte han nog inte ett ord till med mig förns vi sa "hejdå". Jag satt och läntade efter hudkontakt och hångel, men han satt totalt uppslukad av en annan tjej.
Nåja, nu har jag ju nåt nytt att fundera på om jag skulle känna mig ensam nån kväll. Kanske kan räcka med det, eftersom folk i allmänhet och mina "span" i synnerhet verkar vara falska, äckliga jävlar som bara tänker på sig själva, alternativt upptagna och/eller inte intresserade.
I vilket fall som helst känner jag mig idag som en vårtig padda som ingen vågar kyssa, och om nån gjorde det skulle jag inte ens bli nån prinsessa utan bara en kysst padda.
Dagen har hittills varit en fucking misär.
Började med att Adrian vaknade när vi kom hem i morse, så när jag ville sova ville han amma. Visst slumrar man till lite, men nån ordentlig sömn får man inte direkt. Eftersom jag har en hungrig son bytte han dessutom bröst fem gånger och sög ut allt jag hade, mellan kl 4 och 9 ca.
Under tiden höll jag på att drunkna i min egen svett, outhärdligt varmt men för kallt utan täcke, hoppades på att Adrian skulle sluta suga, somna till så pass mkt att man kunde slingra sig loss från honom och hämta en tunn filt istället.
Nån gång tidigt på morgonen kom min dotter och klängde sig fast på andra sidan av mig, och gnällde att hon hade ont i magen och ville kräkas. Eftersom jag tankade bebisen just då så fick hon gå med mormor till toaletten, medans jag låg och kände mig som en bov som inte tog hand om henne under hennes våldsamma kräkningar.
Vid nio vaknade vår översovande gäst och kom gående ut i vardagsrummet, som just då var mitt sovrum.
Vid det laget gav jag upp det där med att försöka sova, och gick upp och satte på kaffe.
Hällde upp en stor kopp, slog i mjölk och hällde sedan ut skiten, eftersom mjölken var sur. Öppnade ett nytt paket, som också var surt. Drack en liten skvätt med grädde.
En bra stund senare väckte jag min mamma och min dotter, och gjorde en macka och lite blåbärssoppa till mitt lilla kräk. Hon hann inte smaka på det ens, utan gick och spydde en gång till.
Under tiden upptäckte jag att det var stopp i avloppet i köket, igen, och kände hur jag bara ville skita i den här äckliga ghettolägenheten och flytta imorn, om jag hade kunnat.
Mitt borttappade visakort är ännu inte ersatt, och jag behöver handla, fast det är jag egentligen för trött för. Får föra över till mamma och handla från hennes kort. Kringel, krångel.
Men men, en dag som denna vill jag ha mjölk till kaffet, glass till kvällen och ägg, tomater, osv...
Diana skulle ha varit hos sin pappa i helgen, eller idag... men eftersom han bara vill ha barn när han har tid och hon är frisk så är hon hemma. Det får hon självklart så gärna vara, men just idag (och under helgen) hade det varit skönt om man bara hade haft EN unge att sköta.
Nu ska jag dricka mera kaffe, så att jag orkar handla.
BYE!

De ständiga drömmarna om Robin the son of Odin gör mig trött, och mer och mer övertygad om att det där med att ha pojkvän kanske inte är nåt för mig, ALLS.
Även om jag stundom känner mig hjärtekrossad, med en stor klump i halsen och det svider i ögonen när minnet av honom hemsöker mig, så klarar jag mig bra för det mesta.
Har ingen lust att ge någon den makten över mig igen.

Har återtagit kontakten med en gammal vän.
Det känns bra.

Min lille plutt vaknade för en stund sen, tror han är hungrig... igen. Vore bra om han kunde bajsa lite oftare än varannan eller var tredje dag när han äter så här mkt, blöjan svämmar ofta över när det väl kommer något. Nåja... huvusaken är att han mår bra.

I morse vaknade jag (för tredje gången, hade redan vaknat och somnat om efter amning ett par ggr) av en ilsken bålgeting, som hotfullt cirkulerade i mitt gamla sovrum, i Björkvik.
Uppfylld av beskyddarinstinkt och adrenalin evakuerade jag min son in till mammas sovrum, med blicken fäst vid min fiende.
Jag spände snabbt på mig min rustning, grabbade mitt svärd och inledde en blodig kamp med det fasansfulla odjuret, vars vingslag lät som ett stridsflygplan. Det kom emot mig, outröttligt, med käftarna drypande av saliv och köttslamsor, förmodligen från ett tidigare stackars offer som inte haft The mighty Naftalin i närheten.
Jag svingade mitt glänsande bastardsvärd, och vrålade med mina lungors fulla styrka; "DÖ, DITT MONSTER!", men lika snabbt som jag gjorde utfall efter utfall mot detta vidriga kreatur vek det undan, och attackerade med en fernesi annars bara skådad hos flugor om morgnarna, när de kryper i ens ansikte.
Med bredsidan av svärdet fick jag till sist in en träff över bogen på monstret, och styrkan i mitt slag fick det att vika åt sidan, varpå jag genast följde upp med ett knytnävsslag vilket penetrerade dess högra vinge.
Med min vänstra hand krossad och obrukbar fick jag förlita mig på högerarmens styrka, och med ett sista, svepande hugg skiljde jag dess huvud från den giftdrypande bakkroppen, som i flera minuter fortsatte att flyga runt i rummet medans käftarna på dess ohyggliga huvud slog efter mig, men med en välriktad spark från min bepansrade fot rullade det ut, och ner i vallgraven, där våra domestikerade jättepirayor gjorde processen kort med det.
En vacker prins, som bevittnat min strid genom en fönsterglugg och blivit blixtrande förälskad i mig kom springande och erbjöd mig sin hand, halva kungariket (den halvan som var full av körsbärsträd) och ett slott stort nog för mig, min familj och alla mina vänner.
Jag tackade ja, och nu lever vi lyckliga i mitt vackra slott, så det är bara att flytta in gott folk!

Ungefär så gick det till. Det kan ha varit ett svettigt linne istället för en rustning. Men resten är sant!

Eller ja... Svärdet var väl kanske egentligen mer en typometer av plast, som jag viftade lite med.

Men bålgetingen var aggresiv, och blodtörstig! Det såg iaf ut så, när den flög ut självmant genom den öppna ytterdörren.

Det där med prinsen... Well, kan hända att jag kanske drömde det.

Men om han hade sett mig, så hade han säkert blivit bländad av... av... den bleka huden på min breda ändalykt, som skymtade fram under linnet.

Eh...