Naftalin the Welderine

När drömmern började hade jag minnesförlust; eller iaf an stor minneslucka. Jag var på nån fest, det var utomlands någonstans. Det var en kille där som skulle skjutsat mig och Adrian hem; men han satt och drack alkohol och var skitsur för att jag inte ville ligga med honom. Jag sa lite surt att "jag antar att vi inte åker hem ikväll heller, då?"

Gick runt bland en massa rum där set satt fulla människor, hittade en toalett som inte gick att låsa och försökte dricka vatten och tvätta ansiktet. Det var nära utgången så  jag såg när en annan kille kom in, hanl etade också efter mig.

Jag sa till alla som kom i närheten att jag ville bara skriva, och jag letade efter våran packning där jag hade ett block saom jag hade skrivit i. När jag hittade packningen låg den ute i nån form av saluhall, där det bland annat fanns kinesiska smycken utlagda på golvet .

Jag satte mig och tittade lite på dem för att lugna ner mig lite.

En kinesisk tjej kom fram, till mig och jag frågade; "pratar du nån svenska?" Det gjorde hon, eftersom hon bodde granne med svenskarna jag just hade varit hos. Vi pratade lite. Sen kom hennes kollega, och han tyckte att något smycke skulle passa mig; försökte sätta det på mig och helt plötsligt hade han händerna lite överallt på min kropp.

Jag sa tuill honom att sluta, men tjejen sa att "det är väl inte så farligt;" och jag försökte komma undan honom och försökte få henne att översätta att jag inte ville att han skulle röra mig. Jag berättade för henne att jag var inte van vid hur de hade det där, jag kom från en liten stad på landsbygden där jag knappt gick ut; och sen kom jag hit och då var det droger och alkohol och alla hade legat med alla och allla typ förväntades att vara på det sättet.

Jag slet mig ifrån honom, drog fram mitt block och en penna från packningen och sprang tillbaka in på festen. Den kinesiske mannen och de två andra följde efter mig och jag sprang från rum till rum, överallt var det folk jag inte kände som var påverkade, hade sex och inte kunde hjälpa mig. Jag lyckades komma till övervåningen, som tydligen var sovvåningen.

Sprang och letade efter min son, kollade säng efter säng där det låg andra barn, SMÅ barn, och jag kände hur äcklad jag var att deras föräldrar var helt redlösa och svinade på undervåningen medan de sov där uppe.

Jag letade och letade, och det började höras musik som om jag var med i en film; olycksbrådande musik som verkade betyda att jag inte skulle hitta honom. Jag letade till och med i bilen vi skulle åkt hem i. Adrian var mindre än han är nu och skulle inte klara sig på egen hand om han vaknade och jag inte var i närheten. men jag kunde inte hitta honom.

Vaknade när jag hade letat överallt, han var borta och äckliga snubbar letade efter mig så de kunde försöka få mig att ta droger eller alkohol och ha sex med mig. Musiken hade stigit till ett nästan öronbedövande cresendo. 

Tårarna brände bakom ögonlocken och en stor klump av äckel, ångest och oro svällde i min hals. Klättrade ner från sängen, gick och tittade på Adrian. Tog min medicin, tanden ilade nåt förbannat.

Obehagskänslan sitter kvar i sinnet och smärtan sitter kvar i kroppen och tanden, innan medicinen börjar verka. Men ja, gomorron då för helvete.

Drömde att min gamla klasskompis Ullis hade kaniner. Vi var där ett helt gäng, tor det var nån form av klassfest igen.En av kaninerna var helgrå och fluffig, precis som Frasses päls var hans päls.Han hoppade till mig gång på gång, ville vara i min famn. Jag lovade honom att ha skulle få följa med mig hem, kände att det var det han ville och han berättade det själv, telepatiskt. Han nafsade lite på mig, intre så hårt som han gjorde när han var katt; men tillräckligt för att visa att hans personlighet var kvar. Han sat i min famn och jag klappade honom och kände mig så lycklig att han var hos mig igen. Sen skulle alla kaniner in i siona burar, och det tyckte han inte om ALLS. Men jag lovade att jag snart skulle ta ut honom igen och att vi skulle åka hem. Jag älskade honom så mkt, nästan onaturligt mkt för ett husdjur; men i drömmen var han MER, han hade blivit en högre form av liv på något sätt, som kunde kommunicera med telepati, med riktiga ord. Men bara med mig. Han stängdes in i buren och jag frågade Ullis om hon inte hade tänkt att göra sig av med någon kanin, tex den gråa...? Men det hade hon inte alls tänkt. Frasse tittade på mig genom gallret när jag gick ut genom dörren, anklagande, sård och besviken, arg på mig för att jag gick utan honom- och det kändes som att jag lämnade mitt hjärta kvar bland sågspån och "vanliga" kaniner, dit jag dömde honom att leva. 

FÖRLÅT MIG FRASSE. JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET.

Om jag fick göra om mitt förflutna hade jag, mot vetrinärens inrådan, dömt dig att gå igenom smärtsamma, dyra operationer för att få en chans att fortfarande ha dig i mitt liv. Jag kan minnas doften av din päls, hur jag brukade begrava mitt ansikte i den när jag var ledsen, tills dina hår kliade mig i näsan och stack i ögonen. Jag minns hur du snodde melon, kycklingnuggets och pasta från min tallrik, hur du nästan bet mig i fingrarn när du fick kattgodis. Hur du alltid låg med en framtass utsträckt. Hur högljutt du spann när du var nymatad och gosig och kom upp och la dig hos mig i sängen. Fan vad du fattas mig, jag vill ha dig tillbaka men jag vet ju att jag inte kan få det. Det var väl det som var "meningen" med drömmen iaf.

 

Utöver det var en gammal klasskompis, en kille; och några tilll, med och skulle ha nån fortm av samkväm. Folk letade sovplatser och spelade spel. Min bror hade sönder min vape, så jag letade efter delar från den. Klasskompisen bjöd in mig att sova med honom, och placerade en blyg, försiktig första kyss på mina läppar. Det var som att bli tonåring på nytt, det pirrade i kroppen och jag längtade efter mer, såg fram emot att sova i samma säng som honom. Vaknade och var gråtfärdig med en stor klump i bröstet, gick upp, tog en ångestdämpande och skrev detta. Nu känns det lite bättre.