Piller
Jag har beställt bantningspiller på nätet.
Tänker inte vara så här vidrigt fet resten av livet.
Förra gången jag hade gått från storlek 46 till 36 så sa jag att jag hellre skulle dö än bli fet igen.
Nu har jag två barn och ingen dödslängtan, men det framgår kanske ändå med all önskvärd tydlighet hur mycket jag avskyr att se ut så här, hur jag äcklas av mig själv.
Hela mitt liv påverkas av detta, det genomsyrar och förgiftar min tillvaro. Jag vill inte visa mig utanför dörren.
I övrigt är det städning som gäller idag.
Har inte plockat så mycket på ett par dagar, och genast ser det ut som en krigszon.
När jag blir rik ska jag ha en husa, eller vad det heter nu för tiden. Nån som städar, vattnar blommor, går ut med sopor, sätter på kaffe och sorterar tvätt. Typ.
tills dess är det väl bara att dra på sig sexy maid-klänningen och skutta runt med dammvippan... Eller nåt.
Tänker inte vara så här vidrigt fet resten av livet.
Förra gången jag hade gått från storlek 46 till 36 så sa jag att jag hellre skulle dö än bli fet igen.
Nu har jag två barn och ingen dödslängtan, men det framgår kanske ändå med all önskvärd tydlighet hur mycket jag avskyr att se ut så här, hur jag äcklas av mig själv.
Hela mitt liv påverkas av detta, det genomsyrar och förgiftar min tillvaro. Jag vill inte visa mig utanför dörren.
I övrigt är det städning som gäller idag.
Har inte plockat så mycket på ett par dagar, och genast ser det ut som en krigszon.
När jag blir rik ska jag ha en husa, eller vad det heter nu för tiden. Nån som städar, vattnar blommor, går ut med sopor, sätter på kaffe och sorterar tvätt. Typ.
tills dess är det väl bara att dra på sig sexy maid-klänningen och skutta runt med dammvippan... Eller nåt.
Fetma
Jag vill inte ens tänka på vad jag har för bmi, vikt osv. Jag känner mig sjukt äcklad av mig själv. Jag tror jag ska kontakta vården på måndag och be dem hjälpa mig, kanske man kan få nåt roligt bantningspiller eller nåt.
Ångest
Fyndat på myrornas. Sett mig själv från olika vinklar i provhytten. Jag är så fet. Jag vill aldrig äta något igen. Jag är gråtfärdig.
Yum
Jag har ingen önskan eller planer på att ge mig in i ngt nytt på länge nu, men titta kan man ju göra. Hawt damn. Finns fina saker att titta på.
Gammal och tjock
Kollade lite på mina gamla kort, bara ett par år gamla. Jag känner mig så ful och fet nu, jag tycker jag ser tio år äldre ut. Jag hatar mina jävla påsar under ögonen, att jag inte kan ha mina kläder längre, att det till och med syns i ansiktet på mig att jag väger mycket mer nu. Även om jag går ner i vikt så har min kropp tagit stryk av graviditeten, allting är bara hängigt och sladdrigt. Jag önskar att jag kunde trivas med mig själv som jag är och bära spåren mina barn och mitt liv satt på min kropp ned stolthet, men det går inte. Jag försöker,men jag kan inte. Vill inte se mig själv i spegeln, vill inte visa mig ute, vill inte klä på mig, vill inte klä av mig, bara gömma mig och dra något gammalt över mig. Andra i min storlek eller större kan se så jävla bra ut, bära det utan problem liksom. Inte jag. Jag tittar på bilder av vackra människor och dör en smula inombords. Jag känner så många vackra, snygga och fina personer, jag känner mig som en bortbyting.
Ensam är stark
Nu är det bara jag och barnen igen.
Jag fixade det inte.
Kunde inte känna det jag ville känna.
Orkade inte med avståndet.
I min värld hade vi dejtat ett par månader, för att se vart det skulle kunna leda. Vi hann träffas typ 4 ggr eller nåt sånt.
Jag tycker nog inte att en sån kort historia med så lite tid spenderad tillsammans behöver ge upphov till några dramatiska utspel, men vad vet jag mitt arma luder?
Jag vet att jag är en ganska kall och hård person, oavsett vad folk tror sig veta om hur jag är.
Jag har svårt att bli kär, uppenbarligen. Jag har väl egentligen bara varit det en gång.
Förälskad, visst, i varierande grader, men inte sådär riktigt kär, sådär så att himlen gråter tårar av blod och själen skriker, när man slås av insikten att det aldrig kommer att bli vi igen.
De som känner mig vet förstås vem jag menar, och att ingenting ens har aspirerat för att nå samma djup som det.
Jag drömde här om natten att han var Adrians pappa.
Hjärtat värkte när jag vaknade.
Inte för att jag önskade att det skulle vara så, bevare mig väl.
I drömmen flöt det ihop och blev verkligt.
Det barn jag väntade med honom blev till Adrian.
Det vaknar liksom så mycket gammal smärta i sådana där drömmar.
Anyway, jag svävar visst ifrån min tankegång här.
Sex. Jag tänkte skriva lite om det där med sex, och vad det innebär för mig.
Jag blev av med oskulden när jag var 13 år gammal, genom våldtäkt. Fem dagar senare blev min pappa innebränd.
Jag var bara nio år, nästan som min egen dotter, när jag första gången blev utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Sex, för mig, är lika enkelt som det är komplicerat.
Det betyder ingenting för mig. Det har det aldrig gjort.
Jag kan njuta av det, men det är fortfarande en ständig bekräftelse på min snedvridna självbild, på hur äckligt smutsig jag är, på att jag inte duger till något annat än det.
Samtidigt är det en av de få sorters bekräftelse jag kan ta till mig. Ett substitut för "riktiga" känslor.
Nu har jag det sagt i alla fall.
Känner mig emo, ensam och gråtmild idag.
Ensam är stark, men stark är också ensam.
Jag fixade det inte.
Kunde inte känna det jag ville känna.
Orkade inte med avståndet.
I min värld hade vi dejtat ett par månader, för att se vart det skulle kunna leda. Vi hann träffas typ 4 ggr eller nåt sånt.
Jag tycker nog inte att en sån kort historia med så lite tid spenderad tillsammans behöver ge upphov till några dramatiska utspel, men vad vet jag mitt arma luder?
Jag vet att jag är en ganska kall och hård person, oavsett vad folk tror sig veta om hur jag är.
Jag har svårt att bli kär, uppenbarligen. Jag har väl egentligen bara varit det en gång.
Förälskad, visst, i varierande grader, men inte sådär riktigt kär, sådär så att himlen gråter tårar av blod och själen skriker, när man slås av insikten att det aldrig kommer att bli vi igen.
De som känner mig vet förstås vem jag menar, och att ingenting ens har aspirerat för att nå samma djup som det.
Jag drömde här om natten att han var Adrians pappa.
Hjärtat värkte när jag vaknade.
Inte för att jag önskade att det skulle vara så, bevare mig väl.
I drömmen flöt det ihop och blev verkligt.
Det barn jag väntade med honom blev till Adrian.
Det vaknar liksom så mycket gammal smärta i sådana där drömmar.
Anyway, jag svävar visst ifrån min tankegång här.
Sex. Jag tänkte skriva lite om det där med sex, och vad det innebär för mig.
Jag blev av med oskulden när jag var 13 år gammal, genom våldtäkt. Fem dagar senare blev min pappa innebränd.
Jag var bara nio år, nästan som min egen dotter, när jag första gången blev utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Sex, för mig, är lika enkelt som det är komplicerat.
Det betyder ingenting för mig. Det har det aldrig gjort.
Jag kan njuta av det, men det är fortfarande en ständig bekräftelse på min snedvridna självbild, på hur äckligt smutsig jag är, på att jag inte duger till något annat än det.
Samtidigt är det en av de få sorters bekräftelse jag kan ta till mig. Ett substitut för "riktiga" känslor.
Nu har jag det sagt i alla fall.
Känner mig emo, ensam och gråtmild idag.
Ensam är stark, men stark är också ensam.
