Jaha...

Jag vet inte riktigt vad jag ska orera om idag, kände bara för att skriva lite.
Tar en kall folle framför datorn, halvtittar på nåt avsnitt av Criminal Minds och chattar på Facebook.

Sommaren är relativt fullbokad, massor att göra nästan varje helg. Denna helg var det tänkt att vi skulle hälsa på en vän, men hon var tvungen att jobba. Funderar på att hitta på nåt annat istället, men om det blir fint väder är nog det mest lättillgängliga alternativet att åka till Björkvik en sväng. Man kanske skulle våga sig på att sticka en tåspets i sjön? När jag var yngre var det badpremiär första maj, oavsett om det var varmt eller inte.
Diana badade på midsommarafton, men jag har inte kommit mig för med att ens känna på vattnet i den uppblåsbara barnpoolen på mammas gräsmatta ännu.
Idag betalade jag massor av räkningar, det var inte så kul.... men det måste ju göras. Min plan är att bli skuldfri inom två år och prickfri inom fem, så jag kan lämna den här hålan och alla dess äckliga, patetiska invånare (och även mina vänner, de får som är kvar eller kommer att vara kvar vid det laget) utan att behöva ha borgenär och socialbidrag.
Är föräldraledighet a-kassegrundande? Med tanke på hr mkt pengar jag pumpat in till IF metall under de senaste åren så borde man väl få nånting om man inte skulle hitta ett jobb när Adrian blir äldre?
Jag längtar efter att jobba. Jag vill sitta i en verkstad igen, få lön, träffa människor, höja egenvärdet.
Just nu är det ingen fara, med titeln "tvåbarnsmamma" känner man sig värdefull, om inte annat så för sina underbara telningar. Det som möjligen stör min idyll är min nuvarande vikt. Jag kan inte direkt banta eller käka kosttillskott när jag ammar, vilket jag hade planerat att göra ett bra tag.
Funderar på att kolla upp hur länge bröstmjölk klarar sig i frysen, och börja pumpa ur lite då och då så man kan lägga upp ett lager för framtiden. Det skulle dock kännas konstigt, för det är närheten och lättillgängligheten som betyder mest efter ett halvår, inte själva mjölken. 
Att faktiskt kunna livnära en annan varelse med hjälp av sin egen kropp är både teoretiskt och praktiskt ganska svindlande, när man grunnar lite på tanken. Tycke jag iaf.
Jag skulle önska att man kunde filtrera det man får i sig så dte försvann ut i resten av kroppen istället för att gå ut i mjölken.
Jag var lite slarvig här om sistens, och tog EN tablett av ett kosttillskott med ginseng i, hade inte läst innehållsförteckningen allt för noga. Adrian blev helt spattig och ville inte sova ordentligt. Dessvärre verkade det vara ett tillskott som fungerade BRA för mig, jag kände mindre hunger och mer energi.
I dessa dagar är det jävligt ont om sistnämnda, jag blir vansinnigt trött av att amma. Min son är en stor pojke, som är hungrig precis hela tiden. Skulle jag helamma honom så skulle jag få sitta med honom vid bröstet i sammanlagt ca 7 timmar om dagen, löst beräknat på hur ofta och mkt han äter och hur lång tid det tar för honom att suga sig mätt från bröstet jämfört med flaskan.
Vore just snyggt det, om min heltidssysselsättning blev att amma honom. Jag har ju en dotter, och ett hem att sköta också.
Barnmorskan menade på att det minsann kommer mer mjölk ju mer han suger, men även när brösten är fulla av mjölk och det står små strålar ut från bröstvårtan när han tappar greppet så tar det honom mellan 1-1,5 timme att bli mätt, jämfört med några minuter med flaska.
Han får bröstmjölk och tilläg ungefär varannan gån, annars försvinner ju liksom ALL tid och energi.
Nåja... jag ska nog ta mig en liten folle till, det var faktiskt extremt jäkla gott idag...

Adrian ammar, ca två veckor gammal.

Paaarty

Jag hör alla som festar, själv sitter jag med en unge vid bröstet och en unge i fotöljen. Barnvakten sitter brevid mig, men jag skickar hem henne. Finns ju ingen att gå ut med i alla fall. Önskar jag hade en fest att gå på. Snartsover båda barnen, mamma åker och jag sitter ensam i soffan och längtar bort.

Själaglad

Ibland får man verkligen rätt feedback vid rätt tillfälle.

Förut idag var jag deppig, tjock, dålig och undermålig på alla sätt och vis.
Vid tiosnåret på kvällen dök min mamma upp, och jag satt och pratade med henne i några timmar, vilket alltid gör mig bättre till mods.
Klockan blev ca ett, och jag kände att en newcastle på krogen och titta på folk kunde ju vara kul, så jag satte på mig de högklackade, tjockisbyxorna (som man kan ha när man ska TITTA på folk och inte bryr sig så mkt om att bli tittad PÅ) och min rödsvarta tröja, gick ner och satte mig med min öl.
För det första hade de en truadur där som måste vara Katrineholms, om inte Sveriges svar på Jack Black. Han körde till och med "Fuck her gently", och det var som om honung strömmade direkt från hans mun till mitt öra, fantastiskt bra!
För det andra fick jag en kram och ett snabbt samtal innan jag gick vid strax före två av den söta tjejen med jeansen, fast idag hade hon kortbyxor...
Men! Det som verkligen fick humöret att åka rätt upp i topp, det var när en ung kille kom fram och sa "Tjena kocken!", och sa (som svar på min frågande blick) att han hade varit på fest i min lägenhet, när jag bodde vid trafikskolan; dvs tre lägenheter sen.
Tydligen hade jag (och hans pappa) inspererat honom jättemycket, så nu var han köksmästare!
Vetskapen om att man någon gång i sitt liv inspererat någon gjorde verkligen min kväll. Nu är jag jätteglad, och inte alls lika tjock, deppig, dålig och undermålig som förut!
Härlig glädje direkt från hjärtat!
Nu ska jag sova en stund, så jag orkar med min lilla utsugare om ett par timmar.
Imorn ska jag ut med allra käraste J, SOM jag har längtat!
BRA helg!

RSS 2.0