Naftalin the Welderine

Idag har varit en fullkomligt underbar dag!
Jag fick ett trevligt förslag, sen fick jag svetsa och slutligen lyckades jag genomföra ngt som både fingrar och tår hölls för.
Detta är MIN sommar!

Jag vill bli frisk nu.
Skallen håller på att gå sönder, har haft tilltagande huvudvärk sen i förmiddags, som endast mildras av värktabletter men fortfarande är sprängande.
Halsen känns som ett öppet sår, vaknar tre-fyra gånger per natt av hostattacker som håller i sig en halvtimma-trekvart, det har hållit på sen i förra veckan, även detta tilltagande med allt värre hosta och ondare hals.
Kroppen värker, och protesterar när jag tvingar den att jobba.
Sjukt trött på att vara sjuk och trött.
Vägrar vara hemma från jobbet, var ju det förr-förra veckan.
NU är jag iaf jävligt ren och len på utsidan. Inte fan känns det bättre för det, men folk i min omgivning kanske finner mig mer uthärdlig nu. Tror inte jag är så trevlig mot någon just nu, blir grinig av att inte sova ordentligt och ha ont hela tiden, och av att hosta när jag försöker föra en konversation som går ut på mer än att säga "mm", "ja" eller "hahah" i telefon.
Anyway. Bror min har installerat sina saker här, så återigen ser det ut mer eller mindre som en loppmarknad här hemma. Skönt att det är helg snart så man kan ta itu med det. Eller snart och snart... ganska snart iaf.
Om jag inte nämnt det här i bloggen eller om nån missat det kan jag meddela att jag fått två månaders praktik till och efter det tre månaders provanställning.
Just nu har sj som sagt sommartider på sina turer, vilket ligger mig i fatet om jag vill jobba fulltid. Hoppas de lägger av med det efter ett par månader, när jag faktiskt kommer att börja få lön för det jag gör.
Nu ska jag sluta sitta här och tjura och strax nog gå och lägga mig.
Sov gott people, godare än mig.

...Eller snarare kanske railtripping.
I morse givk inte mitt tåg längre. SJ hade lämpligen nog bestämt att man inte ska kunna komma till jobbet innan kl åtta.
Tolv minuter över sju gick det ett tåg åt rätt håll, som jag klev på... bara för att upptäcka att det minsann inte behagade stanna där jag skulle av.
Frukost i Hallsberg, och tåg tillbaka... var på jobbet strax efter tio i morse....
Upptäckte ngt trevligt när jag väl kom dit i alla fall, "pappa" sittandes vid den gula kantpressen! So much catching up to do... var ju flera år sen vi sågs! Ska babbla sönder hans faderliga öron denna vecka och hoppas på att han accepterar min inbjudan att dricka öl med sin dotter på midsommar :) <3
Kom hem och bakade pizza som inmundigades i sällskap av en unge och en sambo, glass till efterätt... very nice :)
Imorn börjar en jobbig period.
Eftersom tågen går som de göt kommer jag att åka från stan 7:45 och återanlända ca 18:10. Suck... Nåja, får väl gå, tills tågen börjar gå normalt igen.
Sjukligt jävla trött är jag idag också, liksom igår, tror att det är den där influensan som hänger i. Hosta, snurrig i huvudet, ont i kroppen och som sagt dödstrött hela tiden. Tror det blir astidig kväll ikväll också. Skulle väl kanske behöva duscha eller så, men jag orkar fan ta mig inte. Om nån vill lukta på mig imorn får de stå ut med lite slipdamm och svett under parfymen :)
Fan vad jag hostar... ska nog ta en kopp te innan jag lägger mig och hoppas på att det mildrar så pass länge att jag kan somna.  För trött är jag, som sagt. Så fort jag blundar snurrar det i skallen och det känns som om man precis vaknat eller precis håller på och somnar in. Jobbigt. Hoppas det ger sig snart.

Kollektivt boende verkar vara inskrivet på min sida i ödesboken.
Missförstå mig inte, tycker massor mycket mest om min Jennie och min Bennie, men vill inte bo med dem för det. Nåja, det funkar tills vidare, eftersom både jag och bror jobbar, och på olika tider. Jennie får bli hushållerska! :D
Håller på och städar, möblerar och fixar... tog lunchpaus, och bloggskrivandet just nu är nog egentligen bara ett försök att skjuta upp resten av städningen... Alla som känner mig vet ju hur mkt jag äääälskar att städa, och hur bra jag är på det :-S
Ska dessutom handtvätta ett gäng kläder i badkaret, eftersom dte inte är tvättid förrens på torsdag kväll och jag börjar få jävligt ont om rena underkläder.  Tillika ska det hinnas med att handla, baka pizza och slänga ihop nån jävla kaka eller nåt att ta med till jobbet imorn. Det blir nog bra.
Ja jag vet... det heter inte jobbet, utan praktiken... men den kommer ju att övergå i jobb om lite mer än två månader, så jag väljer att referera till den som "jobbet".
Nåja, antar att det är dags att fortsätta.....
Om nån mupp vill komma och hjälpa mig går det bra.... :P

Idag var det en mycket bättre dag!
Jag får vara kvar på silver och dtål. Visst, det blir typ den längsta praktiken eeeevveeeer, över fyra månade, men efter dte får jag till att börja med tre månaders provanställning.
Bättre än att inte vara kvar alls, och löfte om som sagt åtminstone tre månader.
Åkte hem tidigt, skulle flöytta Jenniemen dt blev inte så. PÅ kvällen var dte rollspel. Ingen blir väl förvånad när jag säger att jag har dålig karaktär... men just nu menar jag dte i rollspelstermer :P Kasserade henne i slutet av äventyret. Bra spel men dålig rollperson.. ska spela halvtroll eller nåt istället :)
Efter rollspelandet blev det en timma på Picasso med min kära sambo, flickvän eller vän, vad man nu ska kalla henne :)
Nu är jag hemma, ska sova ett par timmar, och sen är det igång igen. Fullspäckat schema imorn, många trevliga saker att se fram emot... :)
Avslutar med en egobild från i onsdags; tack frk Pussi för den asfina och väääldigt urringade topen ;)

Vilken jävla dag. Känns ibland som om gud pissar mig i ansiktet och kallar det regn.

Inledde med att försova mig; inte ens mina fem olika alarm klarade att väcka mig; trött som döden, vaknade av det sista kl 6.
På lunchen hade jag fortfarande inte fått höra ngt om hurvida jag skulle få jobb eller inte, så jag smsade chefen. Inget svar.
På hemvägen ringde min jobbcoach, vars kollega hade prata med chefen. Han vill "känna på mig ett tag till", vilket är exakt samma sak som han sa förra månaden. Så detta innebär en av två saker; antingen vill han bara ha gratis arbetskraft så länge som möjligt eller så är jag hel enkelt inte tillräckligt dukig för att förtjäna lön för det jag gör.
Efter all blod, svett och tårar jag lagt ner, all tid, energi och pengar som spenderats och investerat i syftet att kunna få jobba där känns det rätt... pissigt. Att han dessutom inte kan säga det till mig SJÄLV känns ännu pissigare. Att jag inte får veta ngt förrens näst sista dagen på praktiken, då börjar vi prata störtfall av urin. Vet inte vad jag ska säga till dagis. De tjatar om papper som ska in, som jag inte kan fylla i förns jag vet hur det blir i höst.
Dagis, cyklad ejag till, med lite jordgubbar till ungarna; som glatt togs emot av kladdiga små händer.
Jag pratade lite med en fröken, och sa att jag skulle hitta ngn bra låtsaspappa till Diana. Eller hur Diana; ropade jag. Några sekunder senare kom det en söt dagispappa, och Diana viskade glatt till mig att honom kunde jag ju bli ihop med! Javisst, sa jag; hej hej, min dotter har just utsett dig till låtsaspappa, så jag antar att vi är ihop nu. Han log ett soligt lèende och skrattade lite halvgenerat, men inte besvärat.
Han visade sig vara pappa till en av Dianas bästa kompisar, och vi bestämde att Diana skulle följa med dem hem och leka en stund. Jag sa att då bode jag nog ta hans nummer och så, och när han sa vad han hette log jag bara; och sa att "ja men då vet jag ju vem du är".
När jag var i tonåren spelade han i ett band som jag tyckte var jääättebra, var på en spelninng med dem och stog suckande och suktande längst framme vid scenen. Har till och med kvar hans autograf någonstans.
Lyckades under tiden jag var hemma spilla en halv öl på golvet, känna lukten av kattpiss från... någonstans, och konstatera att jag ORKADE inte bry mig om just då samt ta en dusch och konstatera ännu en gång att jag hatar min kropp.
När det efter ett par timmar var dags att hämta ungen cyklade jag såklart inte rätt från början, snurrade in skosnöret i cykelhjulet samtidigt som kedjan hoppade,  men hittade faktiskt dit efter ett tag. En liten villa med trägård och träd och nymålad jävla altan, combi i garaget och matchande grannar. Jag sa att jag var inte ett dugg avundssjuk, jag trivdes bra med min sunkiga ungkarlslägenhet och skramliga cykel.
Hans fru, som var ihop med honom redan när jag som tonåring dreglade efter honom kom också hem så småningom.
På vägen där ifrån sa Diana att hon ville kalla mig "moster" istället eftersom nu ville hon bo där istället.
Jävlar, vad den sved.
Det värsta är att jag inte klandrar henne.
Vackra människor med söta barn i ett idylliskt litet hus, med jobb, bil, rabarber i hörnet av gräsmattan och varandra. Vem skulle inte vilja ha det så? Man liksom såg på dem hur mkt de förstår och älskar varandra, han hade sagt att han hoppades att hon skulle köpa färg på hemvägen så han kunde fortsätta att måla, och mkt riktigt; när hon kom hem hade hon färg i en påse.
Vi cyklade därifrån; jag med en klump i halsen efter Dianas kommentar on top of everything. Svängde fel ett par ggr, ni vet ju hur mitt lokalsinne är. Sen var vi vilse.
En normal människa med altan och rabarber hade kanske frågat någon om vilket håll man lämpligen skulle röra sig mot för att komma dit man skulle; om nån sån ens skulle cykla vilse till att börja med. Men värdelösa jävla Nathalie svånger in på en liten cykel/grus-väg som känns som rätt håll.
Efter att vi hade cyklat så länge att det inte ens kändes som någon mening med att vända tillbaka, nångång måste man ju komma till... NÅNTING; när min dotter snorandes och tjutandes bakom mig ylade att vi kommer aaaaldrig att hitta hem, miljoner myggor runt benen och inte en själ i sikte så hoppar Dianas kedja av. Jag stannar och ska krångla på den, när det naturligtvis kommer en bil, så vi får häva oss åt sidan. Kedjehelvetet krånglar en stund, men lagom som jag får på det kommer bilen tillbaka, och en man med ett bekymrat uttryck i ansiktet sticker ut skallen och frågar om vi behöver hjälp med cykeln.
Vi pratar lite, och de (Ingemar och hans fru i sin flashiga husbil) tittar förskräckt på mig och säger; ska ni cykla hela vägen till Katrineholm?
Vi befinner oss då ca sju km utanför stan, klockan är en bra bit över läggdags och jag nickar lite uppgivet och svarar att ja, nu vet jag ju vilket håll jag ska åt i alla fall.
De vänliga semestrande Stockholmarna erbjuder oss skjuts, krånglar in våra skitiga cyklar med skor och filtar så de inte ska repa lacken i de träfanèrsbelagda inventarierna i husbilen och kör oss in till stan.
Diana är hungrig, och får kvällsmat, och kommer slutligen i säng två timmar efter normal läggningstid.
Har under dagen, som vissa av er vet, jagat barnvakt till helgen. Inte för att jg skulle ut och svira, men andra planer som helst inte bör inefatta barn. Verkade inte som om jag skulle få någon; när som en skänk fån ovan under tiden jag skrivit detta inlägg ringde i min telefon. Folk som ringer av egen vilja och säger att de minsann vill låna min dotter över helgen, det känns väldigt bra.
Så.. här sitter man nu.  Imorn blir väl en bättre dag kan man hoppas. Möte med basen kl 10, slipa baljor och sniffa slipdamm, hämta och lämn barn och på kvällen rollspel.
Just nu vill jag bara dra något (eller någon) gammalt över mig och dö en stund.

Jahapp, blev ju en lite otippad utgång på gårdagens kväll.
Naftalin blev jättefull, pratade med någon och gick sen hem. När jag vaknade i morse hade jag den där känslan som många av er säkert känner igen; vad i helvete gjorde jag igår...?
Nåja, nu blev det som det blev. Vad vet jag mitt arma luder.

För övrigt, apropå något heeeeeeeeeelt annat, anonymitet är en bluff i den här byn. Begreppet excisterar helt enkelt inte i Katrineholm, Valla, Vingåker, Bie eller ngn av de andra hålorna här omkring.
Saker och ting kommer alltid upp till ytan till sist, alla är inte dumma i huvudet; en blick eller en kommentar någonstans, någon börjar tänka osv...
Även med detta blir det som det blir, å ena sidan tycker jag det är fruktansvärt löjligt; å andra sidan skulle det eventuellt kunna vara "bra" för mig att lampan började lysa hos rätt; eller kanske ska man säga "fel" person...

Nehej, om man skulle ta sig i kragen kanske. En kopp kaffe till först bara.

Jag som troddee jag skulle kunna få slå bort lite adrenalin igår, men tji fick man. Han sprang ju ifrån mig den lille fan.
Hade en blöt, trevlig  ochberusad kväll igår, träffade lite nytt och gammalt folk,  bland annat vad som mkt väl skulle kunna vara den coolaste negerslaven i hela slaveriets historia :)
Ett ansikte från vad som jag nu räknar som det förflutna dök upp också, vilket folk ville göra väldigt big deal av...
Folk höll på o förvarnade mig om att han skulle komma och sånt shit, och en gemensam kompis satte sig och pratade med mig om honom. Urs... Jag BRYR mig inte, jag vill inte prata med eller om honom, han är ointressant! Om han dyker upp på samma fest som jag, ja visst, det SKITER jag i!! Mkt irriterande att det vbara verkar vara jag som vill släppa det där och lämna det bakom mig.
Anyway.
Mkt bra dag igår, på många sätt iaf. Fick ju både supa, nästan slåss och... kramas. Nästa gång vill jag kramas mer, supa mindre och slåss lite lagom.

Det är fest hos mig ikväll,vill du komma? ;)

Längtar tills imorn. Går och lägger mig så det blir imorn fortare... Friday I`m in love!

Jag vill. Åh, vad jag vill... Men är det genomförbart? Och om det genomförs, hur kommer det att sluta då?
Situationen blir mer och mer intensiv. Samtidigt som jag inse hur på många sätt ytterst jävla olämpligt det är så kan jag inte låta bli att njuta i fulla drag av spänningen, upphetsningen, stämningen, förväntan, känslan... allt. Tänker på honom och får svårt att andas. Hör av honom, och pulsen börjar dunka på i 3000. Ser honom, och kan knappt stå på benen, än mindre tänka klart. Pratar med honom och orden stockar sig i halsen.
Nu låter det, inser jag själv, som om jag är dökär... men det handlar så mkt mer om ren jävla lust, begär, åtrå; jag vill HA HONOM. Sen att jag har en crush på honom gör ju inte saken bättre.
Han är så förbannat jävla läcker och sexig, rolig och intressant att prata med när man lyckas koncentrera sig på att prata utan att hjärnan hemsöks av pervertioner; åh hans lèende och hans skratt... hans röst, hans händer... åh, åh, åh...
Möjligheten finns ju att han kommer att läsa detta, tänkte jag ska slänga med adressen hit i nästa mail. Men det gör inget. Han vet ju redan vad jag tycker.

Känner mig f.ö. ganska frisk idag, hostan sitter i men ingen feber på hela dagen!
Slänger upp en bild tagen förra onsdagen när det grillades. Kändes lite lågbudget att grilla ett par stackars korvar från frysen. Hade dessutom så dåligt med bröd, att Diana fick de som fanns. Själv gjorde jag en egen version av "ölkorv", eftersom inte ens mina smedhänder pallade med glödhet varmkorv någon längre stund.
Kan meddela att det var en tämligen intressant sensation att dricka kall öl ur en varm flaskmynning när jag käkat upp korven!


Nu ska jag återgå till dagens bestyr; just nu står telefonprat på schemat... var några dagar sen jag pratade dels med lilla mamma, dels med fröken M, detta skall åtgärdas i balkongsoffan med kaffe och en cig!
That`s all folks....

Jag har varit sjuk ett par dagar. Inte frisk än. Tack J för all hjälp med Diana...
Har pratat mkt i telefon dessa två dagar iaf. Det var jävligt intressanta samtal, startade många tankekedjor i mitt febriga huvud. Vem vet hur detta kommer att sluta?
Suger kapitalt däremot att även om jag, som jag ju faktiskt gör trots elak influensa, mår BRA; har vänner som får massa jävla strul och skit och drama och så vidare. Tänker på er mina älskade, önskar jag kunde göra ngt. Kan bara finnas till, krama om, lyssna och bjuda på te eller så.. är ju så jefhla kass på att vara amatörpsykolog.
Vet att dte inte blir så mkt uppdateringar här nu för tiden, men de senaste... ja, tre eller fyra veckorna har varit helt jävla galna. Saker och ting har bara blivit mer och mer eskalerade och intensiva för varje dag som gått, jag har lagt all energi på jobbet och kommit hem och varit dödstrött, festat mig igenom helgerna (eller försökt, har somnat förhållandevis tidigt) och helt enkelt inte hunnit med att tänka på ngt annat.
Lovar bot och bättring!
Ska verkligen försöka uppdatera er, mina trogna titt...eh, läsare, om min såpopera.
I stora drag är väl läget såhär just nu; fyra personer har under de senaste veckorna beydrat mig sin kärlek, medans jag själv som vanligt väljer den svåra vägen och suktar efter ngt ouppnåeligt.
Sex kan jag få när jag vill, men det vill jag inte med någon annan än Honom, iaf inte just nu.
Ska utveckla mer när jag är friskare, just nu känner jag den där jävla febern krypa på mer och mer... igen... SUCK!
Vill ju jobba, så jag får jobb. HOPPAS hoppas hoppas, trivs som silverfisken under stålet.