Jag vill. Åh, vad jag vill... Men är det genomförbart? Och om det genomförs, hur kommer det att sluta då?
Situationen blir mer och mer intensiv. Samtidigt som jag inse hur på många sätt ytterst jävla olämpligt det är så kan jag inte låta bli att njuta i fulla drag av spänningen, upphetsningen, stämningen, förväntan, känslan... allt. Tänker på honom och får svårt att andas. Hör av honom, och pulsen börjar dunka på i 3000. Ser honom, och kan knappt stå på benen, än mindre tänka klart. Pratar med honom och orden stockar sig i halsen.
Nu låter det, inser jag själv, som om jag är dökär... men det handlar så mkt mer om ren jävla lust, begär, åtrå; jag vill HA HONOM. Sen att jag har en crush på honom gör ju inte saken bättre.
Han är så förbannat jävla läcker och sexig, rolig och intressant att prata med när man lyckas koncentrera sig på att prata utan att hjärnan hemsöks av pervertioner; åh hans lèende och hans skratt... hans röst, hans händer... åh, åh, åh...
Möjligheten finns ju att han kommer att läsa detta, tänkte jag ska slänga med adressen hit i nästa mail. Men det gör inget. Han vet ju redan vad jag tycker.

Känner mig f.ö. ganska frisk idag, hostan sitter i men ingen feber på hela dagen!
Slänger upp en bild tagen förra onsdagen när det grillades. Kändes lite lågbudget att grilla ett par stackars korvar från frysen. Hade dessutom så dåligt med bröd, att Diana fick de som fanns. Själv gjorde jag en egen version av "ölkorv", eftersom inte ens mina smedhänder pallade med glödhet varmkorv någon längre stund.
Kan meddela att det var en tämligen intressant sensation att dricka kall öl ur en varm flaskmynning när jag käkat upp korven!


Nu ska jag återgå till dagens bestyr; just nu står telefonprat på schemat... var några dagar sen jag pratade dels med lilla mamma, dels med fröken M, detta skall åtgärdas i balkongsoffan med kaffe och en cig!
That`s all folks....