Naftalin the Welderine

Senast jag var i Göteborg hade jag gått ner tio kg sen förra gången jag var där, vägde mig på samma våg.

Gick väll upp ett par av dem igen när den sex dagar långa festen- som bjöd på mycket alkohol, dans och umgänge men lite mat och sömn- tog slut, och vardagen åter visade sitt alldagliga ansikte.

Det vore rätt coolt om jag lyckades pressa ner mig iaf fem kilo under förra vikten tills nästa gång jag lommer dit.

Eller ja... man ska väl inte räkna kilon egentligen. 

Jag vill krympa ett par storlekar,  helt enkelt.

Efter förnyad insperation så kör jag nu fem-två inspirerat så mycket jag kan. 

När jag tar två fastedagar efter varandra så ser jag skillnad på min kropp, det är underbart.  Magen sjunker ihop lite och ansiktet ser mindre svullet ut.

 

Samtidigt är det ju rätt vidrigt att det spelar så jävla stor roll.

Hur man ser ut.

Hur man vill se ut.

Hur andra tycker att man ser ut.

 

Men... ja. Vad ska jag säga? Jag är ju "bara människa", som det heter.

 

Längtar i vart fall som helst efter att komma i ett par byxor som är helt nya och oanvända.

Det är en bra bit kvar tills dess, men jag har kommit en liten bit på vägen iaf.

Jag har så jävla, satans ont i mina hälar. 

Trodde hälsporre skulle försvinna av sig själv, men senaste veckorna har det blivit värre igen. 

Jag har dessutom vad jag tror är en svullen lymfkörtel i nacken.  Efter tre veckor så har den utvecklats till en öm, stor klump i nacken. Vet inte vad jag ska göra med den,  borde väl ringt sjukvården eller så egentligen.  Ska försöka palla det imorn... hatar hatar hatar att prata i telefon. 

Ah, nu har jag gnällt färdig för ikväll.

 

Jag såg mitt ex i affären nyss.

Fan vad fet han hade blivit! 

 

HAHAHAA!

 

*skadeglad*

 

Själv är jag i vanlig ordning en opassande människa som skriver fitta på facebook. Hjälp.

Brukar vara uppe senare än så här ju. ... men. .. börjar bli trött. 

Barnen är lagda, vi invaderar Johns och Debis sovrum i natt.  

Inget spelande hittills, men gott umgänge, mat och dryck.

Folk har öst komplimanger över min veganska curry, skönt med lite bekräftelse. Glömmer bort ibland hur bra jag är på att laga mat,  för jag tyckte bara den var. .. "okej". 

Kanske skulle återuppta kockambitionerna?

Sitter och väntar på Diana. När hon kommer ska vi på Jetcon, spela brädspel, umgås, äta och dricka gott. 

Det kommer en skitsnygg kille, som jag masserade tills han lät som om jag gjorde nåt helt annat med honom senast.....

 

...och där återkom jag till skrivandet, några timmar senare. 

I vilket fall som helst, herr Läckerbit har just anlänt, i sällskap av sin likaledes tjusiga flickvän,  fru Läckerbit. 

Vad jag ville komma till var väl att det är trist att alla snyggingar är upptagna, skitstövlar eller för fragila och instabila att ragga på. Håhå jaja...

Hade glömt hur fri man blir med en cykel istället för att släpa runt på barnvagnen. 

Städat idag. Dammsugaren klagade på att jag hade fel påsar till den,  så vi cyklade till ÖoB och köpte rätt sort.

Att bara kunna göra det, utan att det tar halva dagen, är underbart. 

Tror jag kommer att få mer motion nu, tycker mycket mer om att cykla än att gå. Slipper få så jävla ont i knän och fötter och blir inte lika varm, förutom att det går mycket snabbare.

Imorn blir det nog Djulö eller Duveholmssjön. Måste bevisa att det fortfarande är sommar, genom att bada.

 

Träffade en bekant idag, bekant genom Honom.

Frågade inte hur det var med honom. 

Imorgon hoppas jag på en dag då jag slipper påminnas om vad jag förlorat.

På riktigt, så vet jag att det inte är mkt att förlora... men det känns inte så iaf.

Menar inte så mkt Honom personligen nu, mer känslan, tillvaron, gemenskapen man har när man är med någon man älskar.

När det var bra var det ju... beyond words.

Vill ha den känslan igen.

 

Kom på förut att jag har tre planerade dejter framöver.  

En i Örebro,  en i Stockholm och en i Göteborg. 

Hoppas kan man ju alltid.

Av en ren slump är det en mörk, en ljus och en rödhårig person jag ska träffa. Kul med variation.. . Haha.

 

Ja, jag mår bättre idag.

Tankarna finns där, men serotoninnivåerna är nog högre nu.

 

Okej.

Ska försöka vara tydlig från början nu. Jag är inte arg på någon, och försöker inte svartmåla någon.

Ingen kan styra vad de känner.

Med det sagt;

 

Det är uppenbarligen mig det är fel på.

Efter fyra år har jag varit ihop med en sprutnarkoman, blivit dumpad av en överviktig transa, blivit nobbad för att jag tillhör fel art... well, listan kan göras lång. Jag orkar inte. 

Jag har även fått klart för mig att en del personer inte vill vara singlar,  gärna vill träffa någon, efterlyser blind dates och allt möjligt; men mitt hjärta på ett silverfat duger inte.

Ergo, JAG duger inte.

 

Mina demoner hånskrattar naturligtvis åt mig, skriker åt mig, ditt feta luder, din vidriga jävel, klart fan ingen vill ha dig, vad fan tror du?

 

Ah well.

Vad ska man göra.

Bara att se glad ut och fortsätta dansa.

 

Måndag:

 

Kom hem från Göteborg vid niotiden på kvällen.

 

Tisdag:

 

Utbildning i jämställdhet kl 13, efter det möte med kultur- och turism-nämnden. Kände inte att jag lärde mig något faktiskt. .. mer än att det är skrämmande att "vanligt folk" behöver utbildas i så elementära saker.

Barnen var hos John & Debi under tiden, bless them.

 

Onsdag: 

 

Fixa disken och lite tvätt, plocka lite,  umgås med min son. 

Utvecklingssamtal med Diana vid 15.15. Det går bra för henne.

Medlemsmöte med MP på kvällen.

John hos barnen.  (Vad skulle jag göra utan honom?)

 

Torsdag:

 

Skulle fått barnvaktning av Jenna på fm så jag kunde börja flyttstäda Benjamins lägenhet.  Hon hade dock migrän, så jag fick ringa in min sjuka mamma.  (Bihåleinflammation)

Flyttstädning i 6 timmar, därefter en ganska tidig kväll.

 

Fredag:

 

Sovmorgon till tio, snäll mamma och snälla barn.

Flyttstädning några timmar till.

Pizza hos mig, öl hos Jenna,  en sväng på San Marino. Fattar inte vatför jag ens försöker gå ut i den här staden.

 

Lördag: 

 

Sovmorgon igen... så skönt!

Flyttstädning ytterligare några timmar, sedan handla, pimpad fryspizza framför tv:n. 

 

Söndag:

 

Tvätta,  diska, umgås mrd Adrian.

Skruvade fast barnstolen på cykeln och tog en sväng till Lidl.

 

Såg Honom.

Kunde inte låta bli att titta till, om så bara för ett ögonblick. 

Hur kan man gå från kärlek, intimitet, passion, smärta, lycka, barn, boende, skratt, tårar, kaffe och cig på balkongen,  umgänge,  disskutioner ... till ingenting? Till att vara främlingar för varandra när ens vägar korsas?

Inte en blick, inte ett ord, ingenting.

Jag tvivlar på att han ens såg att det var jag som cyklade förbi. 

Det gör ont.

Det är fyra år sedan han krossade mitt hjärta,  och än har jag inte lyckats laga det.

Känns som om jag blivit oförmögen att bli "kär", får nån crush då och då men ingenting som består, ingenting som rör vid mig på djupet.

Jag har blivit sårad sen dess och till och med gråtit,  drömt om andra. Men inte så. 

Vet inte om jag vill det egentligen.  Inte så mycket,  inye så starkt. Men...

Jag längtar efter kärlek. Jag vill bli kär. Jag vill hitta någon.  

Hur gör man?

 

Senast för lite mer än en vecka sedan lurade jag mig själv igen.

Följde med en kille hem för att jag gillade honom. Gillade det jag hade sett på Facebook,  gillade det jag sett under kvällen, gillade allt vi pratat om.

Vi hade fantastiskt bra sex och pratade ännu mera. 

Tyckte om honom ännu mer.

Men... jaha. Det var "bara sex". Som vanligt. 

 

Jag är så innerligt trött på att vara ett fylleknull.

Fattar inte varför sex är så begränsande för folk.

För mig brukar det funka tvärt om, om jag har bra sex med någon så gillar jag dem f örmodligen bättre efteråt än jag gjorde innan.

Jag tycker att en sån intimitet gör att man kommer närmare varandra.

Visst, jag måste inte bli ihop med någon bara för att man knullar lite... men jag har hört det där "bara sex" till förbannelse, och märkt,  när ingen ens sagt någonting. 

Om man raggar på någon, pratar,  hånglar, skrattar, hur kommer det sig att det liksom avtar efter att man haft sex?  Är det verkligen bara att få stoppa kuken i fittan som är "målet"? 

Ja jag vet inte.

 

För att förtydliga; 

Jag är inte sur på någon, speciellt inte den där snubben jag göljde med hem.

Han visste ju inte att han skulle få ett kärlekskrankt (haha) emo på halsen. 

 

Dätemot undrar jag över snubbar i allmänhet, eftersom det är så jävla vanligt och socialt accepterat att "tömma och glömma"...

 

 

 

I vilket fall som helst,  det går över. Det gör det alltid.

Usch... vill gå och lägga mig nu, men jag har en tvätt art hänga... och jag borde verkligen bada, eftersom jag ska till tandläkaren 8.30 imorn.

Rotfyllning och vanlig lagning, blir säkert mysigt.

.