Okej.

Ska försöka vara tydlig från början nu. Jag är inte arg på någon, och försöker inte svartmåla någon.

Ingen kan styra vad de känner.

Med det sagt;

 

Det är uppenbarligen mig det är fel på.

Efter fyra år har jag varit ihop med en sprutnarkoman, blivit dumpad av en överviktig transa, blivit nobbad för att jag tillhör fel art... well, listan kan göras lång. Jag orkar inte. 

Jag har även fått klart för mig att en del personer inte vill vara singlar,  gärna vill träffa någon, efterlyser blind dates och allt möjligt; men mitt hjärta på ett silverfat duger inte.

Ergo, JAG duger inte.

 

Mina demoner hånskrattar naturligtvis åt mig, skriker åt mig, ditt feta luder, din vidriga jävel, klart fan ingen vill ha dig, vad fan tror du?

 

Ah well.

Vad ska man göra.

Bara att se glad ut och fortsätta dansa.