Day one

Idag börjar praktiken. 
Jag är förväntansfull och nervös.
Om 20 minuter ska jag väcka Adrian, sen ska han lämnas på dagis, jag cyklar till terrassen, min kära mor hämtar, matar och nattar min son och ikväll när jag kommer hem blir det förmodligen ett varmt bad och ett glas vin.
Rapporterar om denna dag,  den första dagen av resten av mitt liv,  från badkaret ikväll. Tills dess. ..
Håll era tassar, tummar och klor för mig. 
 

Sovsvårigheter

 
Min son skrek som om han var besatt av en demon i går kväll.  
Tror bestämt att han blivit lite bortskämd av barnvaktande mormor...
Ikväll är jag på möte, och har sagt till barnvaktande Jenna att inte ens försöka lägga honom.
Får hoppas det ger med sig innan måndag, demonskrikandet alltså. 

Kokosdröm

Sådär coconut dream; kokos- och rismjölk på tetra. Herreminjeeee varför har jag inte köpt det förut!
Satan i gatan vad gött, direkt från tetran i kylen eller i te. Nästan så det slår hasselmjölk!
Kokos öht är jävligt bra grejer.
Om man lagar mat tex, och när man häller i kokos blir det helt magiskt gott! Min bästa soppa just nu är med gröna linser, kokos, kofta masala och buljong, samt valfria grönsaker/rotfrukter.
Skulle kunna leva på det!

Idag är det vår i Katrineholm igen. Solen skiner, vårdagjämningen var igår, friska vindar fick min poncho att fladdra som en superhjältemantel när jag cyklade hem från dagis.
Jag funderade lite på att fälla ner mina goggles, ställa mig på tramporna och skrika "HÄNGPATTRIARKATET! INGENTING KAN STOPPA OSS!" när jag for fram, men jag hade så gruvligt ont i ena blygdläppen att jag bara ville komma hem innan jag fick sadelmuff.
Här hemma åkte fittglittret aka kokosoljan fram för vård av min stackars ömmande snippa. Hoppas det ger sig till eftermiddagen, inte kul att cykla annars.
Får väl dra på mig platåskorna annars.
Apropå min snippa så har Adrian just upptäckt att mamma inte har någon snopp. Han såg lite fundersam ut, när han pekade mellan benen på mig och så "poppe" (hans ord för snopp), och jag svarade att nej, jag har en snippa istället. Hsn tänkte tre sekunder och sa sedan glatt "pippa", sen återgick han till din billek.

Vi var sena till dagis som vanligt. Senare än vanligt till och med. Hade fått på honom hälften av ytterkläderna när jag såg en ilsket röd, halvt sönderkliad mollusk på hans hals. Fick bli akut operation och ett tjusigt plåster.
Men, hellre är jag en TIMMA sen till dagis än att utsätta mig själv och min son för onödig stress.
Det kommer tillräckligt med tider att passa snart nog.

Nu ska jag dricka upp mitt mitt smarriga te och njuta av Bruno Kramms magiska stämma en liten stund till, sen ska jag baka bröd och koka ägg.
Känns lite skumt att greja med animaliska livsmedel, men det är lika bra att jag vänjer mig, som sagt.

Tjipp å häj.

Bröd och barn

Jag bakade ett bröd under kvällen. .. OMFG vad gott det blev.
Fick hem min tjej idag, så vi kollade på första två avsnitten av "Torchwood: Children of Earth".
Läääskigt!
Nu har jag en unge sovande brevid mig,  den andra kommer med största sannolikhet att lägga sig på andra sidan innan natten är över.
Myyyys. ♥
När jag kom in och skulle lägga mig så snarkade de i takt. 
I natt slipper jag nog frysa!
:-D

Vardag

Idag har jag börjat krypa tillbaka till vardagen, med disk, tvätt, städning och dagis.
Får passa på att njuta av det medan det varar.
Käkar lunch, soppa med en påse chili från Dianas favoritnudlar. STARKT blev det.

I eftermiddag ska vi handla ingredienser till smörgåstårta. M&Fs lilla plutt fyller ett år.
Ska göra en vegansk också såklart. Funderar på nån fyllning med tofu, soltorkad tomat, rödlök, oliver, basilika.... nåt åt det hållet.
Till den "vanliga" smörgåstårtan behöver jag provsmakare , kan inte äta ens pyttelite mjölkprodukter utan att lukta som ett gammalt träsk.
Tur att Lelle kommer imorgon!

Idag ska allt bröd bakas, imorgon ska de läggas ihop och på lördag dekoreras.
Kan ju vara bra att komma in i köksvana nu när jag ska jobba i kök/bar.




Sova

Känns som om jag skulle kunna sova i två dagar efter all turbulens i känslolivet. 
Diana var här förut, vi tittade på de två sista avsnitten av Torchwood, säsong 2.
Jag hade tänkt att prata med henne "ordentligt" om hur framtiden kommer att te sig, men jag kom liksom inte på något bra sätt att börja.
Istället blev det ett snabbprat när jon precis skulle gå.
Hon tog det bra, men jag tror inte hon riktigt inserhur lite tid vi kommer att få ihop. 
 
Å andra sidan är det sommarlov i tio veckor,  då kan vi spendera förmiddagarna med att bada och hon kan vara uppe längre på kvällen. 
 
Försöker tänka positivt. 
 
Måste finna styrka.
 
Måste också hitta något som fungerar som livboj, något som är bara mitt, som kan hålla mig flytande och skingra mörka tankar när det blir för tungt.
 
Känner mig lite mätt på TV-serier just nu, försökte börja på "True detective" förut; lyckades titta utan att se på hela avsnittet och har ingen aning om jag gillar det.
Får bli mer Torchwood med Diana i veckan, sista veckan innan praktikstart.
 
Man kanske skulle börja röka igen, så man kan ta en cig när det blir jobbigt? 
Eh...

År 2014, då ketchupen kommer ut ur flaskan.

Idag har jag varit på möte med ägaren till en av stans krogar, samt min arbetsförmedlare.
Det gick jättebra.
Jag har praktik med aktivitetsersättning från sista mars till sista maj, efter det finns det mycket goda chanser till anställning. 
 
Nu så ska jag förstås skrika "HURRA !!" och öppna champagnen....
Men.
 
Jag står nu inför vad som mycket väl kan bli den tuffaste tiden i mitt liv.
 
Jag börjar jobba kl 14.00, dvs samtidigt som Diana slutar skolan. Jag jobbar sen fram till 22.00, eventuellt tidigare om det är lite att göra, eller senare om det är mycket gäster.
Även lördagar.
 
Detta innebär rent praktiskt att jag knappt kommer att hinna träffa min älskade dotter.
Lördag förmiddag och söndag kommer att tillägnas henne.
Adrian kommer att vara med mig varje förmiddag.
 
Jag kommer inte kunna laga mat till mina barn, sitta ner och äta med dem, mysa i tv-soffan, lägga dem på kvällen.
 
Det här känns oerhört tugnt.
Ni som sagt att jag är stark, tar hand om barnen själv osv... det är nu jag kommer att behöva använda denna styrka som ni talar om.
 
Jag måste göra det här.
På ca 6-8 månader kan mina betalningsanmärkningar vara betalda.
Då kommer jag dessutom att ha samlat på mig både a-kassedagar och arbetslivserfarenhet.
Då är jag fri.
Jag är beredd att kämpa för min frihet.
 
Det kommer att tära fruktansvärt mycket på mitt hjärta, min käraste, underbara, förstfödda unge.
Jag ser inte fram emot att berätta det för henne.
 
Redan nu håller jag dock på att tänka ut fler sätt att få träffa henne. 
Hon kanske kan äta mellis på mammas jobb, en restaurang kan ju garanterat servera ett par mackor och en kopp te.
Hon kanske kan äta middag där varje lördag, med lillebror och mormor. 
Jag kanske kan få lov att komma hem till hennes pappa om jag slutar tidigt, för att säga gonatt och hålla om henne.
Jag får hoppas att allt detta gör det lätt att somna på kvällen,  så jag kan gå upp tidigt och äta frukost med mina barn.
På något sätt måste det gå.
 
Familj och vänner kommer att behövas mer än någonsin. 
Någon måste ju hinna med allt det jag missar.
 
Det måste gå.
Det måste. 
 
 
 
(Uppdatering)
 
Förra gången jag var i en liknande situation var när jag jobbade på silver och stål.
Vi fick beordrad övertid, och jag träffade Diana ganska lite en tid.
Hennes fröken ringde till mig och sa att hon var orolig för henne, att hon behövde sin mamma.
Jag valde då att ta ut några dagar föräldraledigt.
Detta var en av de saker som gjorde att jag inte fick jobba kvar där.
Nu, tre år senare.... klarar hon det?
Jag har kallat in första reserven; mormor. Om hon ska klara detta kommer hon att behöva sin mormor.

Min stora, kalla säng

Ligger nu hemma i min jättestora säng.
Den är kall. Ska dra på mig ett tredje täcke.
Har fått älta helgen med två närstående ikväll, det var skönt.
Nu återstår bara att ta sig vidare....
 
Imorgon börjar jag på en såndär kurs som arbetslösa får gå på få och då, känner inte peppen direkt.
Hoppas det blir bra.. 
 
Jag längtar tillbaka. Samtidigt behöver jag få ordning på mitt hjärta och hjärna.
Det gör ont.
Vill hålla om, kyssa mjuka läppar, prata hela natten, skratta, gråta, sjunga och brinna i passionerad och het eld.
Vill samtidigt behålla den underbara vänskap vi har.
 
Eftersom vänskap är det jag kan få, så finns inga alternativ- in med kattjäveln i lådan igen. Med en flaska cyanid, geigermätare osv....
 
Där har vi det! Mina känslor får vara både döda och levande på samma gång, så länge man håller locket stängt.
 
Jag fryser. Jag känner mig ensam.
Ska försöka sova, trots den jämrande, blodröda smärtan på insidan. 
 
 

Trasselsudd

Känner mig vilsen, avtrubbad och emo på samma gång.
Jävligt trist att jag inte kan prata och lyssna och förstå och göra mig förstådd där det behövs, men med så pass olika känslobakgrunder är det nästan som att prata med en högstadiekille.
Sörjer och saknar det som fanns förut, och ska göra allt jag kan för att tvinga ner anden i flaskan igen.
Tårar bränner bakom tunga ögonlock, tankar dansar  i övertrött hjärna och känslor slåss i ett sinne som skriker och vill splittras.
 
Samtidigt som jag aldrig, aldrig, aldrig vill åka från mitt älskade Göteborg så längtar jag till den relativa trygghet som ett gråtrist, sömnigt Katrineholm ger.
 
Hellre gråtrist än gråt antar jag. 

Att leva som man lär

Tänk vad snabbt det kan gå att stampa ner sina principer i marken, gnida med foten tills allt som återstår är gyttja. 
Om mam tycker om någon, faller för någon; och man vet att vissa saker i ens utseėnde helt enkelt är "fel", så försöker man med en döendes desperata grepp efter halmstrån ändra på det.
Undrar hur långt kärlek skulle kunna pusha en över gränsen för vad som egentligen är tillrådligt...
Jag vet att människor är kapabla att döda för kärlek, men vad skulle jsg kunna göra? 
Jag vet inte. Jag vet att jag har gjort en del saker som i efterhand gör att jag känner en viss tacksamhet att det aldrig blev något med dessa kärlekar, då en person bara genom att finnas till kan få sådan makt över mitt psyke och mina handlingar.
Denna gång hoppas jag kunna betė mig någorlunda "vuxet", även om det just nu känns som om någon kört mitt hjärta genom en köttkvarn. 
Just nu finns ingen logik,  inget rationellt tänkande och inte så många spärrar. Får försöka återta dem så fort som jag kan, för det är snnat på gång, som kommer att kräva min skalle på rätt ställe.
Inte i en snöglob i en tennisboll i en torktumlare.

Bloggerska

Den dagen jag seriöst titulerar mig själv som "bloggerska"; SKJUT MIG I HUVUDET.
How ever, jag har sett att det är fler som intresserar sig för mina betraktelser och funderingar nu än det var för några veckor sedan; och till er (och "originalläsarna") vill jag säga:
Jag är mycket,  mycket smickrad av att någon öht intresserar sig för min blogg, och blir alldeles spattig av boostat ego när någon kommentar dyker upp... så... lämna mer än gärna en sådan,  om ni har en åsikt/tanke/fråga om det ni läst eller mig i allmänhet. 
Känns lite fånigt, men även fåniga småsaker kan lyfta en dag som går i moll.
Pussåtack... ♥

The runner up

Ofta känner jag att jag är andra- eller tredjehandsvalet i sociala sammanhang. 
Det tycks mig att det alltid verkar finnas någon/några som är mer... snygga, andliga, smarta, utflippade, smala, unga, frispråkiga... ja, vad det nu må vara.
I vilket fall som helst- oftast är dessa superintressanta snyggingar med spännande förflutet upptagna; och när folk som "raggar" får reda på det så kanske, KANSKE jag blir ett alternativ. 
 
Vid det laget känns det förstås som att det kvittar.
 
Det vore kul att vara förstapriset för någon... vara någons jackpot. 
Samtidigt har jag så utomordentligt låg självkänsla att en social sammankomst där JAG är creme de la creme skulle kännas jävligt tråkig.

That awkward silence

Vad gör man när man försökt fråga någon en fråga av det lite känsligare slaget, och man inte får någon reaktion? 
När man inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till personen i fråga?
 
Jag är i Göteborg,  och så mycket tankar,  känslor och händelser virvlar runt mig nu så jag känner mig liksom slirig i fotfästet. Jag har inte tappat det, men jag hinner heller inte riktigt med.
Jag skulle ha önskat mig en mellanlandning i trygg hamn, tid att tänka, förbereda mig, känna efter och finna ord som bringar någon slags ordning i mitt kaos. 
Men, det är väl ketchupeffekten som gäller...

Bajsragg

Blev en liten tur till det lokala ölhäveriet i lördags. 
Det var bullrigt och berusat...
 
Jag fick komplimangen "du har en vacker hjärna" av en gubbe som var mer än dubbelt så gammal som mig; baserat på att jag hade rosa hår.
 
 
Jag fick be en läskig snubbe som inte sa något utan bara ställde sig närmare och närmare gå TRE GÅNGER utan att han försvann mer än några minuter. 
 
Jag fick "förolämpningen" att jag såg ut att vara 40+ av en snubbe som  jag tydligen "tjallade" med. Jag trodde tjalla betydde skvallra, när blev jiddra/käfta/diskutera "tjalla"? 
 
Jag fick sällskap hem av nån snubbe som jag i princip tänkte  "Jaha,  duger i krig" om.
Snubben i fråga tog en cig, gick in på toaletten och bullrade som fan, sen gick han hem...
Lite lätt fundersam kollade jag toaletten;  visade sig att han hade rivit ner duschstången och en massa badrumsartiklar.
Dagen efter så tänkte jag inte så mycket på det, sov till elva och sen var det fullt ös fram tills på kvällen;  vilket innebar att jag inte gick på toa förns framåt sex.
Det visade sig då att snubben hade bajsat utan att spola.
Tur att man inte är äckelmagad....
 
Min fråga efter denna ...intressanta utekväll är;
VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ ER?
Varför samlas alla jävla MUPPAR i Katrineholm? 
Ska bli SÅÅ SKÖNT att komma härifrån några dagar! 
 
 
 

Veganspan på Lidl

Idag ägnade jag större delen av förmiddagen till att veganspana på den eminenta affären Lidl.
Önskar verkligen att det var närmare dit...
Nåväl!
På begäran av en vegandam så fördjupade jag mig i snacksutbudet, och blev glatt överraskad: 
 
 
 
Då jag är novis i veganvärlden får jag dock reservera mig angående färgämnen och e-nummer som jag inte har stenkoll på och inte har inkorporerat i mitt spanande ännu.
 
Glad i hågen fortsatte jag min tur i affären, och hittade en hel del kntressanta saker:
 
 
 
Grönkål, som alla tycks vara så förtjusta i.
 
 
Pulvermos, för folk i farten eller för en lat en? 
 
 
Currysås! Mmm... curry...
 
 
Sötsur sås, för sötnosar och surpuppor?
 
 
Riskakor med choklad! Organiskt och rättvisemärkt, som en bonus.
 
 
Sojamjölk går alltid åt!
 
 
Eller så kan man dricka smoothie.... med KÖRSBÄR! ♥
 
 
Denna är måhända inte Lidlspecifik... men ändå!
 
 
Nybakade bullar verkade populärt, "trots att de var veganska"...
 
...för det var bara en kvar.
 
 
Proteinbröd, för gymnissar och dyligt kanske? 
 
 
 
Supersmarriga baugetter...
 

 
...eller lyxiga lingonlimpor..
 
 
Mörk, rättvis choklad. CHOKLAAAAAAAD!
 
 
Med hallon eller apelsin...
 
 
...eller tranbär, eller ingefära.
 
Jag har personligen inte smakat allt detta, men planerar att göra det. Ingefärschokladen, apelsinchokladen, chips, smoothie, sojamjölk, dessa har jag testat på rak arm.
 
Missa inte deras veganska färs, kokosmjölk med 82% kokos, thin crisp samt nudlar med curry heller:
 
 
Rooibos med äpple/kanelsmak är fantastiskt, smakar äppelpaj. Funkar också utmärkt kall, som iste eller i smoothie.
Citron/peppar är oväntat god, alla jag bjudit på det har köpt egna inom en vecka.
 

One week

Om en vecka är jag i Göteborg. 
Längtar så jag går sönder, tänker på det massor.
Träffa Rolf och de andra igen.
Se om Jonsborg håller måttet.
Handla härlig veganmat.
Dricka och dansa.
 
Om jag har tur eller inte är så kräsen kanske jag får ligga lite också... börjar bli lite väl länge sen!
Vafan hände med mitt booty call? Plötsligt får jag ingen booty?
Och för den delen, det senaste bottennappet krystade ju ur sig att han var GIFT, några månader efter att han stoppade sin gifta kuk i mig. Blä.
 
Man borde ha nån liten gullpulla eller pluttsnutte i stan, så man kunde smygligga lite när barnen sover eller är på dagis/skolan. 
Måste ju ha kommit NÅT nytt kött på marknaden sen jag var en krogråtta?
Kanske skulle försöka skaffa lite barnvakt på lördag och kika i köttdisken?
Äh, vafan är det för mening med det egentligen. .. det är ju Latrineholm jag bor i...
 
Drömmer om någon från det förflutna var och varannan natt, men när jag vaknar är det ingen myspysig fnitterkänsla jag har direkt,  mer en OJ VAD KLOCKAN ÄR MYCKET JAG MÅSTE NOG GÅ NU-känsla.
 
I natt ska jag försöka drömma om någon jag inte mött ännu, behöver nya karaktärer i min såpa.
 
Nu har jag lilla hår, apropå inget.
 
 

RSS 2.0