Tänk vad snabbt det kan gå att stampa ner sina principer i marken, gnida med foten tills allt som återstår är gyttja. 

Om mam tycker om någon, faller för någon; och man vet att vissa saker i ens utseėnde helt enkelt är "fel", så försöker man med en döendes desperata grepp efter halmstrån ändra på det.

Undrar hur långt kärlek skulle kunna pusha en över gränsen för vad som egentligen är tillrådligt...

Jag vet att människor är kapabla att döda för kärlek, men vad skulle jsg kunna göra? 

Jag vet inte. Jag vet att jag har gjort en del saker som i efterhand gör att jag känner en viss tacksamhet att det aldrig blev något med dessa kärlekar, då en person bara genom att finnas till kan få sådan makt över mitt psyke och mina handlingar.

Denna gång hoppas jag kunna betė mig någorlunda "vuxet", även om det just nu känns som om någon kört mitt hjärta genom en köttkvarn. 

Just nu finns ingen logik,  inget rationellt tänkande och inte så många spärrar. Får försöka återta dem så fort som jag kan, för det är snnat på gång, som kommer att kräva min skalle på rätt ställe.

Inte i en snöglob i en tennisboll i en torktumlare.