Vad är jag värd?
Jag är värd mycket.
I alla fall för mina barn.
Jag tar hand om dem så gott jag kan, och de ger mig mängder av kärlek. Där får jag egentligen all bekräftelse jag behöver.
Pratade med en vän om detta idag, och vi var överens om att när man är van att vara själv så kan nya relationer vara... besvärliga, på det sättet.
Man får något som man vet att man klarar sig utan, och hur trevligt det än må vara så blir det en förändring. Man suger i sig och längtar efter mer, men vad händer när vardagen smyger sig tillbaka och lägger sig i?
Det är väldigt lätt att "falla tillbaka" till det bekanta, varma vardagsmyset med barnen och vännerna, och tänka "Behöver jag verkligen mer än det här? Har jag tid med det, energi att lägga på att bekräfta någon annan?"
Man är så van att klara sig själv. man blir snabbt uttråkad om det inte händer något. Man vill att det där lilla extra som tillkommit ska fortsätta att vara just det, något extra. iaf ett tag.
Små saker som man inte är van vid, som påminner en om varför man ger sig in i en relation. Trots allt innebär det, för en ensam mamma, en hel massa tid, pengar, energi och "jobb" att släppa in någon i sin värld.
Det är inte bara sitt eget liv man rör runt i, trygga rutiner byts mot frågor och svartsjuka, nyfikenhet och rivalitet.
Ska man ta sig råd och tid att prioritera sig själv och den nya relationen, göra saker för sitt egna höga nöjes skull?
Är det värt priset?
Jag hoppas att det kan vara det.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att känna mig bekväm med att bo ihop med en annan vuxen människa igen.
Jag vet inte om jag kommer att orka med alla omständliga omständigheter.
Jag vet inte... men jag kan ju hoppas, eller hur?
Den som lever får se.
Nu ska jag bada i mitt för en och en halv timma sedan uppspolade badvatten, sen är det sovdags, om jag kan.
Imorgon är det fullt ös medvetslös igen, hoppas att Adrian har en "sovmorgon", dvs äter frukost och sen sover i nån timma.
Det brukar behövas för att orka med allting utan gnissel i maskineriet, men är mer och mer sällsynt.
Önskar jag kunde sova ordentligt på nätterna.
Ah, well. Bada var det.
I alla fall för mina barn.
Jag tar hand om dem så gott jag kan, och de ger mig mängder av kärlek. Där får jag egentligen all bekräftelse jag behöver.
Pratade med en vän om detta idag, och vi var överens om att när man är van att vara själv så kan nya relationer vara... besvärliga, på det sättet.
Man får något som man vet att man klarar sig utan, och hur trevligt det än må vara så blir det en förändring. Man suger i sig och längtar efter mer, men vad händer när vardagen smyger sig tillbaka och lägger sig i?
Det är väldigt lätt att "falla tillbaka" till det bekanta, varma vardagsmyset med barnen och vännerna, och tänka "Behöver jag verkligen mer än det här? Har jag tid med det, energi att lägga på att bekräfta någon annan?"
Man är så van att klara sig själv. man blir snabbt uttråkad om det inte händer något. Man vill att det där lilla extra som tillkommit ska fortsätta att vara just det, något extra. iaf ett tag.
Små saker som man inte är van vid, som påminner en om varför man ger sig in i en relation. Trots allt innebär det, för en ensam mamma, en hel massa tid, pengar, energi och "jobb" att släppa in någon i sin värld.
Det är inte bara sitt eget liv man rör runt i, trygga rutiner byts mot frågor och svartsjuka, nyfikenhet och rivalitet.
Ska man ta sig råd och tid att prioritera sig själv och den nya relationen, göra saker för sitt egna höga nöjes skull?
Är det värt priset?
Jag hoppas att det kan vara det.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att känna mig bekväm med att bo ihop med en annan vuxen människa igen.
Jag vet inte om jag kommer att orka med alla omständliga omständigheter.
Jag vet inte... men jag kan ju hoppas, eller hur?
Den som lever får se.
Nu ska jag bada i mitt för en och en halv timma sedan uppspolade badvatten, sen är det sovdags, om jag kan.
Imorgon är det fullt ös medvetslös igen, hoppas att Adrian har en "sovmorgon", dvs äter frukost och sen sover i nån timma.
Det brukar behövas för att orka med allting utan gnissel i maskineriet, men är mer och mer sällsynt.
Önskar jag kunde sova ordentligt på nätterna.
Ah, well. Bada var det.
Denna dag...
...har varit lite jobbig.
Kom för sent till mp möte, även fast jag stressade för att få iväg Diana till barnvakten med mat, packa Adrians väska och byta om från "hemmakläder".
Dels gick min klocka fel, dels hade jag fått fel info om när mötet började.
Tänkte hämta ut paket på hemvägen, hade glömt avin hemma. Försökte komma in på nätet o kolla, men det var för seg uppkoppling just där.
Måste till apoteket imorn och köpa medicin till Diana.
Slog in paket idag, saknade och längtade, messade ett "gulligt mess" och fick ett ganska slentrianmässigt svar.
Nu är jag iaf hemma, barnen är i säng och jag ha snart avnjutit en thaibox, snacka om att det knullar i munnen när man äntligen får käka efter denna dag...
Kom för sent till mp möte, även fast jag stressade för att få iväg Diana till barnvakten med mat, packa Adrians väska och byta om från "hemmakläder".
Dels gick min klocka fel, dels hade jag fått fel info om när mötet började.
Tänkte hämta ut paket på hemvägen, hade glömt avin hemma. Försökte komma in på nätet o kolla, men det var för seg uppkoppling just där.
Måste till apoteket imorn och köpa medicin till Diana.
Slog in paket idag, saknade och längtade, messade ett "gulligt mess" och fick ett ganska slentrianmässigt svar.
Nu är jag iaf hemma, barnen är i säng och jag ha snart avnjutit en thaibox, snacka om att det knullar i munnen när man äntligen får käka efter denna dag...
Ibland undrar jag...
ibland undrar jag, om detta verkligen kommer att fungera. Om jag är mogen att ha någon man i mitt liv.
Det finns så mkt detaljer, sånt som man glömmer/förtränger när man är singel.
Dessutom tror jag att det är svårt för någon att förstå hur det är, om man själv inte har barn allra minst.
Jag är ensam med två, och ansvaret vilar ständigt på mina axlar.
När barnen somnat eller liknande, morgondagen är någorlunda förberedd och kvällen är kommen har jag en liten stund för mig själv.
Ibland kan jag till och med slappna av då.
Jag vill sköta mitt hem på det sätt jag finner lämpligt, och har vant mig av vid att ha någon mer vuxen här, med egna idèer och vanor.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att klara att bo med någon iaf, vi får väl se hur det går med resten.
Jag hoppas att det går bra, jag har längtat så efter kärlek och värme... Jag vill inte vara ensam. Samtidigt är jag väldigt självständig. Jag vill, som mammam säger, ha någon som hjälper mig att "dra lasset", delar mina ansvar, masserar mina axlar när de värker av tyngden från verkligheten, så som min verklighet ser ut. Samtidigt vill jag klara allting själv, så jag kommer nog aldrig att be om hjälp med något. I min utopi behöver man väl kanske inte det, utan det faller sig naturligt att man försöker hjälpa varandra.
Nu ska jag titta på Dallas, och ta en cig.
Det finns så mkt detaljer, sånt som man glömmer/förtränger när man är singel.
Dessutom tror jag att det är svårt för någon att förstå hur det är, om man själv inte har barn allra minst.
Jag är ensam med två, och ansvaret vilar ständigt på mina axlar.
När barnen somnat eller liknande, morgondagen är någorlunda förberedd och kvällen är kommen har jag en liten stund för mig själv.
Ibland kan jag till och med slappna av då.
Jag vill sköta mitt hem på det sätt jag finner lämpligt, och har vant mig av vid att ha någon mer vuxen här, med egna idèer och vanor.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att klara att bo med någon iaf, vi får väl se hur det går med resten.
Jag hoppas att det går bra, jag har längtat så efter kärlek och värme... Jag vill inte vara ensam. Samtidigt är jag väldigt självständig. Jag vill, som mammam säger, ha någon som hjälper mig att "dra lasset", delar mina ansvar, masserar mina axlar när de värker av tyngden från verkligheten, så som min verklighet ser ut. Samtidigt vill jag klara allting själv, så jag kommer nog aldrig att be om hjälp med något. I min utopi behöver man väl kanske inte det, utan det faller sig naturligt att man försöker hjälpa varandra.
Nu ska jag titta på Dallas, och ta en cig.
