Minst fyra koppar
Ensamheten är ett djur med mjuk päls och vassa klor.
Vissa dagar ligger den belåtet vid min sida, lojt utsrräckt och dåsigt njutande när jag stryker dess lena rygg.
Dessa dagar är många, för bor man länge med Ensamheten så blir den som en del av familjen. Man uppskattar den och värdesätter den, får massor gjort i dess sällskap.
Andra dagar är Ensamheten en illasinnad best.
Den river djupa, blödande sår i mig och springer morrande bredvid mig för varje steg jag tar.
Den skrattar åt mig när jag brygger kaffe, när jag suckar och gör fyra koppar eftersom det är minimum på de flesta bryggare.
Egentligen kanske jag bara ville ha två.
Ensamheten delar gärna mitt kaffe, men hen dricker så lite att det inte märks.
Ibland dricker jag te istället, fast jag egentligen vill ha kaffe.
Vissa dagar ligger den belåtet vid min sida, lojt utsrräckt och dåsigt njutande när jag stryker dess lena rygg.
Dessa dagar är många, för bor man länge med Ensamheten så blir den som en del av familjen. Man uppskattar den och värdesätter den, får massor gjort i dess sällskap.
Andra dagar är Ensamheten en illasinnad best.
Den river djupa, blödande sår i mig och springer morrande bredvid mig för varje steg jag tar.
Den skrattar åt mig när jag brygger kaffe, när jag suckar och gör fyra koppar eftersom det är minimum på de flesta bryggare.
Egentligen kanske jag bara ville ha två.
Ensamheten delar gärna mitt kaffe, men hen dricker så lite att det inte märks.
Ibland dricker jag te istället, fast jag egentligen vill ha kaffe.
Underbara Götet
Vilken dag, vilken kväll, vilken helg.
Det finns en" Arsenalgatan" i Göteborg. Jag måste bo där.
Det finns en bartender i Göteborg.
Oh mama....
Det finns en" Arsenalgatan" i Göteborg. Jag måste bo där.
Det finns en bartender i Göteborg.
Oh mama....
One small step for mankind, a giant leap of faith for me.
Igår svarade jag i telefonen, när en ganska ny bekantskap- spanat in honom sen i januari men inte kontaktat honom förns i måndags- ringde.
Jag har svårt att fatta att nån vill prata med mig, sluddrar och stakar mig, handsvett och kjedjerökande.
Idag hade jag så vidriga mardrömmar att jag fortfarande är illa till mods, gråten vill tränga sig fram bakom ögonlocken.
Ett steg framåt, två tillbaka. Kom inte hit och utsätt mig för omvärlden, men "jag ringer när jag vaknar" känns helt okej. Måste måste måste bli av med den sociala fobi...
En gång i tiden var jag übersocial, folk var hemma hos mig varje dag och jag bjöd på fika och mat.
Vi spelade spel, umgicks, tittade på film, diskuterade livet i allmänhet och annat i synnerhet. Är det detta jag nu "betalar priset" för, med denna rädsla för att träffa någon alls, dessa långa dagar utan att prata med någon utan Adrian, detta tryckande, introverta tillstånd som får mig att skruvas bort ringklockan på dörren, stänga av ljudet på telefonen och dra ner alla persienner?
Tur att jag har en liten smoothiedrickande, stinkbajsande födelsedagsbebis som får mig att komma ur sängen såna här dagar.
Jag har svårt att fatta att nån vill prata med mig, sluddrar och stakar mig, handsvett och kjedjerökande.
Idag hade jag så vidriga mardrömmar att jag fortfarande är illa till mods, gråten vill tränga sig fram bakom ögonlocken.
Ett steg framåt, två tillbaka. Kom inte hit och utsätt mig för omvärlden, men "jag ringer när jag vaknar" känns helt okej. Måste måste måste bli av med den sociala fobi...
En gång i tiden var jag übersocial, folk var hemma hos mig varje dag och jag bjöd på fika och mat.
Vi spelade spel, umgicks, tittade på film, diskuterade livet i allmänhet och annat i synnerhet. Är det detta jag nu "betalar priset" för, med denna rädsla för att träffa någon alls, dessa långa dagar utan att prata med någon utan Adrian, detta tryckande, introverta tillstånd som får mig att skruvas bort ringklockan på dörren, stänga av ljudet på telefonen och dra ner alla persienner?
Tur att jag har en liten smoothiedrickande, stinkbajsande födelsedagsbebis som får mig att komma ur sängen såna här dagar.
