Hormörskamp
Jag har jävligt ont i magen (trots värktabletter) och blodade ner sängen i morse.
Den var iofs redan nerkissad av min son, som efter en mardröm la sig brevid mig... vilket kan låta mysigt, men i verkligheten så innebär det att det blir varmt som i en ångbastu, armen han ligger på sommar och det är för trångt mellan honom och Robin att kunna ligga bekvämt.
Meeen det är lugnt, har ju inte bäddat rent på en hel dag, så det är ju dags igen kan man tycka. Tänkte tvätta av madrassen också, när jag nu håller på... eftersom avsaknaden av frågan "ska jag komma tillbaka sen/ska jag komma ikväll" betyder att jag sover ensam i natt.
Javisst, han har varit hos mig två nätter. Och somnat tre - fyra timmar innan mig. Och vaknat innan mig.
Imorse drömde jag mardrömmar. Vaknade och grät och ville att Robin skulle hålla om mig, men han låg inte där.
Bad honom nu innan han gick att väcka mig om han vaknar innan mig. Vill inte sova och slösa bort tid när han är här.
Tror att jag gör så att jag hämtar ner den andra bäddmadrassen från vinden, för idag vill jag nog vara i mitt sovrumsfort med massa kuddar, kaffe, netflix, rökelse och gärna en katt att klappa.
Inledde dagen med en dusch pga carnage- blod överallt- yxmord-looken jag fick när jag reste på mig. Kommer att rinna svett om mig innan jag fixat klart fortet. Hatar att detär så kvavt och varmt hela tiden, och att jag blir varm och svettig så fort jag ens tänker på att göra något.
Ja... jag vet att det blev jävligt gnälligt nu, och att dessa "problem" kan tyckas jävligt banala.
Jag vet också att mitt humör är väldigt påverkat av mina satanjävlahelveteshormoner. Har varit utan GLA ca en vecka tills igår, och det märks på humöret. Men... det hjälper liksom inte att veta det, jag är lika jävla ledsen, grinig, sur osv iaf.
Ni som är födda utan livmoder anar fan inte vilket jävla flyt ni har. Inte för att jag önskar detta på någon specifik eller permanent... men det vore bra om alla jävlar utan livmoder fick testa en månad med tillhörande hormoner, blod, smärta, trötthet, mensmage (för er som inte vet; när man har mens så blir hela skiten påverkat, inte bara livmodern; dvs jag och många andra blir gasiga, får antingen rännskita eller cementmage), vätskeansamlingar i kroppen (som gör en svullen och tjock, vilket är ett helt annat stigma som man verkligen skulle klara sig utan), godissug och så vidare.
Såg ett klipp nån gång där de utsatte snubbar för simulerade menssmärtor, vilket de inte tog så bra... och det är ändå bara en bråkdel av den här skiten.
Jaja... det går ju över. Nån gång. För nån jävla hysterektomi lär jag ju inte få.
