Naftalin the Welderine

Jag känner mig som en bachelorette just nu. Blir uppmärksammad av två killar, olika som natt och dag. Naturligtvis är det "fel kille" (den som jag reagerar starkast på) som ska fly landet i ett halvår och "fel kille" (den jag med säkerhet vet att jag inte kommer att vilja leka mamma pappa barn med) som uppvaktar mig mest. Suck.... Julstöket är i full gång. Jag kände förut att jag hade för lite att göra, så jag fixade en liten eldsvåda på vardagsrumsbordet. Nu är det stearin i mängder på bordet och i soffan. Yay me... Nu ska jag hänga tvätt, sen duscha, sen blir det nog sängen. Trodde att jag skulle kunna lura hit bachelor number one på lite kaffe eller något när barnen somnat, men han verkar inte på humör. For the record är han sådär vansinnigt snygg att jag inte fattar hur han kan spela i min liga. Igen, suck....

Tuffhänger i Jennas soffa. Om fem timmar sätter de nämligen igång att byta samtliga fönster i min lägenhet. Inget jag ville vakna till direkt. Hoppas det blir lite varmare hemma efter det. Nu ska jag läsa lite, tills ögonen går i kors (eller isär, jag tenderar att skela snarare än att titta på min egen näsa.... till skillnad från en pingla jag känner.. heh) och skallen slocknar. Tror jag tänker för mycket över lag. Böcker är bra då.

Jorå, så är det. Ibland är jag så trött på denna ständiga kamp att jag vill lägga mig i fosterställning och gråta. Min stora tjej har prövat att vara varannan vecka hos sin pappa ett tag nu. Varje gång hon ska dit har det varit samma misär; hon vill inte. Hon messar mig och är ledsen när hon är där, smiter hit då och då när hon saknar mig för mycket, beklagar sig över hur hon har det hos sin pappa. Idag orkade jag inte svälja min klump av dåligt samvete längre. Messade hennes pappa och förklarade att hon skulle komma imorn efter skolan och stanna till måndag efter skolan. Fick tillbaka ett "ok", och ingen kommentar om luciatåget eller nåt. Hans bristande intresse av sitt förstfödda barn gör mig fysiskt illamående. Den andra pappan har inte hört av sig heller. Det är väl närmare ett halvår sen vid det här laget. Jag blir äcklad av dessa människor. Jag älskar att ha mina ungar hos mig, men det gör ont i själen att se dem bli så oerhört försummade av sina pappor. ... Ah. Nu till nåt helt annat. Läste ett blogginlägg förut, skrivet av den jag dejtade i somras. Han är bitter och känner sig orättvist behandlad. Det finns så mycket jag skulle kunna drypa ur mig om det, särskilt när jag befinner mig i denna sinnesstämning. Det skulle dock inte tjäna något syfte alls. Nu tror jag inte att han läser min blogg iaf, det vore lite märkligt om jag nu är en sån vidrig människa spm han tycks uppfatta mig som. Men iaf. Kan nöja mig med att säga att läsningen fick min redan pissiga dag att avrundas med pisssmaken långt upp i halsen. Jag ska hålla mig för mig själv i fortsättningen, allt jag försöker mig på blir bara skit i alla fall. Det kanske är meningen att jag ska antingen vara singel eller tvinga fram låtsaskänslor och nöja mig med något som inte känns rätt. Den tanken gör MIG bitter. Jag önskar att jag kunde bli kär, hitta nån som kunde hjälpa mig och stötta mig både praktiskt och känslomässigt, dela min vardag. Samtidigt känns det som om jag inte skulle ha något att erbjuda. Det blir nån slags paradox. Mina barn tar all min tid, men om nån delade det med mig skulle det ju bli gemensam tid. Typ. Äh. Jag orkar inte mer just nu. Funderar på att smutta i mig ett glas vin innan jag lägger mig.... men jag skiter nog i det. Orka.

Min lille parvel är sjuk. Feber, snor, hosta; sover dåligt- själv har jag knappt sovit någonting. Min stora tjej ska ha luciatåg och fika med klassen ikväll- jag måste baka, ta med min sjuka, trötta unge och mig själv till Dianas skola och titta på all gullig tvåsamhet. Laddaren till min laptop har gett upp. Dianas dator går inte igång. Oh, Dianas andra familj skulle komma på hennes luciafirande om de inte hade något viktigare för sig. Förra året kom inte hennes pappa, för då hade han sovit dåligt. Well... Jag har sovit uselt, skulle helst lägga mig och dra diverse filtar och kuddar över mig, men det är viktigt för henne; och min bebis behöver tas om hand. Dagar som idag känner jag mig som den mest ensamma i hela världen, och längtar intensivt efter någon att luta sig mot ibland. Tack och lov kommer lilla mamma och luciar med oss sen. Det hjälper lite

Hur gör man för att tillfälligt klona sig själv?
Köket ser ut som om en tornado svept igenom det, efter tårtbak x2 och racerbebis.
Mitt hår är skitigt, ofärgat och slitet.
Boken är lite för bra för att det ska bli "bara nåt kapitel".
Tusen andra saker som borde göras.
Lik förbannat sitter jag bara utpumpad i sunksoffan efter en helg fylld av förvisso trevliga men tillika ack så uttröttande engagemang...
Äh, screw it. Jag går och lägger mig.
Nåt kapitel eller fem, får det bli.
Resten kan vänta tills imorgon, men boken ligger och ropar på mig. Den nästan slår upp sig själv och vinkar förföriskt med sina sidor.