Naftalin the Welderine

Hej hej hallå dagboken :P

Imorse försov jag mig. Hann med 7:15-bussen iofs, tack vare ett alarm 6:15, så SÅ farligt var det ju inte. Har ju flex mellan 5:45-8:00 och 15:45-1800. Vad nu det betyder när man har praktikplats... :) 
Glömde hörlurarna hemma. KATTAstooof.
När jag inte får musik på ett tag får jag krupp, och börjar sjunga ohämmat, hellre än bra, allt som dyker upp i huvudet.
Fick höra från en "jobbar"-kompis att jag borde stå på en pall och sjunga så de slapp sätta på radion, var ju lite kul :)
Fick mer beröm från SnyggDanne imorse också, mkt trevligt... det gör att man VILL jobba ÄNNU bättre.
Fick iofs lite "skäll" senare på dagen också, men ingenting allvarligt... Om folk bara säger till mig vad och hur jag ska göra så är det inga problem...
Lunchen var trevlig, satt med pallsångskillen och connectionkillen som vanligt, så jävla nice båda två. Känns skönt att man hittar folk man har utbyte av liksom, kan prata med och så.
TRÖTT som fan har jag varit idag.
Kom hem, ensam hemma eftersom dotra åkte med mor till bror på hans bemärkelsedag (Grattis R!) idag. SKÖNT som fan faktiskt. Sen kom M och S över en sväng, och det var mkt mkt bra. Ska jag SÄGAREJ!
Fint med en icebreaker där, och den egetligenganska självklara slutsatsen att vi tycker likadant om det mesta.
Nu sitter jag och väntar på att Ungen ska komma och hämta lite kläder och shit, sen följer hon med mormor hem över natten/helgen/vad det nu blir. Mkt tevligt. Låte rju taskigt, men vafan... det är så... väldigt...  mycket... med allting just nu. Kände bara att fly, rymma från stan kanske kan vara ett alternativ. Bra att vara barnledig när man inte har bestämt sig.
Nåja. Anyway. Får snart sällskap, och hoppas att jag inte luktar Urban. Den där jävla Urban. Han luktar ju inte tårta direkt.
Har över lag haft en trött, flummig (övertrött Nathalie, näääheeee??) och rolig dag. Hoppas att kvällen utvecklas i ungefär samma tema  ;)

Svetsar fifan i Vingåker om dagarna!
Snygg-Danne sa i morse; "Chefen kom och frågade om du var bra igår, så jag sa ja för fan hon är skitduktig! Det går ju bra det här!" (pekade mot det jag höll på med just då)
Resten av dagen gick det bara bättre och bättre, och jag var inte dålig från början. Får självförtroende av komplimanger! Och som Svenne en gång berättade; att en finne sagt till honom: "Vet tu vat tet er för sjillnat mellan en vensk och en finne när man vetsar? Bara sjelvförtroente!"
Har haft lite problem med att köra så varmt som de andra, men nu höjs amperen gradvis. Börjar bli stadigare på handen också, inte riktigt lika ovant att hålla i ett TIG-munstycke längre. Mkt mkt bra! Både gårdagen och denna dag har gått i ett nafs.
Beror nog också mkt på att folk har börjat PRATA med mig. Trist när man inte känner nån. Finns ett par stycken som faktiskt tom tar initiativ själva att prata med mig! :D

Det finns en person som jag kände en koppling till från första gången jag såg honom där, och idag visade det sig att jag hade rätt, och han också har känt den. Varje gång vi börjar prata så är det bara så... rätt! Tror vi har liknande erfarenheter och synpunkter. Vi har sagt att nån gång när det finns tid ska vi prata ordentligt, och det ser jag fram emot!

På den andra fronten... alltså när jag inte "jobbar", blir det gradvis hetare också. Det gör mig nervös, osäker och lite rädd. Men samtidigt varm och glad. Får strax sällskap av honom...

Anyway; håll era tummar för mig så att jag får jobb och... well, håll dem gärna för att mitt privatliv ska ordna upp sig till det bästa också...... <3

Sist vill jag skänka en tanke till de närmast drabbade. Jag är personligen tillräckligt "långt ifrån" för att inte påberkas, förutom att mina vänner är ledsna. Tänker på er och finns här om ni behöver mig!

Den här helgen eller rättare sagt hela förra veckan har varit så fruktansvärt kaotisk, tumultartad, vidrig, underbar och utmattande att jag inte ens vet vart jag ska börja.
Praktiken går bra, låt oss nöja oss med det om det så länge.
Fredags var ingen bra dag, trots att min älskade unge äntligen kom hem till mig.
En fest jag inte var med på resulterade i att jag höll på att förlora två personer som jag tycker mycket, mycket om. Förhoppningsvis så kan vi alla fyra som berörs av det lägga det på en hylla längst in i minnesskåpet, den där som man går förbi ibland men inte riktigt vill börja rota i. Det är iaf vad jag tänker göra. Så mkt som jag grät natten mellan fredg och lördag har jag inte gjort på åtta månader.
På lördagen, efter att svullnaden på mina ögon hade gått ner, var jag och dottern hos goda vänner och grillade. Eller ja... de grillade, vi åt deras goda mat. Och drack deras sprit. Inte dottern då förstås, hon spelade wii fit med två killar. En trevlig och mysig kväll, precis vad jag behövde.
På kvällen kunde jag inte riktigt hålla mig längre, var tvungen att skicka ett bittert meddelande till den manliga parten av de som jag pratade om förut, killen som fått mig att sluta tänka å Robin på samma sätt.
Han svarade, och jag fortsatte, kallade honom bla luder, fitta, hora, idiot och så vidare. Han svarade. Och svarade. Och svarade igen. När jag framåt fyra eller vad det var kom hem, skrev han på msn. Spenderade ett par timmar där, även då öste jag ur mig okvädningsord, svordomar och könsord i olika kombinationer.
Han fortsatte att svara.
Det slutade med att han kom hit. Vi ska typ... försöka.
Hur mkt det än sårade mig den där grejen i fredags, och hur mkt jag än verbalt misshandlade honom så kan jag inte frånse det stora faktumet- att jag är... kär i den här killen.
Hoppas på att jag kan lita på honom, men jag är väldigt, väldigt osäker.
Vi får ta en dag i taget.
Han kommer hit senare, och sover över.
Lördagkvällen var frigörande, på sätt och vis. I min ilska, bitterhet och uppgivenhet insåg jag att en förändringens tid är kommen.
Jag rensde bort över 200 personer från Facebook till exempel. Jag kanske var väl hård , men om det är någon som skulle råka tycka att de verkligen vill vara vän med mig så går dte bra att lägga till mig igen, och isf ber jag om ursäkt.  Jag var så upprörd just då att jag fick någon slags klickhybris, tänkte "allt ska bort" och bantade ner till blygsamma 43 personer som har privilegiet att få insyn i mitt dagliga liv.
Jag hade ett kort i plånboken. Och en fläta av hans hår. De har legat där i 8 månader.
I lördags kväll eldade jag upp dem. Filmade det också. Jag kände... faktiskt inte så mkt. Tom innuti, men inte på grund av honom. Han har helt enkelt förlorat sin betydelse.
Idag har jag fått umgås med min unge och min.... jag vet inte, de känns fel, osäkert och alldeles för tidigt att kalla det... ja, ni vet. Får väl kalla honom mitt försök, eller något. Jo, så får det bli. Spenderade tid med min unge och mitt försök, busade och gosade, handlade och käkade. Kändes väldigt mysigt, skönt, bra. Fast som sagt... jävligt ovant, osäkert.

Den kvinnliga parten i fredagens drama... hon betyder så mkt. Mer än de flesta andra jag någonsin haft någon slags relation med. Jag skiter i det, låter det vara, drar ett streck över allt och låtsas som om det inte har hänt.
Fick just sms som uttryckte hennes medhåll till dne taktiken. Cencur, tjockt svart streck. Finns inte, poff borta!

Nu ska jag spela Super Mario en stund med min fina unge innan det är läggdags för henne. Tidigt imorn ska vi upp och till dagis, kl 6 ska hon vara där och 6.25 går min buss mot Vingåker, och praktikplatsen som tigsvetsarinna på Silver och Stål.
Signing off for today...
Bye..

Fördelarna är många med att käka så lite/sällan/konstigt som jag gör just nu.

• Man går ner i vikt.
• Man sparar pengar på att inte handla mat varje dag.
• Man blir berusad på två glas vin.
• Man tycker det är så jävla GOTT vad man än äter, när man äter.
• Man blir mätt OCH full av två folköl.

Nackdelar... hmm... nej, kan nog inte komma på några.

Nu ska jag pimpa till mig lite och sen gå till Willys. Det ska handlas folle, gummisnoddar och te.
FÖR DET TYCKER VI ÄR FIIINT!!
Det ska jag fan SÄJAREJ!

Imorgon börjar jag på min nya praktikplats. Det ska bli roligt, spännande, lite läskigt... Hoppas på att det kan leda till jobb, de  behöver ju fler där nu. Ska det äntligen få vända?
Upp kl 5 ska man, det blir ju SÅDÄR kul kan jag tro. Men tack vare mina älkade vänner ´har jag ju gott om kaffe hemma som jag kan häva i mig på morgonen! <3
Blev rörd och tacksam förut idag. Inte nog med att jag fick supergod mat, jag fick cherry coke att dricka till och en hel påse med allmosor med mig hem. Aldrig har jag väl haft en så fattig månad förut, skönt att den snart är slut! Vet inte riktigt hur jag har lyckats med att klara mig så bra som jag endå gjort, druckit, dansat, ätit och haft kul nästan hela tiden trots att jag varit überpank.
De av er som följer mitt otroligt intressanta och spännande liv även på facebook kanske såg att jag var lite... upprörd, i fredags.
Som vanligt har Nathalie fått saker och ting om bakfoten, misstolkat och hoppats för mkt. Now that we are set straight it`s ok though... I guess...
Nu är det hårfärgning på schemat innan läggdags!

Nog för att jag är FANTASTISKT het i kort, krulligt rödbrunblont hår... men... naaah. :P

Morgonkaffe.... mmmm....




Har det bara gått en vecka sen sist?
Känns som om det gått mkt längre, eller för all del mkt kortare tid.

Skrev om nån jefhla mupp senast här... ber att få understryka det där med mina förvirrade känslor som jag trodde jag hade, att det var just TRODDE jag gjorde. Det gick över på ett par dagar.
Urs, fy och bleh... eller som J skulle säga; BU!

Armodet har slagit sina klor djupt i mig, är inne på sista rullen toapapper; dricker kaffe som jag fått till skänks, en ensam cigarett kvar, försöker förgäves kränga löshår på tradera, har skickat in ansökan om betalt för utlägg i samband med resor till och från sjukhus och så... Vore inte helt fel om de pengarna dök upp på kontot idag... tror inte att det går så snabbt, men... hmm *kollar kontot*
Nej, fortfarande 21 öre på ena kontot och 46 på det andra.
Nåja, jag tror jag har typ 20 spänn löst i väskan, det räcker ju till kattmat eller nåt iaf.

Veckan har förflutit i ett töcken av blandade känslor.
Krångel hit och dit med svetslicenserna, var ledsen och grät som en idiot här om dagen och trodde att allt skulle fitta sig. Bättre blev det ju iaf när en vänlig själ kom med kaffe och kram till mig.. fick mig att må... bra, bra, bra.
Har druckit ganska mkt sprit på sistone... passar liksom på nu när jag är barnledig en lite längre period.
Det är kul, kul att festa med vänner.
Men... det bästa har garanterat varit de dagarna jag inte har varit med massa polare osv utan bara med en person. Han får mig som sagt att må så jävla bra.
Saker och ting är lite komplicerade, men jag hoppas att jag får fortsätta att umgås med honom tills det blir lite mer klart för både honom och mig vart livet tänkt föra oss.
Jag hoppas... men vågar inte tro. Jag känner, men lägger band på mig. Jag vill... men vågar väl inte riktigt.
Tar en dag i taget och njuter i fulla drag av att vara med honom.

Nu är det tvättid, kattjävlaäcklena har skitit och pissat i både min säng och soffan. Den där jefhla soffan åker fan ta mig ut sen när min kära inneboende flyttar. Nån som har en över?? Gärna i tyg? Vilken färg spelar ingen roll, jag kan klä om skiten.

Nej fan... nu orkar jag inte sitta här och blogga längre. Har ju en madrass i badkaret också som jag har hållit på och tvättat några dagar.... suck...
Bye bye.

Ska iväg och svetsa idag.
Har sovit max ett par timmar mellan hostattacker, tankar och gosiga katter, har ont i huvudet och är trött i ögonen.
Men... det känns... UNDERBART!!

Finns så väldigt många saker som jag saknat med detta.

Med svetsarbyxorna på mig stiger mitt självförtroende, det är så här det ska vara.

Mina underbara lärare, som mer än ett år efter att jag slutat fortfarande tar det som en självklarhet och till och med blir GLADA när jag vill snika skjuts och ockupera ett bås.

Framför allt.
Känslan.
Jag ska snart sitta med en svets i händerna igen.
Jag ska sammanfoga metall. 
Med så många saker som är trasigt i mitt liv just nu känns det underbart att göra något som kommer att hålla, något  som jag gjort som inte går att ha sönde om man inte våldar det med vinkelslip.

Ska häva i mig en kopp kaffe till nu, sen beger jag mig. Vi ses senare, på Picasso :)


/Naftalin the Welderine

Jaha nu sitter jag här igen, ensam framför datorn. Törstig som en kamel. Vatten får det bli nu... brb.
MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM
Det var gott.
Några snabba hårda rundor i backen, en lång promenad och en JÄVLA massa sms hit och dit senare känns det ju faktiskt lite bättre.
Så, nu fick jag till och med ork att laga den jävla laddaren som kattkräken tuggat sönder för andra eller tredje gången... yay me!
Man kanske borde sova ett par timmar??
Orkar man det?
Anyway... en sammanfattning då. Jag har tydligen fattat allting HELT fel (som vanligt).
Nåja, nu har jag fattat. Inget mer ältande där. Skitsaksamma.
Hade varit nice though, om jag hade fattat det rätt, om det kunde blivit något. Jag tyckte det kändes så.
Men jag är en köttbit. En jävligt rare lambchop i just detta fall. Det ska jag fan SÄJAREJ!!
Får väl hoppas på att det nån stans nån gång finns nån som gillar denna rare piece of meat tillräckligt mkt för att förädla den till en måltid.
Så var ju uppenbarligen inte fallet nu. Tough luck, game over, time to die.

Jag är så FUCKING JÄVLA PATETISK
Jag sitter här och tjuter och svarar på hans jävla mess, när han nyss gjort klart för mig att jag är en köttbit.
OOOOH vad jag tycke om mig själv just nu!!!
Möjligheten finnsfortfarande att jag ska kunna bli kött ikväll, så här sitter jag......
SLÅ MIG FÖR FAN NÅGON?

Varför hittar jag ALLTID emotionellt störda snubbar och lyckas fastna för dem?

Har inte knatat i backen på typ en vecka, så idag var det dags för 25 rundor. Känns i kroppen att jag rört på mig, en skön känsla!
Har lyckats gå ner typ en och en halv storlek, vet inte hur många kilo. Och mer ska det bli.
Har fått nya fina kläder att svassa runt i nu ju, tack för det Milo min älskling!
Nu sitter man här mol allena i sina skitsexiga träningskläder och dricker kaffe, lyssnar på tjejen på taket och tittar på den tysta jefhla mobilen.
Är det fortfarande de gamla reglerna som gäller; man väntar tre dagar innan hör av sig? Isf är det idag det ska skräna i min tellifån. Den som lever får se. Tycker det vore jefhligt trevligt, om inte annat att få ett typ "nej" så man slipper detta ekkliga jefhla tillstånd av frustration och stirrande i taket. Inte för att jag ser taket tydligt, eftersom mina förbannade linser inte har kommit ÄN!!! Extremt jävla irriterande.
Ska iaf på synundersökning idag och prova ut nya glasögon, ska bli intressant att se hur nära blind jag är egentligen. Nästan där, skulle nog Pussi påstå.

Nåja thazz all for now...

Såhär ser jag ut idag, jag är så jävla hård och ser inte ALLS ut som nån jävla skolfröken i mina fittfula brillor....

Jag går runt och ler lite fån-töntigt och är ganska varm i kroppen. Vårkänslor tror jag...




Tänka tänk tänk tänka...

Jag sitter nu i samma jävla båt som jag gjort förut, utan vare sig åror eller roder.
Tror iofs inte att jag skulle kunnat undvika att hamna här igen.
Förra gången jag var "långvarig" singel blev jag en promiskuös, känslokall bitch. Det är väl det jag är nu också. På sätt och vis. Vissa skillnader finns det. Nu har jag tex mina underbara vänner som förgyller mina dagar. Skrattar så jag gråter tamefan from time to time.
Och så har det ju dykt upp en Joker, ett wildcard. Definitivt pojkvänsmaterieal.
Frågan är bara om jag lurar mig själv, känner jag ngt eller vill jag bara så gärna göra det att jag inbillar mig? Vill jag känna något? Jag har så mkt tankar och känslor i min lilla skalle just nu, får ingen ordning på nånting. Tror att jag egentligen behöver en lång promenad ensam med musiken. Man kanske skulle ta sig i kragen och ge sig iväg.

Och FFS... imorgon är det vanlig dag... och då jävlar är det ett KRAV att mina linser kommer. Så Sjuhuhuhuhuuuukt trött på mina gamla fula brillor som jag inte ser något i! URS, ska jag säga dig!

Åh vad jag är glad att jag har hittat mannen i mitt liv... Han är underbar, min Milo :)
Ska nog lägga mig och mysa en stund med honom...