En jävla massa bekräftelse
Senaste tiden har varit helt galen.
Jag känner mig riktigt eftertraktad, vet fan inte vad som hänt. Jag har inte vunnit på lotto, gått ner 40 kg eller blivit kändis... ändå är intresset för mig större än någonsin. Dafuq is going on?
Idag messar jag med en snubbe jag träffade (eller ja... kände väl honom lite grand från Facebook och tidigare besök) i Göteborg, och bara att han gjort sig besväret att ta reda på mitt telefonnummer och att han hör av sig först är något jag verkligen inte är van vid. Det brukar vara jag som är "the agressor".
I fredaga fick jag en vänförfrågan från en sötnos som är nästan 10 år yngre än mig, för att jag verkar intressant, tydligen.
Igår var det nån random snubbe som sett mig på en datingsida jag gick ur för flera månader sen som hörde av sig.
I förrgår var min fina, skäggprydda piprökare här och tog väl hand om både min kropp och mitt sinne.
Inatt drömde jag om en annan person... som dessvärre har flickvän och är mono.
Oh sweet Jeebus... fick precis typ världens snyggaste bild på sms.
Det är så man önskar att lillsnutten inte var hemma.
Wonderous times, indeed.
Hur ekvationen går ihop
Idag har, hittills, varit en bra dag. Jag har skrattat mycket, ätit god mat, fått mycket bekräftelse, ja, folk i min närhet har varit rara och trevliga, helt enkelt.
Imorse fick jag åka buss gratis. Det kostar iofs bara 17 spänn via appen, men den slanten använde jag till att få pizza körd till Lernia.
Nämnda pizzor ligger nu framför mig på tåget, ska ta hem dem till mig och Diana. Veganost, vegansk oxfilé, banan, ananas och jordnätter. I believe OMNOMNOM is the expression! Det finns såklart inte sån lyx i Katrineholm.
Fortsatte morgonen med att min underbara, omtänksamma lärare bjöd mig på kaffe och ett snack; om det som tyngt mitt sinne på sistone.
Kommer till det senare.
Åt frukost med de bästa från vårt "gäng", två helt fantastiska individer som är lätta att prata med.
Gjorde ett prov, det tog ca en minut och jag fick alla rätt.
Satt och småflirtade i teorisalen med en kille som har fantastiska ögon (upptäckte jag för en stund sen, när vi åkte samma tåg till Hallsberg ) och både tecknar och svetsar som en gud.
Käkade lunch med allrabästaste Richard och de två killarna som var med på frukosten, flummade och skrattade åt nonsens.
Åssåvidare....
Små, trevliga saker hela dagen. Det gör mig glad.
Ikväll sla jag krama min älskade dotter lite extra, bjuda henne på pizza och titta på zombies.
Har varit och är så sjukt nojjig för hennes skull just nu.
Hon har, under lång tid, haft ont i magen till och från. Förra veckan var hon extra dålig, så jag beställde tid jos doktorn.
Det visade sig då att hennes levervärden är dåliga.
Det är ju sånt som händer alkisar, tjockisar och diabetiker?
Vi vet inte vad det beror på ännu, fler prover togs igår, fyra rör blod, provsvar nästa vecka.
Som mamma nojjar man upp sig själv över sånahär saker....
Anywhooo. Musiken är bra, helgen är här och pizzan luktar fantastiskt.
Gudinna
Jag har idag blivit liknad vid en gudinna, av två olika personer och av helt olika anledningar.
Trevlig boost för egot!
Nå. Göteborg.
Det var underbart, som vanligt. Kan inte fatta att det hann gå ett år innan jag äntligen kom dit igen.
Tänker inte skriva ner allt som hände, vill inte kränka någons intigritet eller för den delen avslöja allt för snaskiga detaljer.... iaf inte just nu.
Kan avslöja att jag hann med att festa, knulla, skratta tills jag fick kramp i kinderna, åka till Danmark, köpa veganost och skaffa nya vänner.
Ungefär som vanligt, som sagt.
Kom hem i måndags, mådde kungligt i tisdags... men idag börjar baksmällan/abstinensen sätta in ordentligt.
Känner mig nere. Vill inte bo kvar här.
Försöker pigga upp mig med ett bad, en Dr Pepper Cherry och musik, men sitter iaf med fukt i ögonvråna och en tyngd över bröstet.
Det har iofs en annan anledning också... som jag inte heller kan gå in på just nu.
I övrigt kan jag meddela att ledmotivet till Castlevania gör sig utomordentligt bra framfört av en symfoniorkester, på hög volym rätt in i skallen.
I skolan går det bra, när jag väl kommer dit. Imorse var mitt tåg inställt, tåget efter 40 minuter försenat.
Har bara ett moment kvar på kursen jag svetsar nu, och det kommer jag att klara imorgon.
Rasterna spenderas oftast i sällskap med R & R.
Riktigt rara gossar bägge två, och nu gör det faktiskt inte ett dugg ont att vistas i R's närhet längre.
Hoppas jag får ha kvar dem i mitt liv även efter att utbildningen är slut!
Nu ska jag kladda ny färg på klorna och se om det gör mig gladare.
Helgen med mera...
Jag hade en jättebra helg.
Jag fick faktiskt en frivillig massös! Och helvete, vilken massage....
Det var i lördags, och ryggen ömmar fortfarande. Känns som om det gjort lite nytta dock, så idag beställde jag massor av saltlakritschoklad att muta massörskan med, så kanske jag kan locka hit henne fler gånger.
Innan massagen hann jag med att umgås med Mia & Molly i lekparken en stund, till Adrians ohämmade förtjusning; samt fika med Jenny, som bjöd på hembakade bullar.
På lördag kväll kollade vi på melodifestivalen, kanske inte vad jag skulle ha valt, men min älskade dotter ville titta.
Adrian somnade så gulligt i soffan, vi andra la oss när mellon var slut, jag var tröttoch Diana hade börjat få ont i magen under kvällen.
På söndagen hade jag tvättid, det var ungefär lika kul som det låter. Senare kollade på TWD, och en handling på Willys hann vi också med.
Havregrädden och bananerna var slut och det är två saker som jag gärna vill ha hemma.
Dianas mage blev värre, och i morse såg jag att hon hade varit uppe under natten och gått på toa.
Försökte få henne att gå upp, men hon hade ont och mådde illa.
Idag har hon växlat mellan att må jättedåligt och att må sådär. Inte kul när barnen mår dåligt, har försökt skämma bort henne lite med umgänge, dricka, sympati osv.
Adrian har, som för att väga upp det, mått jättebra och skrattat sig igenom dagen.
Nu, när barnen somnat och lamporna släckts så mår jag också illa och känner mig trött, men det kan ju vara pga den supergoda, friterade maten (grönkål, pommes, schnizel och vårrullar) i kombo med tårta (romtårta med chokladglasyr, grädde och banan ) som blev för mycket för magen.
Hoppas på det iaf....
I vilket fall som helst, går och lägger mig nu och hoppas på att vakna piggare imorgon, och med ett friskare barn.
Bara några dagar kvar till Göteborg.... kan inte acceptera nån konvalescens då.
Massage
Mitt kungarike för en ordentlig masage! Nån som kan ta i ordentligt och vet vad hen gör, åh sweet Jeebus vad skönt det vore.
Har berört ämnet i konversation med två personer idag, och känner hur påtaglig stelheten är.
Förutom kungariket, en whisky och ett återgäldande av tjänsten kan jag erbjuda god mat, soffhäng och ett varmt bad för att mjuka upp kroppen.
Any takers?
Tvära kast
Idag började dagen åt helvete.
När jag kom till skolan efter alldeles för lite sömn så hade mitt bås blivit ockuperat. Snäll som jag är tog jag mina små bitar av rör och metalplattor och gick på jakt efter ett annat.
Det enda jag hittade var ett som den där snubben som jag hade lite rajtan tajtan med (och som sen kom på att hoppsan kanske skulle sagt att jag är gift, asshole deluxe) skulle ha, eftersom han uppenbarligen behövde TVÅ bås. Gaaah! Gick ut o tog en cig, och sen gick jag för att konferera med min kära lärare. Innan han hann komma så blev jag erbjuden ett bås från den tjocka, läskiga killen med BO som brukar klä av mig med blicken, eftersom han inte skulle ha det just idag.
Det var ostädat, skitigt och med fel sorts utrustning för mina preferenser, men fine, tänkte jag... går väl att svetsa här med.
DÅ dök min lärare upp, och jag hann bara säga "jag fick byta bås", sen sprang han iväg och körde bort den där killen som hade satt sig i mitt orginalbås. För min del hade det varit ok om han hade suttit kvar, men det var ingen som frågade mig. Det är förvisso ett bättre bås, och han använde inte ens MIG-svetsen så då kunde han lika gärna sita nånstans där det bara fannsen MMA-svets.
Började koppla om och fixa med allting men fick inte igång svetsen... och råkade höra en annan lärare prata med killen som hade tagit mitt bås... han verkade vara rätt sur, och läraren sa till honom att han får väl stå på sig och säga ifrån osv. Jaha? Men jag sa väl ifrån först? Dessutom är det väl vett och jävla etikett att fråga om båset är upptaget innan man installerar sig där? Nog för att jag inte var där, men de som satt i båsen runt omkring kunde ha berättat för honom att jag brukar sitta där.
Anyway!
När jag väl fick igång svetsen (hade glömt att koppla från minus till pluspol, doh) så gick det precis lika pissruttet som igår. Jag blev gråtfärdig av frustration, fattade fan inte hur jag skulle bära mig åt för att få en fin svets runt hela röret med två svetsningar. Började smått desperat googla efter tips, men hittade ingenting.
När min lärare kom och tittade till mig och skrattade åt mina skitsvetsar så frågade jag förtvivlat hur jag skulle göra; och fick då som av en slump, i förbifarten veta att jag fick flytta skiten upp och ner samt göra fler start och stopp än två....
Höll fan på att börja tjuta av ...ja, vad ska man kalla det? Lättad frustration?
Efter det gick det MYCKET bättre (såklart) och jag återfick lite livsglädje.Strax därefter var det lunch, och jag hakade på "den andra Rickard" ut till deras bord utanför fordon, satt i solen och käkade kikärtsgryta, fick komplimanger och pratade veganism. Kunde ju inte bli bättre!Eftermiddagen kantades sen av idel smicker, komplimanger och intresse från ett helt gäng olika personer, väldigt skönt att få sitt ego smekt en aning.Fick även en oväntad och hysteriskt rolig kommentar från en kille, han hade hört att "jag inte tyckte om killar". Haha, han ville inte säga vem det är som sprider rykten om mig, men det skiter jag verkligen i om de inte kan hitta på något bättre än att viska om att jag är flata. Det är ju snarare en komplimang imho...Apropå flator så såg jag mitt söta lilla ex på hemvägen. Synd att hon är så... ung. Hehe...Bestämde med Rickard att jag ska bjuda honom på mat imorgon, och alla som könner mig vet hur lycklig jag blir av att mata folk... så ikväll har jag kokat ihop en syrlig, stark och alldeles underbar gryta med kryddor som för tankarna till Indien.I bakgrunden, på tv, i skrivande stund, går nån film som utspelar sig i just Indien, som för att sätta stämningen redan idag nästan. Jag tycker om när universum liksom synkar lite runt omkring mig! Det är nästan att det känns beklagligt att Rickard både är ung och upptagen, kan ju tyvärr inte förutsätta att alla har samma attityd till kärlek, sex och relationer som jag har... hur gärna man än skulle kunna önska.Nu när jag kommit underfund med hur jag funkar känns det så självklart- att jag kan tycka om/bli kär i/vilja ligga med/växla mellan platoniskt och köttsligt umgänge- med fler än en person i taget. Lika självklart som att jag har fler än en vän, så skulle jag gärna ha fler än en "partner", om jag träffar någon jag gillar. Nu får det bli en cig, några droppar whisky och- efter lite bök- nästa ljudbok i lurarna; så ska jag nog baske mig sova ordentligt sen. Gonathalie!Insomnia
I natt var en såndär natt när jag inte kunde sova, trots att jag gjorde allting "rätt". Jag varvade ner med ett varmt bad, väntade tills jag kände mig riktigt dåsig och kröp ner på en gång då, med ljudbok i lurarna.
Sen dröjde det länge innan jag kunde sluta vrida mig, innan skallen slutade mala, innan ögonen ville hålla sig stängda. Sista gången jag tittade på klockan var den strax efter ett, och jag somnade inte på en gång efter det utan vred mig ett bra tag till.
Klockan 03.40 vaknade Adrian, hade tappat nappen, ville komma till.min säng. Tack och lov somnade han om då, och sen kom jag inte upp förns 05.15... vilket är jättesent, jämfört med vanliga morgnar.
Hann inte sminka mig, dricka te eller packa med några maränger, som jag hade tänkt...
Sminka mig kunde jag iaf göra på tåget, med halvdant resultat.
Te får väl vänta... kanske köper en mugg på pressbyrån.
Trött är jag iaf...
Divine
Senaste flugan i veganmatsgruppen är maränger, så ikväll gjorde jag kikärtsgryta för att kunna testa det omtalade receptet.
Så jädrans coolt att man kan vispa upp kikärtsspad och använda istället för äggvita!
De står just nu i ugnen och doftar GUDOMLIGT.
Om de blir bra kanske jag tar med några till skolan imorgon, så kanske någon mer får upp ögonen för hur enkelt och gott det är med veganmat.
Kikärtscurryn blev också smått fantastisk!
Den där raringen som skjutsar mig till tåget nu fick lite bensinpengar igår, och idag undrade han vad det var för konstiga hash-vax-fläckar på... Haha, kom på att jag kanske inte gjorde klart att jag INTE är en pothead, det var aska från rökelse som blandats med stearin; hade pengarna låg framme på bordet i måndags,
Nu har jag precis avnjutit ett löjligt varmt bad, och känner mig lite dåsig... så jag ska stänga av ugnen, tända en av nämnda rökelsepinnar och gå och lägga mig. Sjukt nice att det kommer att finnas nybakade chokladmaränger imorgon bitti!
Den tråkiga biten då:
Han är fortfarande så vansinnigt snygg att jag blir lite svajig i skallen när jag ser honom, även om jag försöker att inte låtsas om det. Önskar han bara kunde komma på att hoppsan, jag hade fel, jag gillar nog den där Nathalie iaf.
Wishing aint no sin...
Mathafacka
Dog lite för en stund sen, när han satt där med gitarren och såg ut som tagen ur en chickflick, med sitt vackra hår och sina händer och sina ögon och FUUUUUCK.
Fick godkänt på förra svetsövningen innan lunch och var stolt och glad i tio minuter. Sen gick jag på nästa övning... HELVETE vad svårt det var. Ser ut som bajs.
Käkade marinerad tofu med ris och stark sås i tre varianter till lunch, och det var iaf smaskens... har inte haft mkt till aptit senaste dagarna; så det kändes ju som en förbättring.
Ont i ryggen som om jag vore Atlas och bar världen på min rygg... men på sätt och vis gör jag det. Hela MIN värld bär jag ju, och gudarna ska veta att det är tungt ibland.
*******
Precis när jag satt och skrev så kom den där jävla gubben och tittade på mig.
BÖÖÖÖÖH. Vilken dag.
Äckliga ungdomar
Helt jävla plötsligt så ska en stor grupp ungdomar kliva på tåget i Vingåker, sätta sig i "min avdelning" och ptata tonårska. AAAH DE ÄR SÅ DUMMA I HUVUDET JAG FÅR KRUPP.
Palla sånt när jag sitter här och är trött, folkskygg och bitter. AVGÅ, TEENS.
Hyfsad kväll
Kom hem till kaos. Lillen hade inte sovit middag och satt därmed och bölade, storan ville inte gå på sin streetdance och efter en stund satt hon också och bölade.
Själv var jag hungrig, trött och även idag lite ledsen, även om jag inte visade det för ungarna.
Vi kom iaf iväg till ÖB och Pressbyrån som planerat, och sen fick jag i mig lite snabbnudlar.
Barnen blev sams och ville sova i samma säng, mormor är vänlig nog att lämna på dagis imorgon, jag duschade fast jag egentligen inte orkade och nu har jag lagt mig mellan mina lila sängkläder och ser fram emot sovmorgon till 05:15. Ska bli sååå skönt!
Dessutom har en viss person satt guldkant på min dag idag...
Mr. Vegankock, jag ser verkligen fram emot att träffa dig.
Nu blir det baske mig lite Wheel of time i lurarna, så lär jag slockna som ett ljus.
Konstigt uttryck... förknippar ljus med.... ljus, tända, vakna.
Men... jag kan kanske slockna som en skärmsläckare?
Nej... det har ju med fylla att göra.
Äh... jag tar och slocknar rakt av istället. Känns enklast.
Somewhat damaged
Jag är lite skadad. Av olika anledningar.
Min skalle funkar inte alltid som folk förväntar sig, eller som jag skulle vilja. Jag kan växla från introvert, tyst och tillbakadragen till extrovert, social, pratglad och sprallig, på en femöring.
Jag har ett hyfsat självförtroende men usel självkänsla. Jag känner fortfarande, så fort jag öppnar käften, att "det är väl ingen jävel som är intresserad av vad du har att säga!" Resultatet blir att jag antingen stänger av, gömmer mig i mig själv och är tyst, eller att jag pladdrar som en idiot, säger "fel" saker och skrattar på fel ställen.
Ibland babblar jag på alldeles för mycket om mig själv, försöker liksom överkompensera och hitta ett korn av något som låter intressant.
Kände att jag babblade som en idiot för en stund sen, när jag fick skjuts till tåget. Samtidigt vet jag med mitt förstånd att det kanske inte alls uppfatrades så.
Skönt att åka tåg ensam iaf, då är det inte konstigt att sitta tyst och undvika ögonkontakt.
Jag mår bättre idag. Det gjorde mycket för humöret att boka in en Göteborgstripp... och att det finns någon där som vill träffa mig.
Morgonstånd är guld i mund
Eftersom jag försov mig igår så är det väl bara rätt åt mig att Adrian väckte mig kl 3.32 i morse.
En del skulle inte ens kalla den tiden för "morgon".
Han var genomblöt, hungrig, hade tappat nappen, ville väcka mormor, titta på film, krama mamma, klappa katten och ville inte ha blöja.
Hur rart det än är med en kramsjuk lillplutt så hade jag nog gärna sovit den timman han höll på och bökade. Resultatet var naturligtvis att jag blev klarvaken och inte kunde somna om, inte en endaste liten kvart en gång.
Vad som gör denna dag (hittills... har ju inte kommit till skolan ännu) uthärdlig ärde två meddelanden som väntade mig när jag vaknade; ett från den underbara, bittra vegankocken (som egentligen faktiskt inte verkar så bitter) som fick mig att le, ett annat som bekräftade att jag och Benjamin har sovplatser i Göteborg nästa helg.
NÄSTA HELG.
Äntligen, äntligen ska jag få återse mitt älskade Göteborg!
Kommer nu att räkna dagarna, timmarna, ja, kanske till och med minuterna när det börjar närma sig. ❤
Hur mår jag?
Varför oh varför skulle han komma fram till mig, när jag överlevt hela dagen, fråga hur det var, säga att han var ledsen, fråga hur jag skulle ta mig hem och se på mig med de där jävla ögonen.
Ville skrika GÅ, SER DU INTE ATT JAG HÅLLER TILLBAKA MINA JÄVLA TÅRAR, samtidigt ville jag skratta, säga; det är ingen fara med mig, everything is just HUNKY DORY.
Fick skjuts till tåget av hans kompis, höll på att få hans bildörr påkörd pga skallen och hjärtat i bitar, som en jävla idiot. Sen fick jag en sympatikram, och höll fucking på att börja gråta igen.
Trodde inte det skulle vara såhär jävla jobbigt, trodde jag skulle fixa detta utan att vara gråtfärdig, utan den där förbannade känslan av att någonting kramar mitt hjärta hårt, hårdare när jag ser honom.
Såg honom för första gången i december förra året, tänkte direkt att oh fy fan vilken snygging, har haft honom i skallen sen dess, men på ett mkt mer påtagligt sätt senaste veckorna.
Jag är en sån jävla TÖNT, har inte ens pratat med honom förns för mindre än en vecka sen, men det är väl ett tecken på HUR JÄVLA FANTASTISK han är, att några dagar, ett par chatttillfällen och stulna blickar på rasterna tre ggr om dagen räckt för att ta mig hit.
Det är väl iaf en förbannadens jävla tur att jag fick veta nu, innan jag föll ännu djupare, att jag inte är cad han vill ha.
Tåginlägg
Sitter på tåget och skriver.
Lyckades inleda veckan med att försova mig exakt så mycket som krävdes för att inte hinna med 6.29-tåget.
Kom iväg precis så sent till dagis att det blev stressigt till tåget; hann precis gå ombord och sätta mig innan det åkte.
I Hallsberg hann jag med ett tåg som inte ens stog med som anslutande pga avgång en minut efter ankomst med det förra. Så... det var ju bra.
Nu sitter jag och pratar med den bittra vegankocken, har ont i magen av hunger (skippade middagen igår) och lyssnar på Lacrimosa.
Så... dagen ljusnar ju.
Lyckades inleda veckan med att försova mig exakt så mycket som krävdes för att inte hinna med 6.29-tåget.
Kom iväg precis så sent till dagis att det blev stressigt till tåget; hann precis gå ombord och sätta mig innan det åkte.
I Hallsberg hann jag med ett tåg som inte ens stog med som anslutande pga avgång en minut efter ankomst med det förra. Så... det var ju bra.
Nu sitter jag och pratar med den bittra vegankocken, har ont i magen av hunger (skippade middagen igår) och lyssnar på Lacrimosa.
Så... dagen ljusnar ju.
Klart fan jag är ledsen
Jag fick nobben av en crush idag.
Det var verkligen inte elakt på något sätt, och jag känner honom knappt... men det är klart att det känns.
Jag vet att jag förmodligen kommer att hämta mig snabbt, från honom, men känslan att ännu en gång inte vara titillräckligt bra, snygg, intressant, rolig eller vad det nu är gör att jag domnar lite mer, regenegerar, tar ett steg framåt och två bakåt.
Loneliness be over
Idag är en sån där dag när det gör ont att andas, att gå, att prata och att tänka.
Jag vill inte vara ensam.
Nuff said...
Socially akward
Jag kan vara en konstig filur ibland. Säga rakt ut vad jag tycker och tänker, men lika ofta vara tyst och inte ta ögonkontakt med någon.
Dra skämt som får den mest gubbiga gamla verkstadsarbetaren att sätta sitt kaffe i halsen, men lika ofta ta illa upp av till synes oskyldiga skämt/kommentarer.
Önskar jag kunde hitta någonstans där jag känner att jag passar in. Önskar jag kunde passa in på de ställen jag hittat.
Idag har det gått dåligt på den sociala fronten. Jag har lyckats göra bort mig två gånger redan, känns det som, och klockan är inte ens 14 än.
Har iofs varit uppe sen ca 06.00, när Adrian vaknade.
Kaffe och lurar med skithög, lagom emotionell musik får vara mitt umgänge idag.
My head is a jungle
http://m.youtube.com/watch?v=lsmHiZBqXDc
Jag har många gånger känt mig lätt empatistörd, känslokall och hård.
Jag tror inte riktigt att jag ÄR det, egentligen, men vissa gånger känner jag mig avtrubbad, bortdomnad, likgiltig.
Särskilt senaste året eller så har jag ofta fått ansträngna mig för att bry mig. (Blandat med snyftande till nyheternas bilder av flyktingar i Syrien, sorgliga partier i tv-serier och dylikt)
Just nu, idag, känns det annorlunda på något sätt. Sen vet jag inte om det är några jävla hormoner, våren eller någon annan yttre faktor som påverkar det.
Men... det känns... ja, det KÄNNS, helt enkelt. Jag blir fuktig i ögonvrån av att lyssna på bra musik på löjligt hög volym, jag får en såndär varm, härlig känsla i magtrakten av vissa personer, jag skrattar åt skämt, jag får hjärtklappning av för stora folkmassor, jag blir arg av feta gubbar och mobbare aso osv.
Det känns som att jag gått omkring ett bra tag och inte brytt mig särskilt mycket, liksom, men nu gör jag det.
Alla dessa känslor gör mig helt snurrig i skallen...
Idag har jag tex för första gången i realtid pratat med den där bittra veganvardagskocken, vilket gjorde att hjärtat tog ett extra skutt.
Jag har dessutom, trots att jag trodde att benen skulle vika sig av nervositet, bett den där löjligt snygga snubben om skjuts... och fått det. Istället för att vara sån som jag vet att jag ibland kan vara; självsäker, charmig och underhållande, så blev jag generat tyst och pillade för mycket med min tröja.
Vad är det som händer här? Håller mutt hjärta på att vakna, och isf, VILL jag det?Ska jag backa och stänga in mig innan det går åt helvete?
Äsch... jag vet inte ens vad jag babblar om. Jag är nog bara emo. Eller?
Våren är här
Jag har alltid varit lite vårgalen.
Jag blir glad. Jag sjunger, läser, ler, skrattar.
Går och tittar på naturen, njuter, tänker positiva tankar.
Ibland hittar jag någon som är så löjligt snygg att jag automatiskt blir osäker, rodnar, vågar inte prata med personen...
MEN... igår chansade jag och drog iväg ett mess, och fick baske mig svar!
Idag har vi chattat en stund, och sweet baby Jeebus, vilken kille.
En tyyypisk "Nathalie-kille". som bara fachinerar mig mer och mer ju mer jag får veta om honom.
Egenskaper som jag värdesätter högt ploppar fram som knopparna på träden; kreativitet, humor, intelligens, musikalitet, musiksmak, jag blir alldeles pirrig i magen av sånt här.
Om detta nu skulle råka läsas av honom, så... well. Du vet redan detta iaf, inte sant?
Ja... jag var tvungen att skriva av mig lite, för jag fnittrar så fånigt och ler när jag chattar med honom att Lelle skrattar åt mig.
Om jag fick önska, så skulle jag önska att jag får fortsätta att lära könna den här fantastiska personen... och önska, det får jag.
Utöver detta så finns det förstås några andra nya och nygamla bekantskaper som också framkallar ett flin och en behaglig värme inombords.
Det får mig att orka... gör mig glad. Känner att jag behöver dessa härligt positiva känslor just nu... så oavsett vad som sker eller ej härnäst, TACK för det till er:
Den långhåriga Lacrimosadiggaren
Den bittra vardagsvegankocken
Den piprökande ölkännaren
Den stålbehanskade konstnären
...och såklart den tårtbakande kompanjonen, som får stå ut med mitt fnittrande. ;)
Over and out!
