Jag har alltid varit lite vårgalen.

Jag blir glad. Jag sjunger, läser, ler, skrattar.

Går och tittar på naturen, njuter, tänker positiva tankar.

 

Ibland hittar jag någon som är så löjligt snygg att jag automatiskt blir osäker, rodnar, vågar inte prata med personen...

 

MEN... igår chansade jag och drog iväg ett mess, och fick baske mig svar!

Idag har vi chattat en stund, och sweet baby Jeebus, vilken kille.

En tyyypisk "Nathalie-kille". som bara fachinerar mig mer och mer ju mer jag får veta om honom.

Egenskaper som jag värdesätter högt ploppar fram som knopparna på träden; kreativitet, humor, intelligens, musikalitet, musiksmak, jag blir alldeles pirrig i magen av sånt här.

 

Om detta nu skulle råka läsas av honom, så... well. Du vet redan detta iaf, inte sant?

 

Ja... jag var tvungen att skriva av mig lite, för jag fnittrar så fånigt och ler när jag chattar med honom att Lelle skrattar åt mig.

Om jag fick önska, så skulle jag önska att jag får fortsätta att lära könna den här fantastiska personen... och önska, det får jag.

 

Utöver detta så finns det förstås några andra nya och nygamla bekantskaper som också framkallar ett flin och en behaglig värme inombords.

Det får mig att orka... gör mig glad. Känner att jag behöver dessa härligt positiva känslor just nu... så oavsett vad som sker eller ej härnäst, TACK för det till er:

 

Den långhåriga Lacrimosadiggaren

Den bittra vardagsvegankocken

Den piprökande ölkännaren

Den stålbehanskade konstnären

...och såklart den tårtbakande kompanjonen, som får stå ut med mitt fnittrande. ;)

 

Over and out!