Ångestdrömmar

Jag drömde.
En väldigt lång och invecklad dröm.
Jag bodde ensam i Tyskland utan barnen, de ville inte bo med mig. Jag bara grät och grät och försökte få det fint hemma men allt kändes meningslöst. Blommorna dog och grannarna stirrade på mig.
Diana skulle fylla 13 år, som hon ju gör på lördag. Någon människa som hade varit på samma bröllop som jag ringde mig när jag var halvvägs till toaletten, för alla mina kläder var skitiga och jag skulle tvätta på toaletten i det stora huset där mamma bodde, eftersom Diana och Adrian hade grisat ner och varit otrevliga så mamma hade massor hon behövde och hade tvättat.
jag fick prata i telefon samtidigt som jag satt på toaletten, men kunde knappt prata. Fick liksom pressa fram orden i flämtningar. Hon hette Carola, verkade vara i min ålder och ville samla ihop pengar till Diana. Det var folk som ville vara med på presenten, som i drömmen bodde i Göteborg men var folk jag träffat nån gång bara.
Richard satt bara på sitt rum och var ledsen, för att hans ex (inga namn nämnda men vi vet vem jag menar) hade blivit en psykotisk mördare som hade varit hemma hos oss beväpnad med en stor kockkniv. Jag satte Richard och Lelle på att vakta Adrian medan jag och Benjamin skulle hindra henne från att komma in, mamma skulle ringa efter hjälp. Vi kunde inte slå henne, för hon bar på Richards barn. 
Efteråt, när vi var på sjukhuset så råkade hon se oss med barnet och skrek, vansinnig och blodig. Helt borta i skallen. Jag tittade på det nyfödda barnet och undrade om jag någonsin skulle lära mig att älska det.
Jag hittade inga rena kläder, inte ens några skor. Ville låna skor av Diana, men det fick jag inte. Blev skitstressad, mamma och Lelle och Adrian väntade i bilen och jag hade inga skor. Precis när jag skulle gå såg jag genom fönstret att Jens var på väg. Han hade gått upp jättemycket i vikt, klippt och färgat skägg och hår och hade på sig storrutig skjorta, jeansväst och skinngubbkeps. Han såg ut som en raggare och jag kände knappt igen honom. Han satte sig direkt vid datorn och spelade spel. Jag sa att jag måste åka, han bad mig snäsigt att vänta tre minuter. Jag sa att vi kunde åka utan honom, hämta matsmart och handla, så kunde han spela så länge. Han blev arg och sa att han behövde en time out, som i drömmen betydde att han ville göra slut. Jag var tvungen att åka, barfota och med skitiga kläder.
Mamma och Benjamin och jag var på nåt i Stockholm där det var massa djur. Lejon, antiloper och såna. En jaguar, som höll sig nära mig; och en tiger stor som en häst, morrande och provocerad, som kröp in under min säng. Jaguaren förvandlades till en av de snyggaste karlar jag sett, och han trodde att jag hade massa pengar. Därför ville han vara med mig. Han skyddade mig från tigern. Sen gick vi till en pub, eftersom Benjamin var tvungen att vänta på pendeln som gick kl 23.
På väg dit tappade jag bort mig och gick i skogen med nån snubbe smygandes efter mig. Det var tågräls överallt där skogen slutade och gick tåg hela tiden, så jag var instängd.
 
Jag hoppade mellan olika ångestladdade situationer hela tiden, det fanns fler som jag inte orkar gå i  på i detalj. Vaknade och hyperventilerade, uppfylld av skarp ångest som trissats upp mer och mer för varje dröm, från mördare genom oförmåga, rädsla, otillräcklighet och utsatthet till att de jag älskar mest inte ville vara med mig längre.
Var skönt att vara utan ångesr ett tag, men som  vanligt när jag börjar känna mig bättre så kommer det nåt jävla skit.
Detta och lite till hann jag drömma på ca en halvtimme när jag slumrade till, eftersom jag idag är utmattad och illamående och hemma från skolan.
Även detta var med i drömmen, min sjukskrivning och allt runt det, att jag fick förklara mig och rättfärdiga mig.
 
Ofta i mina drömmar är det saker som är aktuella i mitt liv, så jag luras att det är på riktigt. 

Medicin

Min medicin gör mitt liv till ett mimikry av ett riktigt. Det tillåter mig att prata, laga mat, skratta och röra mig som en vanlig människa. I fredags drog jag ner dosen för att slippa en otäck biverkning. Nu känner jag som jag gjorde innan höjningen. Bara sover och sover, gör ingenting när jag är vaken. Vill ingenting. Kan ingenting. Drömmer mardrömmar. Önskar att det ska bli kväll, så jag kan gå och lägga mig. Vill inte gå och lägga mig, då det bara leder till ännu en dag.
Imorgon ska jag till min läkare. Hoppas på att få byta medicin, samt att bli sjukskriven.

Berg

Att laborera hit och dit med mediciner, prover och läkartider känna understundom som att klättra upp för en bergsvägg.
I torsdags var jag senast hos en läkare, som gav order om att dra ner på sertalinet och skippa medicinen jag tagit för läskigaste biverkning en ever. Lät rimligt, förutom att jag känner av den minskade dosen antidepressiva. Vill inte ha de där jäkla pillren alls egentligen men börjar i synnerhet tröttna på sertalin. Ska ta upp det vid nästa läkarbesök, den 13/1.
Vad är det för datum idag? Ehm..

Det finns ett bra berg, en klippa, i mitt liv också. Trodde aldrig att jag skulle träffa någon så underbar som Jens. Han är nästan perfekt, kom vi fram till igår. Om han bara gillade klingoner... DÅ, då skulle han vara perfekt.

För närvarande är det mest påtagliga berget ett sådant av tvätt... men jag jobbar mig sakta men säkert igenom det.

Oh just ja. Har tagit en paus från Facebook. Tänkte försöka skriva av mig i bloggen istället... plus att jag är jävligt less på folk och deras jävla gnäll.

En såndär dag

Idag är en såndär dag då minsta ljud utifrån skär i sinnet. vill bara gömma mig, sova, gråta. Mår illa, är trött, har ont och känner mig folkskygg.
Det kom iaf lite mer synferin på posten nu. Det är bra. då kan jag gå ner i vikt och få energi osv. Är så rädd att Jens ska komma på att jag är ett vrak och han ett kap, och dumpa mig. Vill bli snyggare och bättre och så.
Från det ena till det andra...
Drömde att jag hade sex med en smal blondin i natt. Hon sprutade ner hela mig, och jag hade inget ombyte med mig. Det var efter en stor fest i Göteborg.
Saknar mitt Göteborg. Men... det känns inte som det gjorde förut.
Det är inte det samma utan Rolf.
Saknar även en annan bästis, som försvunnit in i sitt eget huvud.
Xtackars Jens får agera både pojkvän, vän, bollplank... och jag undrar hur länge han kommer att orka.

Vikten av att väga tungt

Jag vill inte vara så stor som jag är nu. Jag har gått upp pga antidepressiva preparat som jag inte kan sluta med. Har beställt mer kosttillskott nu, så jag kan bli lite mindre och komma i mina fina kläder.
Och ja.. jag vill vara fin för Jens. Han är så jävla fin, den bästa jag träffat; och jag... jag är ett vrak som får psykbryt då och då och inte kan klä mig snyggt längre.
Men nu jävlar. Nu ska det bli ändring. Beach 2017 kanske?

Break, broke, breaking, broken

Idag nojjar jag så huvudet snurrar.
Kände på mig att, eftersom jag längtade efter mitt hjärta och pimpade mitt sovrum med en liten hylla, ljusstake och en fin bäddning; att han inte skulle vara sugen på att ses. När han (väldigt hastigt) gick förut idag så sa han att han skulle höra av sig senare.
Framåt kvällen fick jag en ångestattack, och eftersom jag är själv med Adrian just nu så vräkte jag på med två atarax och en lergigan så att det inte skulle urarta i tårar och spyor och sånt.
Hörde av mig till min älskling, och mycket riktigt; han ville sova hemma.
Nu sitter jag här i min fina säng, med tända ljus, doft av rökelse och en sovande lillplutt bredvid mig och har en stor, fet klump av ångest i halsen som hör det svårt att andas.
Tänk om han har tröttnat nu? Tänk om jag är för jobbig? Vill han göra slut? Det skulle fan krossa mitt hjärta. 
Kan säga redan nu att om det skulle ske- vilket min jävla scumbag brain vill få mig att tro hela tiden- så... ja, då kanske tankar skulle bli handlingar pga tappad kontroll.
Jag skar mig på min nya kniv förut, den var rakbladsvass.
Jag önskar att han var här nu, höll om mig och log. Jag önskar att min fucking hjärna inte spydde ut ångest och nojjor på mig hela tiden.
Jag önskar att jag kan sova genom natten utan mardrömmar och att jag kommer iväg till skolan imorgon bitti.
Fuck, vill inte lägga mig ensam i dubbelsängen med den här klumpen i halsen. Blir antingen soffan eller adrians säng i natt. 
Nu ska jag städa lite mer, hänga hans kläder på tork och sen bada. Om han vill dumpa mig vill han nog ha sina kläder.
Jag vet att detta är stupid ass nojjor och tror knappt på dem själv, men vetskapen hjälper föga mot känslorna det väcker.
 

RSS 2.0