Att laborera hit och dit med mediciner, prover och läkartider känna understundom som att klättra upp för en bergsvägg.
I torsdags var jag senast hos en läkare, som gav order om att dra ner på sertalinet och skippa medicinen jag tagit för läskigaste biverkning en ever. Lät rimligt, förutom att jag känner av den minskade dosen antidepressiva. Vill inte ha de där jäkla pillren alls egentligen men börjar i synnerhet tröttna på sertalin. Ska ta upp det vid nästa läkarbesök, den 13/1.
Vad är det för datum idag? Ehm..

Det finns ett bra berg, en klippa, i mitt liv också. Trodde aldrig att jag skulle träffa någon så underbar som Jens. Han är nästan perfekt, kom vi fram till igår. Om han bara gillade klingoner... DÅ, då skulle han vara perfekt.

För närvarande är det mest påtagliga berget ett sådant av tvätt... men jag jobbar mig sakta men säkert igenom det.

Oh just ja. Har tagit en paus från Facebook. Tänkte försöka skriva av mig i bloggen istället... plus att jag är jävligt less på folk och deras jävla gnäll.