Vilse i våfflan
Jag känner mig vilsen och uppgiven.
Vill lägga mig i ide tills saker och ting blir bättre.
Som småbarnsmamma kan man tyvärr inte det, så det är väl bara att bita ihop och krypa vidare.
För kryper, det ä rvad det känns som att jag gör just nu. Beyond the point of äcklig sjävömkan kryper jag vidare för att jag måste.
Min bästa vän är inte min bästa vän längre. Av okänd anledning har hon tokdissat mig. Det svider.
Jobb verkar det inte bli, trots att det kändes bra när jag var på intervju. Mailade förut, så jag iaf kan få ett "nej" svart på vitt.
Min dotter känner av vibbarna, och trivs dessutom inte ett dugg bättre hos sin pappa än förut.
Min insida känns unken, svart, en gyttja av ickeorkande, isolering och oförmåga.
Vill lägga mig i ide tills saker och ting blir bättre.
Som småbarnsmamma kan man tyvärr inte det, så det är väl bara att bita ihop och krypa vidare.
För kryper, det ä rvad det känns som att jag gör just nu. Beyond the point of äcklig sjävömkan kryper jag vidare för att jag måste.
Min bästa vän är inte min bästa vän längre. Av okänd anledning har hon tokdissat mig. Det svider.
Jobb verkar det inte bli, trots att det kändes bra när jag var på intervju. Mailade förut, så jag iaf kan få ett "nej" svart på vitt.
Min dotter känner av vibbarna, och trivs dessutom inte ett dugg bättre hos sin pappa än förut.
Min insida känns unken, svart, en gyttja av ickeorkande, isolering och oförmåga.
