Naftalin the Welderine

Orkar inte.
Vill inte.
Krypa ihop i en hög och gråta, det är det som ligger närmast till hands.
Men jag har ju en dotter att sköta om. Det är väl tur det.

Kan inte sluta falla. Det är mörkt här, och ensamt. Jag faller, faller, faller.
Hoppas hans välbefinnande ar värt det han kastat mig ner i.

Under helgen har jag träffat två blivande grannar, och sett "min" port och tom balkong; om inte från insidan så från porten brevid. Jag hoppas att jag kan lämna mer än bara själva lägenheten bakom mig när jag flyttar; att jag samtidigt kan lämna det den innebär.
En knapp månad kvar nu.
Om man skulle rita en kurva över mitt mående, och förutspå hur den skulle böja sig beräknat på tidigare statistik efter dumpningen och under iden jag tvingats vara kvar här... Jag hoppas att det börjar kännas ljusare snart, annars kommer jag att bli sjukskriven eller få börja med några piller eller något.
Jag känner mig uppfylld av sorg, smärta, hat, ilska... bara negativa känslor. Tårarna bränner bakom ögonlocken hela tiden. Jag undviker att se mig i spegeln, för det jag ser där är inte den jag är. Apati avlöser mani, antingen blir massor gjort eller ingenting alls.  Detta är på inget sätt ett nytt betèendemönster för mig, men aldrig har svängarna varit så tvära och snabba åt ena eller andra hållet som nu.
Jag letar efter anledningar att gå upp på morgonen.
När min dotter blir tillräckligt hungrig kör hon upp mig och jag gör frukost till henne. Efter det lägger jag mig igen, eller sätter mig framför datorn eller tv:n, försöker fokusera på ngt annat. Känner hela tiden ångesten ligga på lut, vill somna och inte vakna mer förrens allt är borta, förändrat, förbättrat. Jag vet, det sker ingen förändring om jag inte gör ngt själv, men min energi är slut, jag orkar inte.
Jag vill ingenting, kan ingenting, duger ingenting till. Blir äcklad av min egen oförmåga, men förmår inte göra något åt det.
All energi som finns kvar går åt till min dotter, så att hon ska lida så lite som möjligt av detta.
Jag vill skära bort äckliga fettstycken från min vidriga kropp, skära bort mitt ömkliga blödande hjärta, skära bort mina känslor och mina minnen av det som varit, mina förhoppningar om det som skulle kunnat bli.
Oförmågan att göra något växer till raseri och hat, mörker och bara svart illaluktande sörja innuti.
Jag vill inte vara kvar i mig själv, vill ta semester och var någon annan ett tag.

Jag och min kära avkomma har haft fredagsmys.
Det var ju säsongsstart på Barda; om det är ngn som missat det så är det basically ett barnprogram där barn får fantasylajva.
Efter några månaders tjat kom det äntligen; och det tittades på med skräckblandad förtjusning. Det är ju lite läskigt med kannibaler, träskmonster och Svartflodens härskarinna med sin fjälliga hud.
Till det avnjöts en av hennes favoriter; grönsaker, pommes, nuggets och dip.
Efter programmets slut kastade hon sig över datorn för att titta på nästa avsnitt, sen tittade hon på båda avsnitten en gång till.... BRA UNGE! Här ska minsann indoktrineras, så kan vi starta en egen rollspelsgrupp hon och jag; eftersom folk aldrig tycker att det kan vara lämpligt att bilda en vars standardlokal är hemma hos den som har barn. Nääh, jag är inte bitter!
Det blir lite ensamt när hon har somnat.
Idag är det skitsamma, jag är så trött att jag inte skulle vara ngt trevligt sällskap ens om jag försökte. Sov bara ett par timmar igår, och har varit ute och cyklat, varit på skördefest och myst med Diana hela dagen idag.
Funderar på om man ska dra på ett avsnitt, och se om sovfunktionen behagar slå på.. försökte somna i soffan förut, men det var omöjligt.
Hmm har precis för mig att jag fick ett par sömntabletter av mamsen här om sistens, men vettifan vart jag har lagt dem.
Tror jag ska ta en kopp te. Roobios Caramel, utan koffein; vill inte förvärra situationen.
Och ett avsnitt. En dag utan Star Trek, hur skulle det se ut egentligen? Nej fy.
Jag är iofs jävligt sugen på att äntligen tillåta mig sista säsongen på Boston Legal... har sugit länge på den karamellen. Men det är sant som det är sagt; jag är bra på att suga; så det får bli DS9.

Woopee, inget bajs i sängen idag!
Städade som fan förut; och hittade en stinkande liten hög. Den eliminerades, och nu luktar det mest klorin och ajax här. Har haft balkongen och vardagsrumsfönstret öppna sen i eftermiddags, så vädrat är det också!
Och förbannat kallt! Skulle vilja ha ngt att värma mina kalla fötter på... om man skulle grismecka en varmvattenflaska kanske?
För även om katterna har varit duktiga idag (den lilla högen såg ut att vara från igår; och den var väl gömd och inte så stor) så törs jag inte riktigt ha dem i sovrummet när jag sover; efter att ha vaknat av att Frasse satt och sket på mitt täcke här om dagen... Urs!
Är iosf drabbad av den sedvanliga insomnian; det tycks inte göra så stor skillnad om jag sover tre eller trettio timmar per sömnperiod... när jag väl vaknar har jag svårt att somna igen samma dygn. Om samhället vore lite mer anpassningsbart skulle jag nog nöja mig med att sova vartannat dygn; med en rejäl sovmorgon.

För att roa mig i kylan och ensamheten; och för att det inte direkt ringer någon princess/prince charming på dörren har jag reggat mig på ngn slags dejtingsida... Hoppas man stöter på ngt mer intressant än de där miffona som skrivit på Helgon!

Och nu då? Ett avsnitt till kanske? Det är ju knappt ngn vaken så här dags, så FB börjar kännas lite ointressant.
Jo, så får det nog bli. SE7E07; Once more unto the breach... och en kopp te.

Har inte skrivit på några dagar, uppenbarligen.
Hade en mkt trevlig helg på Jetcon, spel, öl och skäggiga karlar är ju tre av de saker jag gillar bäst.
Träffade även en gammal vän; och disskuterade allt möjligt; en del disskutioner som påbörjades för nästan tio år sedan... det var bra.

Sen blev det söndag....

Lämnade inte lägenheten förns idag, torsdag; på morgonen.
Har kännt mig apatisk, håglös, oerhört trött och haft ont i kroppen och halsen, snuva till och från och varit allmänt ointresserad av dte mesta
utom Star Trek på datorn och mys med min dotter.

Idag har jag däremot fått en hel del saker gjorda.
Fick bland annat veta att jag är för tjock, men proportionerlig; vilket inte hjälper nämnvärt i sammanhanget. Ska ännu en gång påbörja den enda dieten som hittills har fungerat; så gott som inget-dieten.
Har fått ett ställe att cykla till när Diana är på dagis också, känns mkt mkt bra. Det ligger på andra sidan stan, så då blir det ju iaf nån timmas cyklande varje dag, sammanlagt.

Fan vad irriterande... har nyss tömt lådorna; men endå luktar det kattbajs här... hittar ingen liten hög ngnstans;  så det är mkt möjligt att jag inbillar mig. Ska diska, dammsuga och skura; är lukten fortfarande kvar efter det så får jag väl spraya deoderant på möblerna eller något.

Händer det något i helgen? Funderar på att försöka få BV på lördag... nån som vill ta hand om mig då?

Funderar på att försöka lära katterna att gå på toa; det ska ju vara möjligt.

Nu har jag fixat undan det mesta i köket, efter gårdagens pizzabak och marmeladkokning.
Om en liten stund ska vi köpa mer mjöl och lite jäst, sen ska det bakas!

Under tiden får datorn stå och föra över allt till Ginger G:s externa hårddisk, är så sjukt trött på allt krångel med den här burken. Ska försöka fixa till den så gott det går, med hjälp av Ubuntu. (tack H)
Dagens haverier hitills har innefattat  byte av tangentbord, sex omstarter och supersegt internet...
Just nu är det enda tangentbordet som funkar ett supergammalt IBM som väger mer än skärmen.

Inatt drömde jag om Quark, det var fantastiskt att få befinna sig på DS9... kan jag inte få flytta min verklighet dit?
Vill inte vara kvar i denna.
Drömde andra drömmar också, om det som varit; det som skulle kunnat bli.
Vet inte om jag någonsin kommer att släppa in någon efter det, om jag någonsin kommer att lita på någon.
Det blir ju inte lättare att lita på folk när man av någon som man betraktar som vän får höra en sak; när den sk vännens aktioner sedan är rakt motsatta mot det.

Jag vill inte påstå att jag inte litar på mina nära och kära, men att "träffa någon ny" eller liknande, att släppa någon in på livet.... well, only time can tell.
Förra gången det var slut var tanken på att jag skulle få känslor förnågon annan så fjärran att de var skrattretande; och denna gången är värre.
Det gör fruktansvärt ont.
Det kanske inte märks hela tiden, men det känns; som ett blödande infekterat sår i mitt inre, sipprandes av var och blod.
He is, was, and always will be the only one.
Jag får hoppas att det så småningom blir en del av mitt förflutna; men så länge hans gamla skit står kvar här, hans post kommer hit (och hur länge har han tänkt sig att han ska kunna komma undan myndigheterna som skickar brev hit?) och framför allt att jag måste bo här; dit vi flyttade, där vi skulle leva tillsammans och skaffa fler barn; så är det omöjligt.

På tisdag kommer det någon och ska titta på den här lägenheten. Ska se till att ha skinande rent och bröd i ugnen typ, så den verkligen blir sugen på att flytta in.
Att ha en månad kvar här ist för två vore definitivt upplyftande.
Kanske borde gå och titta på min nya lägenhet ngn dag?
Men jag är lite rädd att det skulle kännas värre då, att behöva gå hit igen när jag vet att den nya står tom och väntar på oss.

Nej fan... nu skiter jag i det här.
kanske skriver mer senare.
 

Jag skalade krikon i tre timmar förut.
Nu är mina fngrar bruna, och väldigt uttorkade.  Resultatet blev iaf 5 (!) liter marmelad.
När vi cyklade till Lidl förut så var dte förstås tvunget att regna och blåsa som satan... och så glömde jag köpa mer mjöl, så det får bli en sväng imorn också. Eller är det ngn som har missat att det är kanelbullens dag imorn?



D & jag ska baka; inte bara kanel; utan kardemumma och vanilj -bullar också. Alla som vill komma och provsmaka är välkommna; fin-fint kaffe från min fina espressobryggare får man till.

Fick en trevlig avslutning på kvällen iaf, lite msn-tugg piggade upp...
Nu ska jag dricka ett stort glas hemkokt krikonsft, sen är det verkligen läggdags för länge sen.

Det är kallt och blåsigt ute. Ungefär så känns det på insidan också.
Har ingen barnvakt ikväll, så den planerade 25-års festen får klara sig utan mitt digra sällskap.
Men jag har ju massor av städning, tvätt, disk och annat roligt att sysselsätta mig med, jippi!
Idag har jag röjt på balkongenm det var ett par små bruna högar där som luktade gammal död grävlig.
Bestämde mig för att slänga balkongmattan.
HERREMINJE vilket intressnt liv jag har idag!

Igår kväll var jag hos grannarna och drack vin, det var trevligt och intressant.
På dagens schema står förutom all underbar städning att ta sig till Lidl för inhandlande av köttbullar och lördagsgodis...
Sen... well, det blir väl jag och Benjamin som vanligt.

Har varit på retreat igen, och mått ganska bra.
Bland annat återknöt vi  "gamla kontakter" med en rar, snygg och trevlig familj; lika rar som för 10 år sedan men med läskigt mkt större barn... man känner sig skitgammal när man kommer ihåg äldsta dottern i familjen som ett frö i mammas mage; och nu har hon flickvän och är politiskt aktiv... geez vad uråldrig jag är!
Resten av ungarna, och föräldrarna för den delen också, är alla lika snygga och trevliga. Man blir ju lite avundssjuk på familjelyckan; jag hade ju okså hoppats på ett sånt liv.

Nu är jag "hemma" igen. Det tar emot att kalla denna cell för hem.
Så fort jag kliver innanför dörren blir jag nedslagen och trött, ledsen och uppgiven.
Katterna hade klarat sig bra tills 12-snåret idag när Kattvakten tittade till dem; men sen hade de hunnit med en hög i badkaret och två på vardagsrumsmattan.
Mattan ligger och glöter i badkaret nu, kewl kewl. Det behövdes redan diskas och dammsugas (som vanligt; det blir ju fan skitigt på en gång här utan att man gör något); och att addera matttvättning till det var väl inget jag direkt längtade efter.
Regnet öser ner ute; och ställer eftermiddagens planer på ända. Inget kul väder att cykla med en femåring i direkt; speciellt inte bort till norr.

Jag vill egentligen bara sätta mig i ett hörn och gråta, men jag måste mata barnet och städa lite.
Please, kan ingen vilja ha den här jävla lägenheten snart?