Nu har jag fixat undan det mesta i köket, efter gårdagens pizzabak och marmeladkokning.
Om en liten stund ska vi köpa mer mjöl och lite jäst, sen ska det bakas!

Under tiden får datorn stå och föra över allt till Ginger G:s externa hårddisk, är så sjukt trött på allt krångel med den här burken. Ska försöka fixa till den så gott det går, med hjälp av Ubuntu. (tack H)
Dagens haverier hitills har innefattat  byte av tangentbord, sex omstarter och supersegt internet...
Just nu är det enda tangentbordet som funkar ett supergammalt IBM som väger mer än skärmen.

Inatt drömde jag om Quark, det var fantastiskt att få befinna sig på DS9... kan jag inte få flytta min verklighet dit?
Vill inte vara kvar i denna.
Drömde andra drömmar också, om det som varit; det som skulle kunnat bli.
Vet inte om jag någonsin kommer att släppa in någon efter det, om jag någonsin kommer att lita på någon.
Det blir ju inte lättare att lita på folk när man av någon som man betraktar som vän får höra en sak; när den sk vännens aktioner sedan är rakt motsatta mot det.

Jag vill inte påstå att jag inte litar på mina nära och kära, men att "träffa någon ny" eller liknande, att släppa någon in på livet.... well, only time can tell.
Förra gången det var slut var tanken på att jag skulle få känslor förnågon annan så fjärran att de var skrattretande; och denna gången är värre.
Det gör fruktansvärt ont.
Det kanske inte märks hela tiden, men det känns; som ett blödande infekterat sår i mitt inre, sipprandes av var och blod.
He is, was, and always will be the only one.
Jag får hoppas att det så småningom blir en del av mitt förflutna; men så länge hans gamla skit står kvar här, hans post kommer hit (och hur länge har han tänkt sig att han ska kunna komma undan myndigheterna som skickar brev hit?) och framför allt att jag måste bo här; dit vi flyttade, där vi skulle leva tillsammans och skaffa fler barn; så är det omöjligt.

På tisdag kommer det någon och ska titta på den här lägenheten. Ska se till att ha skinande rent och bröd i ugnen typ, så den verkligen blir sugen på att flytta in.
Att ha en månad kvar här ist för två vore definitivt upplyftande.
Kanske borde gå och titta på min nya lägenhet ngn dag?
Men jag är lite rädd att det skulle kännas värre då, att behöva gå hit igen när jag vet att den nya står tom och väntar på oss.

Nej fan... nu skiter jag i det här.
kanske skriver mer senare.