Jag är lite skadad. Av olika anledningar.

Min skalle funkar inte alltid som folk förväntar sig, eller som jag skulle vilja. Jag kan växla från introvert, tyst och tillbakadragen till extrovert, social, pratglad och sprallig, på en femöring. 

Jag har ett hyfsat självförtroende men usel självkänsla. Jag känner fortfarande, så fort jag öppnar käften, att "det är väl ingen jävel som är intresserad av vad du har att säga!" Resultatet blir att jag antingen stänger av, gömmer mig i mig själv och är tyst, eller att jag pladdrar som en idiot, säger "fel" saker och skrattar på fel ställen.

Ibland babblar jag på alldeles för mycket om mig själv, försöker liksom överkompensera och hitta ett korn av något som låter intressant.

Kände att jag babblade som en idiot för en stund sen, när jag fick skjuts till tåget. Samtidigt vet jag med mitt förstånd att det kanske inte alls uppfatrades så.

Skönt att åka tåg ensam iaf, då är det inte konstigt att sitta tyst och undvika ögonkontakt.

 

Jag mår bättre idag. Det gjorde mycket för humöret att boka in en Göteborgstripp... och att det finns någon där som vill träffa mig.