Senaste tiden har varit helt galen.

Jag känner mig riktigt eftertraktad, vet fan inte vad som hänt. Jag har inte vunnit på lotto, gått ner 40 kg eller blivit kändis... ändå är intresset för mig större än någonsin. Dafuq is going on?

Idag messar jag med en snubbe jag träffade (eller ja... kände väl honom lite grand från Facebook och tidigare besök) i Göteborg, och bara att han gjort sig besväret att ta reda på mitt telefonnummer och att han hör av sig först är något jag verkligen inte är van vid. Det brukar vara jag som är "the agressor".

I fredaga fick jag en vänförfrågan från en sötnos som är nästan 10 år yngre än mig, för att jag verkar intressant, tydligen.

Igår var det nån random snubbe som sett mig på en datingsida jag gick ur för flera månader sen som hörde av sig.

I förrgår var min fina, skäggprydda piprökare här och tog väl hand om både min kropp och mitt sinne.

 

Inatt drömde jag om en annan person... som dessvärre har flickvän och är mono.

 

Oh sweet Jeebus... fick precis typ världens snyggaste bild på sms.

Det är så man önskar att lillsnutten inte var hemma.

 

Wonderous times,  indeed.