Ska iväg och svetsa idag.
Har sovit max ett par timmar mellan hostattacker, tankar och gosiga katter, har ont i huvudet och är trött i ögonen.
Men... det känns... UNDERBART!!

Finns så väldigt många saker som jag saknat med detta.

Med svetsarbyxorna på mig stiger mitt självförtroende, det är så här det ska vara.

Mina underbara lärare, som mer än ett år efter att jag slutat fortfarande tar det som en självklarhet och till och med blir GLADA när jag vill snika skjuts och ockupera ett bås.

Framför allt.
Känslan.
Jag ska snart sitta med en svets i händerna igen.
Jag ska sammanfoga metall. 
Med så många saker som är trasigt i mitt liv just nu känns det underbart att göra något som kommer att hålla, något  som jag gjort som inte går att ha sönde om man inte våldar det med vinkelslip.

Ska häva i mig en kopp kaffe till nu, sen beger jag mig. Vi ses senare, på Picasso :)


/Naftalin the Welderine