Jorå, så är det. Ibland är jag så trött på denna ständiga kamp att jag vill lägga mig i fosterställning och gråta. Min stora tjej har prövat att vara varannan vecka hos sin pappa ett tag nu. Varje gång hon ska dit har det varit samma misär; hon vill inte. Hon messar mig och är ledsen när hon är där, smiter hit då och då när hon saknar mig för mycket, beklagar sig över hur hon har det hos sin pappa. Idag orkade jag inte svälja min klump av dåligt samvete längre. Messade hennes pappa och förklarade att hon skulle komma imorn efter skolan och stanna till måndag efter skolan. Fick tillbaka ett "ok", och ingen kommentar om luciatåget eller nåt. Hans bristande intresse av sitt förstfödda barn gör mig fysiskt illamående. Den andra pappan har inte hört av sig heller. Det är väl närmare ett halvår sen vid det här laget. Jag blir äcklad av dessa människor. Jag älskar att ha mina ungar hos mig, men det gör ont i själen att se dem bli så oerhört försummade av sina pappor. ... Ah. Nu till nåt helt annat. Läste ett blogginlägg förut, skrivet av den jag dejtade i somras. Han är bitter och känner sig orättvist behandlad. Det finns så mycket jag skulle kunna drypa ur mig om det, särskilt när jag befinner mig i denna sinnesstämning. Det skulle dock inte tjäna något syfte alls. Nu tror jag inte att han läser min blogg iaf, det vore lite märkligt om jag nu är en sån vidrig människa spm han tycks uppfatta mig som. Men iaf. Kan nöja mig med att säga att läsningen fick min redan pissiga dag att avrundas med pisssmaken långt upp i halsen. Jag ska hålla mig för mig själv i fortsättningen, allt jag försöker mig på blir bara skit i alla fall. Det kanske är meningen att jag ska antingen vara singel eller tvinga fram låtsaskänslor och nöja mig med något som inte känns rätt. Den tanken gör MIG bitter. Jag önskar att jag kunde bli kär, hitta nån som kunde hjälpa mig och stötta mig både praktiskt och känslomässigt, dela min vardag. Samtidigt känns det som om jag inte skulle ha något att erbjuda. Det blir nån slags paradox. Mina barn tar all min tid, men om nån delade det med mig skulle det ju bli gemensam tid. Typ. Äh. Jag orkar inte mer just nu. Funderar på att smutta i mig ett glas vin innan jag lägger mig.... men jag skiter nog i det. Orka.