Ligger nu hemma i min jättestora säng.

Den är kall. Ska dra på mig ett tredje täcke.

Har fått älta helgen med två närstående ikväll, det var skönt.

Nu återstår bara att ta sig vidare....

 

Imorgon börjar jag på en såndär kurs som arbetslösa får gå på få och då, känner inte peppen direkt.

Hoppas det blir bra.. 

 

Jag längtar tillbaka. Samtidigt behöver jag få ordning på mitt hjärta och hjärna.

Det gör ont.

Vill hålla om, kyssa mjuka läppar, prata hela natten, skratta, gråta, sjunga och brinna i passionerad och het eld.

Vill samtidigt behålla den underbara vänskap vi har.

 

Eftersom vänskap är det jag kan få, så finns inga alternativ- in med kattjäveln i lådan igen. Med en flaska cyanid, geigermätare osv....

 

Där har vi det! Mina känslor får vara både döda och levande på samma gång, så länge man håller locket stängt.

 

Jag fryser. Jag känner mig ensam.

Ska försöka sova, trots den jämrande, blodröda smärtan på insidan.