Ofta känner jag att jag är andra- eller tredjehandsvalet i sociala sammanhang. 

Det tycks mig att det alltid verkar finnas någon/några som är mer... snygga, andliga, smarta, utflippade, smala, unga, frispråkiga... ja, vad det nu må vara.

I vilket fall som helst- oftast är dessa superintressanta snyggingar med spännande förflutet upptagna; och när folk som "raggar" får reda på det så kanske, KANSKE jag blir ett alternativ. 

 

Vid det laget känns det förstås som att det kvittar.

 

Det vore kul att vara förstapriset för någon... vara någons jackpot. 

Samtidigt har jag så utomordentligt låg självkänsla att en social sammankomst där JAG är creme de la creme skulle kännas jävligt tråkig.