Drömde att min gamla klasskompis Ullis hade kaniner. Vi var där ett helt gäng, tor det var nån form av klassfest igen.En av kaninerna var helgrå och fluffig, precis som Frasses päls var hans päls.Han hoppade till mig gång på gång, ville vara i min famn. Jag lovade honom att ha skulle få följa med mig hem, kände att det var det han ville och han berättade det själv, telepatiskt. Han nafsade lite på mig, intre så hårt som han gjorde när han var katt; men tillräckligt för att visa att hans personlighet var kvar. Han sat i min famn och jag klappade honom och kände mig så lycklig att han var hos mig igen. Sen skulle alla kaniner in i siona burar, och det tyckte han inte om ALLS. Men jag lovade att jag snart skulle ta ut honom igen och att vi skulle åka hem. Jag älskade honom så mkt, nästan onaturligt mkt för ett husdjur; men i drömmen var han MER, han hade blivit en högre form av liv på något sätt, som kunde kommunicera med telepati, med riktiga ord. Men bara med mig. Han stängdes in i buren och jag frågade Ullis om hon inte hade tänkt att göra sig av med någon kanin, tex den gråa...? Men det hade hon inte alls tänkt. Frasse tittade på mig genom gallret när jag gick ut genom dörren, anklagande, sård och besviken, arg på mig för att jag gick utan honom- och det kändes som att jag lämnade mitt hjärta kvar bland sågspån och "vanliga" kaniner, dit jag dömde honom att leva. 

FÖRLÅT MIG FRASSE. JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET.

Om jag fick göra om mitt förflutna hade jag, mot vetrinärens inrådan, dömt dig att gå igenom smärtsamma, dyra operationer för att få en chans att fortfarande ha dig i mitt liv. Jag kan minnas doften av din päls, hur jag brukade begrava mitt ansikte i den när jag var ledsen, tills dina hår kliade mig i näsan och stack i ögonen. Jag minns hur du snodde melon, kycklingnuggets och pasta från min tallrik, hur du nästan bet mig i fingrarn när du fick kattgodis. Hur du alltid låg med en framtass utsträckt. Hur högljutt du spann när du var nymatad och gosig och kom upp och la dig hos mig i sängen. Fan vad du fattas mig, jag vill ha dig tillbaka men jag vet ju att jag inte kan få det. Det var väl det som var "meningen" med drömmen iaf.

 

Utöver det var en gammal klasskompis, en kille; och några tilll, med och skulle ha nån fortm av samkväm. Folk letade sovplatser och spelade spel. Min bror hade sönder min vape, så jag letade efter delar från den. Klasskompisen bjöd in mig att sova med honom, och placerade en blyg, försiktig första kyss på mina läppar. Det var som att bli tonåring på nytt, det pirrade i kroppen och jag längtade efter mer, såg fram emot att sova i samma säng som honom. Vaknade och var gråtfärdig med en stor klump i bröstet, gick upp, tog en ångestdämpande och skrev detta. Nu känns det lite bättre.