Efter några dagar utan vatten i köket inser man hur bra man har det i vanliga fall. Det börjar bli MKT störande, och jag som har så OTROLIGT mkt tålamod att slösa med just nu....

Diskade i en liten hink i köket förut. Vattnet blev kallt och smutsigt jättefort, och jag fick förstås hälla matrtester, kaffeslattar och liknande i toaletten. Ryggen håller på att gå av när jag diskar, mer än vanligt till och med. Att köksbänkar och annat inte är skapt för såna folk som är tre äpplen höga visste jag redan, och nu börjar magen ta emot också.
Jag har en kontorsstol i köket, brukar sitta på den och diska. Bättre, men inte helt bra det heller. Dessutom får det mig att känna mig som en fet amerikansk white trailortrashbrud att rulla runt i köket.
Nåväl, efter att en pytteliten disk tog dubbelt så lång tid som vanligt att bli klar fick jag städa toaletten, även om man häller försiktigt ser det fruktansvärt ofräscht ut efter att man använt den som avfallshink. Satt och skurade tamefan en halvtimma, man kan ju liksom inte bara tvätta lite av toaletten.
Under tiden gjorde Diana en jättefin teckning till mig, med körsbär och hjärtan och underbar åttaåringsengelska:



Kan man önska sig en härligare unge? :)
Tur att jag har henne, annars skulle jag fan vara på dåligt humör 90% oftare.

Imorn ska jag till soc, efter det hämta en plastgran som jag köpt,  efter det till gamla farmor i Åby, efter det handla lite, (MJÖLK TILL KAFFET HALLELULJA) och eventuellt koka den där jäkla knäcken som aldrig blir av.
Tror jag kommer vara en smula, en aning (visar med fingrarna) slut imorn kväll...