Den här dagen börjarde bra, not.

Min telefon har fått för sig att ibland ska den inte alarmera, och nu på morgonen skulle den ha ringt kl nio. Det gjorde den inte. Vaknade 10.38, skulle ha varit hos BM kl 10. Underbart.

Rullade ihop mig och somnade om, drömde att jag födde en liten flicka med mycket mörkt hår på huvudet.
John ringde och gratulerade mig, men ville inte ha besök av oss på hemvägen. Jag åkte buss hem, och min bebis sov i en pappsäng framme hos busschauffören. Stoffe var med på bussen, och skulle bli hämtad av sin fru på busshållplatsen. Mig skulle ingen hämta, och pappsängen gick inte att bära, så jag försökte göra en bärsjal eller något av ett vitt klädesplagg jag hade med mig. Det gick sådär.
Slutade med att jag satt på en sten i skogen, för där hade bussen stannat; och försökte linda in min nyfödda dotters ben så de inte skulle bli kalla.
Det var kul att se sin bebis iaf, hoppas han/hon blir lika söt som i drömmen när dte väl är dags.

Igår hade jag sönder en tand, utan att ens märka det. Trodde jag hade fått ngt mellan tänderna och satt och petade med det en timma innan jag gav upp, tittade mig i spegeln och såg att det fattades en stor flisa. Där kom ännu ett måste till listan, ringa tandläkaren. Tror inte jag kommer att få ngn tid innan jul även om jag ringer idag, så jag känner inte direkt att det är ngn brådska att ringa.
Eller så är det bara så att jag hatar att ringa och prata i telefon, särskilt med främlingar.

Idag ska Diana ha med sig en kompis hem från skolan, så jag måste vara lite "ordentlig". Ska dricka kaffe, ta på mig en BH (och andra kläder naturligtvis) och försöka diska upp det sista, så jag kan ge dem ngt att äta sen. Barn är alltid hungriga verkar dte som, om det inte är matdags och serveras något de inte tycker om.

Helst av allt skulle jag vilja krypa ihop och somna igen, men då kan jag garanterat inte sova inatt. Får bli en zombiedag till, och kanske kanske kanske man kan somna ikväll, även om statistiken inte ser så lovande ut...

Bebisen sparkar som sjutton just nu. De ska ju sparka mest när man har sina "viloperioder", så den känner väl samma sak som jag antar jag; att mamma borde få sova nu. Så jag kan drömma mer om henne/honom.
Jag längtar tills jag har det lilla livet vid min barm, jag vill träffa den här lilla personen som beslöt sig för att bosätta sig i min kropp.
Dessutom längtar jag lite efter att få min kropp tillbaka, slippa vara kissnödig hela tiden, kunna gå utan att vagga, ha på mig vilka kläder jag vill, slippa ha ont och svårt och andas när man ska sova, kunna ta en öl till maten.... och kanske, kanske till och med kunna göra sig attraktiv på köttmarknaden, hitta en trevlig bonusförälder åt mina barn...
Det vore så skönt att inte vara ensam...
Om jag inte vore det just nu, skulle kanske min partner sätta på kaffe åt mig, lägga i en maskin tvätt och sen komma och servera mig en kopp på "sängkankten", kanske klappa mig lite på magen och pussa mig, le mot mig och fråga om jag skulle ta en järnbrustablett också.
Åh, det vore himmelriket....
Ensam är stark, men stark är också ensam.
Bara att sätta på sitt jäkla kaffe själv då, och tvätta de där fem plaggen som faktiskt fortfarande sitter bekvämt.
Gomorron.