...är det 97 dagar kvar till beräknad förlossning :)
Det är ju sjukt lite... tyckte jag var gravid mkt längre förra gången, men nu är jag redan i tredje trimestern.
Den som bor i min kropp är nu ca 40 cm lång och väger nästan ett kilo.

Nu blir det House tills jag slumrar till igen, denna gång förhoppningsvis lite längre än tio minuter.
Kan ju alltid hoppas på lite trevliga drömmar också, men gärna om ngn annan person denna gång. Den där andra personen var ju så jäkla fullbokad i helgen med att äta mat, sova på soffan och dricka bira att han inte hade tid att hitta på ngt, av vilket jag drar slutsatsen att möjligheten att få minsta intresse att flamma upp där är lika död som Katrineholm en söndagmorgon kl 5.

Hade f.ö besök av John idag, han hjälpte mig att flytta tvättmaskinen, skänkte mig dryck med körsbärssmak, spelade spel med mig och ungen och förgyllde min dag enormt mkt. Jag har saknat honom som fan, får ta och försöka boka in nån kväll på jullovet när Diana kan sova borta, och våldsgästa honom tills jag somnar på hans soffa, så vi hinner catch-up: a ordentligt.
Det betyder mkt att få sånahär påminnelser då och då, att man har vänner som finns kvar, som bryr sig och som jag faktiskt alltid kan prata med. Särskilt såna som han, som väldigt många gånger säger precis det jag behöver höra, även om det ibland tar ett tag för tröga mig att fatta det.
Jag har många som gärna lyssnar och så vidare om man behöver ventilera, men de flesta av dem är bra på att kramas och säga saker som "men gumman då... vad jobbigt det måste vara". Inget fel med det, men ibland behöver man lite mer.