Verbal inkontinens

Mina hormoner har gjort mig till en lite argare person, med mindre tålamod, men även med mindre undertryckta aggressioner och mer "råg i ryggen" som det heter. Jag har även innan denna hormonella befrielse lidit av verbal inkontinens, jag säger gärna för mycket när jag väl öppnar käften. Jag jobbar på att lära mig kontrollera detta, men resten av världen gör det ack så svårt. Man vill, både mentalt och fysiskt, ta tag i folk, ruska om dem och skrika "WHAT THE HELL IS WRONG WITH YOU?"

Folk kan inte läsa ordentligt, inte skriva ordentligt, inte tänka ordentligt, inte skruva ihop avlopp ordentligt... osv. De tar godtyckligt till sig delar av information i ämnen som intresserar dem, men struntar helt sonika i de delar som inte passar dem, och bygger därpå sin sk "expertis", totalt ointresserade av att de genom att bara använda sig av vissa delar av en sak kan skada både sig själva och andra. Det gör mig upprörd, och får mig att vilja sprutlackera deras värld med drypande, stinkande, sarkastisk mundiarrè.
Dessutom har de ingen som helst önskan om att kolla upp att de delar som de faktiskt försöker ta till sig kommer från pålitliga källor, utan nöjer sig mer än gärna med att det minsann stod på Flashback, eller att en kompis mamma sa det.
Dags att rensa lite på vänlistan snart, kanske kommer ner under 40 pers den här gången.

I övrigt är jag trött som ett jävla mähä, verkar inte spela någon roll hur mkt, när eller hur bra jag sover. Vaknade i förmiddags, och kände mig relativt... well, "pigg" är väl att ta i, men inte riktigt lika dödstrött som vanligt. Bra bra, tänkte jag, för jag har mycket som behöver göras, särskilt nu när förlossningen närmar sig med sjumilasteg. Efter någon timma så hade jag dundrande huvudvärk, kunde knappt hålla ögonen öpnna och frös som om jag satt i ett kylrum och skalade räkor naken. Har tredje maskinen tvätt i nu i alla fall, alltid något. Jag har virat in mig i morgonrock och en tjock filt utanpå kläderna, men är fortfarande frusen om benen, gäspar så att ögonen tåras. Skallen är lite bättre efter en alvedon, men gör fortfarande ont. Nu ska jag svälja i mig lite mer järn, och hoppas att det inte gör mig allt för illamående, och sen ta ett avsnitt alternativt blunda en stund, får se om jag kan hålla ögonen öppna.

KOMMENTARER

LÄMNA DINA ORD HÄR:

NAMN, SÖTNOS!:
SAVE?

E-MAIL ( VISAS EJ! ):

URL/BLOGG:

DINA ORD:

Trackback
RSS 2.0