Jaha, jag är väl en bitch då, som är så kall och hård. Men det anser jag mig vara i min fulla rätt att vara. Inte fan har jag tjänat något på att mjäka mig och försöka vara folk till lags. Fick mess från den som befruktade mig för sisådär 32 veckor sen, han gnällde om att jag aldrig hörde av mig. Vad ska jag höra av mig till honom om? Jag känner inte människan, och har ingen önskan att lära känna honom heller. Det var därför det bara blev en engångsgrej. Hade jag inte blivit gravid så hade jag förmodligen inte haft någon kontakt ALLS med honom, han är inte den typen av människa som jag väljer att umgås med. Är jag dum i huvudet eller? Jag fattar faktiskt verkligen inte alls vad jag skulle kunna messa honom om. Hur jag mår osv är väl MIN ensak? Att jag gnäller om det på bloggen och FB räcker för mig, för det är för MIN skull och jag vet att det inte är så många som läser det eller bryr sig om det. Känns väl lite som "need to know basis" , jag tar inget ansvar för om folk vill läsa min blogg för att få reda på att jag har foglossning, är kissnödig hela tiden, har järnbrist osv. Sånt kan man för övrigt sluta sig till själv, om man googlar "gravid", eller som i detta fall; kanske frågar sin syster som har fem barn? Jag har nog att tänka på utan att behöva ha nån gnällig, nojjig lipsill att förklara saker för. Som exempel; jag tog bort honom från FB när han hade sett att jag checkade in i sjukhusparken, så då blev han nojjig och trodde det hade hänt något. Ja, jag var där och lekte med Diana och våra kompisar. Mycket att nojja över? Senast jag hörde ngt från honom innan idag var vid jul, han messade ett "god jul"-osv mess. Nu hade jag ganska mkt att göra runt jul utan avlopp och med gäster osv, så jag svbarade inte förns några timmar senare. Under tiden hade han suttit ute på krogen och gråtit för att jag inte svarade på hans sms, och antastat mina stackars kompisar om att de skulle "prata med mig" osv. Alltså, jag kan inte HA en sån människa i mitt liv. Nu måste jag ju det, till en viss mån iaf. Jag kan ju inte påstå att jag har någon närmare kontakt med pappan till mitt förstfödda barn, och det önskar jag inte heller ha. Vad jag önskar, för BÅDA mina barn, är att de få bra kontakt med sina respektive pappor. Resten klarar jag mig utan, tack så mkt. Nej... urs, nu måste jag nog göra iordning liute choklad eller te eller ngt så jag lugnar mig lite. Jag blir bara så förbannat irriterad av människan, och om vi skulle "umgås" på något sätt, som han verkar vilja, så skulle det sluta med att jag kastade saker efter honom eller något.