Var utan depåmedicin i ca fem dagar. Försökte kompensera med vid behov-medicin (samma verksamma ämne) tills igår då jag började ta depåmedicin igen.

Har sovit bokstavligt talat hela dagen, genom larm och planerat möte och telefonrigning.
Var uppe ca 40 minuter mitt på dagen och åt två rostade mackor, sen häll jag på att somna sittandes, vid datorn.
Krälade bort till soffan och somnade efter att ha pratat en snabbis med Adrian och låst upp dörren om han skulle komma hem.
Att jag somnade med olåst dörr utan podcast är ett mått på HUR trött jag varit.

Vaknade vid 18 av att Adrian ringde, gick upp och ställde in en plåt mat. Sen gjorde jag chokladmousse på kikärtsspad, smält choklad och vispad havregrädde.
Var för trött för att märka att grädden var sur, så det kom som en glad överraskning nu när jag skulle skämma bort Adrian med lite lyx.

Som kronan på verket (pun intended) så började tandhelvetet värka sådär härligt mkt att man inte vet var man ska ta vägen. Har ett jättestort hål bredvid den senaste lagningen. Lyckades rota fram en diklofenak och gick och satte mig i en skållhet dusch en stund.

Känns ju som att den här dagen är helt vaskad. Och det lär inte bli bättre på några dagar. Trodde inte fem dagar skulle göra SÅ stor skillnad eftersom jag tog samma verksamma ämne utspritt på dygnet. Men det är som att börja om från början igen med insättningen.

En del kanske tror att det är semester att gå hemma med sjukskrivning, men det är absolut inte för att jag tycker det är skönt att ligga och sova hela dagen som jag gör det, jag kunde helt enkelt inte hålla mig vaken. Lär sova nästan lika tugnt om ett par timmar när jag klättrar upp i sängen.

Om du orkat läsa ända hit i mitt gnäll verkar det som att du bryr dig om mig (eller är extremt uttråkad), så kram och tack isf.
Skriver mest för min egen skull, för att få gnälla av mig och för att jag ska vara ödmjuk och tacksam de gånger jag faktiskt mår bra och saker flyter på.