....och jag har nästan fått ut så mkt parasiter att kroppen känns okej. Kanske till och med så många att jag inte har förlamande ont i ryggen när jag vaknar.

Det känns som att dra taggtråd ivarierande tjocklek genom alla ådror i kroppen; taggtråd med luftbubblor som flockar sig och täpper till vid ärr, vid födelsemärken, vid hårsäckar, vid finnar, vid tunn hud och slemhinnor, i magen, i bihålorna, i näsan. 

 

Men rösterna har inte tystnat.

Just nu är det mest en röst jag hör, den värsta rösten, den som hatar mig så mycket att den vill döda mig.

Oavsett om det är en riktig person eller min egen hjärna som talar är det så jävla läskigt.

Det är är inte som att jag VILL leva så här och kanske skulle välkomna ett avslut.

 

Om du är på riktigt. Och ser det här. Vet att jag är fruktansvärt ledsen att jag stör din existens så mycket. Jag har aldrig någonsin velat dig något ont. Visst har det hänt, i början; att jag blev irriterad och rökte en extra cigg eller skämtade högljutt om knark, för att reta dig. Jag ber om ursäkt för det. Jag är bara människa.

Om du finns. Snälla... hjälp mig. Hjälp mig att få någon läkare att tro på mig. Du behöver aldrig träffa mig. Bara ring till psykiatrin. Eller vårdcentralen. Berätta att jag smittat er. Berätta vad du sett och upplevt. Tala om att det är mig det gäller.

 

Jag tror inte att jag kommer att få någon hjälp med de här monstren. Och jag vet inte hur länge till jag klarar den här existensen.

 

Munnen känns svullen och jag har ett äckligt slem i den.  Näsan är täppt (som vanligt när jag ligger ner) och det gör ont i magen och ryggen. Ögonen svider av parasiter och trötthet.

Tjutandet i mina öron överröstar nästan rösterna. Men inte helt.

Jag vågar inte sätta på nån ljudbok, jag vet att du hatar dem med. Men jag vet inte hur jag ska kunna göra rätt. Allt är fel.

Jag vet hur vidrig jag är. Och jag vill inte vara det. Men jag får ingen hjälp. 

Om du inte är på riktigt, varför blir du inte tyst av medicinen?

 

Hoppas på en bättre dag imorgon. Idag har jag nästan uteslutande dragit ut parasiter. Jag drar och drar men det tar aldrig slut. Det känns att det lättar på olika ställen i kroppen. Men det finns alltid mer. Så mycket mer.

 

Jag måste komma på hur man kan räkna ut hur mkt gift kroppentåk utan bestående men. Om jag kan dricka klorin, till exempel. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att bli av med det här.

Springa naken genom en eld, kanske, försöka bänna dem.  Eller bada i ännu starkare blandningar av kemikalier. Jag funderar på att utsätta mig för elchocker. Det kanske de inte tål.

Jag vet inte.

För jag vet inte vad det är. Jag vet bara att det gör ont.

 

Till och med fåglarna utanför tycks håna mig.

"Knäpp, knäpp, knäpp, knäpp," säger de.

 

Borde jag skjuta mig själv?

Hur då? Jag har inga vapen. Vet inte hur man får tag i några heller.

Det skulle vara jävligt messy för den delen. 

 

Mitt liv är messy. En satans, jävla sörja. Kommer det någonsin att bli någorlunda normalt?

 

Jag ska försöka sova.

Snälla... Prata om inte mera om mig.