Okej. Adrians favorit för tillfället är Disneys "Skönheten och odjuret".

Det har alltid varit en av mina favoriter bland Disneyrullar, så jag har sett den några gånger även utan Adrians påtryckningar.

Den här veckan har han sett den fem gånger, och håller på med den sjätte i skrivande stund.

 

Musiken är för det mesta fantastisk, om man bortser från "Bli vår gäst" (hela den scenen är bara trist och onödig) och "Vi blir männskor igen" (som dock uppmärksammat mig på en viktig detalj- återkommer till den strax.)

Ledmotivet är riktigt bra, och då tänker jag inte på den med sång till utan den instrumentala, som spelas redan i början, dyker upp lite då och då och får sin final när Odjuret förvandlas till prins.

Sången där den enligt mig mest intressanta karaktären Gaston ställs i centrum är fantastiskt rolig, och jag kan det mesta av den utantill. "...ingens nacke är hälften så bred som Gastons" osv, otroligt skojigt.

 

Karaktärerna då?

Först har vi såklart Belle och odjuert.

Belle är en dam som oftast sitter med näsan i en bok och har en excentrisk pappa. Hon bor i en småstad, som hon längtar bort ifrån, "jag vill nåt mer än leva småstadsliv" är en rad från filmens första sång som jag ofta upprepar i mitt inte. Inte så konstigt att jag identifierar mig med henne.

Filmens andra protagonist, Odjuret är mycket förbryllande, men det kan väl ha sin förklaring.

Man får i början av filmen bakgrundshistorien till honom, vilken går ut på att en ung prins bor i ett slott och har allt han kan önska, men "ändå är bortskämd". Hallå? Redan där börjar jag undra. Vad brukar man kalla ungar som får allt de pekar på?

Han blir förvandlad till ett odjur av en förtrollerska, som knackar på hans dörr i skepnad av en ful gammal kärring.

Eftersom man i sången "Vi blir männskor igen" får reda på att de varit förvandlade i tolv år, och filmen kulminerar på odjurets 21-årsdag så kan man snabbt räkna ut att prinspojken var nio år när detta inträffade.

Wait what?

Var är hans föräldrar? Varför klär man ut sig till en gammal ful hagga och ringer på hos en bortskämd nioåring, och sedan blir så arg att man inte bara förvandlar den stackars bortskämde, föräldralöse (?) pojken till ett odjur, utan alla som jobbar på slottet till porslin, ljusstakar, garderober osv. Hur fan är man funtad då?

Den där "undersköna förtrollerskan" verkar vara tillräckligt ond för att ha "tagit hand om" hans föräldrar.

Är det det filmen egentligen går ut på? Ett socialt experiment utfört av en sadistisk häxa?

Nåväl. jag kommer av mig.

Odjuret stänger alltså in sig i sitt förtrollade slott tillsammans med sina förvandlade anställda. Det ökar ju verkligen hans chanser att hitta den sanna kärleken innan han blir myndig (!), som ,är det enda som kan bryta häxans förbannelse...

Han lyckas glömma bort hur man läser och hur man håller i en sked, säkerligen också andra saker som de inte har med i filmen. När en stackars man förirrar sig dit så blir han arg, slänger honom i fängelsehålan och tänker låta honom dö där, vad det verkar. trevlig snubbe.

När Belle kommer in i hans liv så börjar han med att sätta henne i fångenskap, skrika och gapa, bete sig som ett jävla arsle helt enkelt. Under filmens gång förändras deras förhållande, och Belle, den smarta, belästa flickan som vill se den stora världen faller alltså för en bortskämd, isolerad, kolerisk, egoistisk (han skiter precis i att alla hans anställda kommer att vara förvandlade för alltid om han inte lyckas få till det med Belle och skickar iväg henne att hjälpa sin far. Vad sägs om att, åh, jag vet inte, följa med henne, bli en hjälte och vinna hennes kärlek?) hårig ungkarl. Seems legit. Att han vill ha henne är inte lika märkligt, han har ju inte sett nån annan kvinna på tolv år och har hela tonårens frustration inom sig.

 

Den näst viktigaste karaktären, enligt mig är Gaston.

Jag fullkomligt älskar honom. Han gestaltar ALLT jag avskyr hos män; han är korkad, uppblåst, självgod, elak, stereotypt manlig och älskar att jaga. Underbar karaktär att hat-älska.

Han gjorde ett framträdande i "Musses", nån fusion-mix up-vad det nu heter som sändes för några år sedan, där karaktärer från alla möjliga Disneyfilmer är med; där han snubblar och bryter benet. varpå han genast utbrister "Ingen bryter benet som Gaston!", vilket fick mig att skratta hjärtligt.

 

Det finns en hel del andra karaktärer som iaf är värda att nämna; Luniere, den franska ljusstaken som ovanligt nog för en barnfilm anspelar på om inte sex så iaf lite rajtan tajtan genom sin flirt med en sexig dammvippa; Clocksworth, en brittisk, torr liten tjockis, Maurice, Belles lille knubbige pappa som är uppfinnare, Lefou, som är Gastons följeslagare... ja, det finns många biroller som är underhållande.

 

All in all, en bra film, men en film som väcker många frågor, iaf för mig. Jag har i denna text inte ens börjar belysa en del av de uppenbara bristerna i logik som förekommer.

Trots detta är den klart sevärd, och jag ger den fyra tummar upp av fem möjliga.