En bekant skrev ett ledset inlägg om hur mkt han vantrivdes med sig själv, sitt beteende och sin vikt.

Ett par inlägg ner i tråden använde han BMI som referens i frågan om hurvida han var fet eller inte,vilket jag helt enkelt inte kunde låta bli att protestera mot.

Jag försökte ge en annan infallsvinkel i frågan och blev bemött med taggar, jag begrep ingenting och enligt honom så är överviktiga kvinnor kurviga och voluptoösa osv medans män bara är feta.

Japp... alla vet att det finns gott om framgångsrika, kända, feta kvinnor som inte bedöms efter hur mkt de väger/hur de ser ut, medans de stackars karlarna har ständig press på sig att ha platta magar, fasta rumpor och välsminkade ansikten. Eller vänta nu, hur var det?

När jag påpekade att det snarare är kvinnor som bedöms efter utseendet så fräste han att "...självklart kan inte män lida av samhällets normer. Bara kvinnor kan vara offer. Jag glömde det ett ögonblick."

 

Nej. Alla lider av samhällets normer. Det är bland annat därför feminism behövs.

 

Vidare jämförde han mitt och hans sexliv, jag får minsann ligga hur mkt som helst medans han inte ens haft lika mkt sex med sin senaste flickvän som jag har.

 

Ja, buhu, stackars honom som inte får ligga. Det är han ensam om i världen, och jag borde naturligtvis ha den goda smaken att inte ligga så mkt så inte killar som han blir utan. För det ena har med det andra att göra? Är inte det nån slags härskarteknik, att vända frågan till motparten, att börja prata om mitt sexliv när det är en tråd om honom?

 

Jaja... kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite, jag blir fan ledsen när nån tycker att jag inte har nåt att gnälla över eftersom jag då uppenbarligen aldrig haft ätstörningar, ett minst sagt komplicerat förhållande till sex och dysforiska tankar om både min kropp och mitt ansikte.

 

Nu ska jag gå och baka cupcakes, så jag kan höja mitt BMI lite och bli ännu mer kurvig och voluptoös och får knulla lite mer... för just idag har jag inte fått varken kuk eller fitta ännu.