Igår kväll kände jag mig nere.

Den där skitsnygga killen i Göteborg har sagt att vi bara ska umgås socialt om vi ses,  typ. Det kändes tråkigt som fan, gillar honom och hade verkligen sett fram emot att träffa honom om ett par veckor.

Det var massa andra småsaker också, men det var nog det som gjorde mig mest bummed out.

Gick och la mig tidigt och tänkte att imorgon (idag alltså) skulle jag försöka vara glad och pigg, sova ordentligt,  gå upp innan fem och hinna med att brygga kaffe,  måla mig och ta fram rena kläder. 

Mm, eller hur.

Jag har 22 larm inställda att ringa på morgonen, varav ett tiotal är innan kl fem.

Hur jag kan sova genom 20 av dem är för mig en gåta,  iaf just idag när jag sovit mer än fem timmar, inte har mens, inte fått sömnen störd osv.

Uppenbarligen var det dock precis vad jag kunde, så kl 5.27 hetsade jag uppbokad ur sängen och rev fram kläder. Brukar väcka barnen 5.30, när jag är klar med allt mitt och har förberett Adrians kläder osv.

Lyckades komma iväg mot dsgis innan kl sex, dock osminkad och med hål på strumpbyxorna och så. Cyklade till tåget och var där i ganska normal tid, låste cykeln och kom på att mitt satans pendelkortshelvete låg på vardagsrumsbordet.

Tänkte först ge upp, men kände att jag då isf hade stressat i onödan. Kastade mig på cykeln igen, hetsade hem och hämtade kortet, hann med tåget. 

Måla ögonbrynen ombord på ett skakigt tåg med stressskakiga händer är inget jag rekommenderar... men det fick väl gå. 

En kvart senare när jag satte mig på "min plats" och tog fram te, mobil, laddare,  lurar osv var jag riktigt sugen på musik. 

Naturligtviiiis har en av lurarna lagt av.

Så, nu sitter jag här och lyssnar på tågsurret och mina egna gäspningar istället.  Inte alls lika kul. 

 

Så... idag behöver jag pigga upp mig på något sätt. Hur?