Från igår kväll när jag höll på att somna, från första fladdrande slummern och tills jag vaknade har jag haft dig i skallen.

 

Den första drömmen jag minns  var att vi hade sällskap hem från Kellys, vi var lite fulla och jag skulle sova his dig.

I drömmen var din lägenhet som en studentkorridor, dörrar, soffor och sängar överallt, där folk bodde. Du hade platsen första till vänster innanför dörren. 

TYVÄRR så hann vi inte lägga oss innan drömmen ändrade natur; på drömmars vis.

 

Åter befann jag mig mitt i en postapokalyptisk värld full av zombies.

Vi hade ett basläger vid en sjö, i en lada, på övervåningen. Det var öppet ner mellan sidorna på loftet. På våran sida så låg en person och var sjuk, vi visste inte om det var pga ett bett eller ej. Han blev nån slags halvzombie som inte var hungrig. På andra sidan hade samma sak hänt med ett stort kattdjur, lagom läskigt att ha det inom hoppavstånd.

Vi höll på att bryta upp lägret när en annan grupp sökte skydd i våran lada, eftersom det var en hord på väg, så vi fick vackert klättra upp igen och gömma oss... fast först efter att jag hade knivat ihjäl ett par zombies som försökte bita dig.

 

När vi klättrade upp igen så förändrades allt igen, och vi var på ett loft ovanför ett hus, där du bodde. 

Du sov i en hängmatta och hade en kista med skrynkliga kläder.

Solen sken in genom ett litet fönster.

Vid det här laget hade mina larm börjat låta, och i drömmen (som fortsatte varje gång jag snoozade) så såg jag saker drån ditt perspektiv. Jag såg från hängmattan hur solstrålarna lyste upp den dammiga luften innan den träffade den randiga filten som täckte dina ben. Jag kände hur trött du var, att du inte ville gå upp.

Jag gled ut från dig när du steg upp, var där men ändå inte, som nåt spöke svävade jag på ditt loft. Du visste om det, och visade mig glatt dina jättestora, mönstrade pyjamasbyxor som du drog upp till armhålorna med din snörda skjorta nedstoppad. Du såg inte klok ut... fast snygg förstås, som alltid.

Du sa att det skulle bli kul att träffa mig idag, och jag tänkte förvurrad att va, är det redan den 8/5, men det kan det ju ha varit i drömmen.

 

Jag minns lite spridda detaljer, och att det var sammanhängande och mycket längre drömnar än de jag beskrivit, att jag som sagt drömt om dig hela natten. Nu har jag såklart hela skallen full av ditt léende, din doft, dina ögon och din röst,  intryck som min hjärna kokat ihop av det jag sett av dig, och jag längtar verkligen efter att träffa dig. 

 

Min morgon efter att jag lämnade dig i min säng har varit seg. Tåget är inställt,  ungen är sur, snoret är ymnigt och huvudvärken påtaglig.

 

Hoppas du har det lika bra i verkligheten som du hade på drömloftet.