Idag har jag dysfori och ångest över mittt utseende. 

Köpte en ny kjol igår, en jättesnygg, röd, kort Emily the strange-kjol.

Gick runt i  den en stund igår kväll och kände mig snygg.

Imorse när jag tog på mig den så såg jag bara en löjlig tjockis i spegeln som hade för liten kjol och konstigt ansikte.

Sminkade mig pp tåget, försökte ta en selfie men det enda jag ser på bilderna är hur konstig min haka ser ur med sina gropar, hur stor min näsa är, hur mina kinder liksom väller, hur mina ålders- och trötthetstecken får mig att se ut som en nedelålders bulldog med nån slags funktionsstörning.

Kjolen lämnar jag tillbaka sen, plytet kan jag inte göra något åt.

 

 

På den ljusa sidan:

Den skitsnygga killen från Göteborg chattar med mig ich skickar bilder, vill ses igen och... ah. Ja, han gör mig glad. På bara ett par dagar har han liksom åkt upp på förstaplatsen, ockuperar de flesta av de av mina tankar som är inriktade på lust,  kärlek och dyligt. Faktum är att han distraherar mig rätt mycket från andra tankar.

 

Nu ska jag dricka blåbärsmuffinte och spela spel på mobilen... till tonerna av Ram Zets "Freaks in wonderland".