Lögner
Jag är sårad, arg och ledsen.
Detta kommer förmodligen att resultera i ett lätt osammanhängande blogginlägg.
Nedan kommer lite copy/paste, som jag därefter kommer att kommentera.
"Tydligen så är man en kuf som ifrågasätter varför någon som man försöker ha en öppen och ärlig relation med har smskontakt på fyllan i smyg med sitt gamla fyllestrul, som dessutom har både barn och en flickvän som han inte vill lämna.
Att han brukar skicka meddelanden att han vill komma över och "hänga" är väl en sak, men att känna sig tvingad att besvara dessa är konstigt i mina ögon.
Att han tycker att det är helt okej att hans flickvän sitter hemma och passar barnen medan han är ute och rastar draken hos andra kvinnor lägger jag mig inte i.
Det är hans val.
Det jag inte förstår är varför man fortsätter och snacka med honom och frågar om han inte ska gå ut?
Att jag stör mig på sådant beteende är ingen hemlighet, att hon inte vill ta bort honom ur sitt liv för att han "tycker ju så fantastiskt bra om barnen, och vi har ju så mycket annat gemensamt han och jag" får mig bara att känna mig väldigt ledsen.
Så är det konstigt att jag känner mig ledsen och sårad och även känner att mitt förtroende för den som hade mitt fulla förtroende är ordentligt ifrågasatt?"
Att han brukar skicka meddelanden att han vill komma över och "hänga" är väl en sak, men att känna sig tvingad att besvara dessa är konstigt i mina ögon.
Att han tycker att det är helt okej att hans flickvän sitter hemma och passar barnen medan han är ute och rastar draken hos andra kvinnor lägger jag mig inte i.
Det är hans val.
Det jag inte förstår är varför man fortsätter och snacka med honom och frågar om han inte ska gå ut?
Att jag stör mig på sådant beteende är ingen hemlighet, att hon inte vill ta bort honom ur sitt liv för att han "tycker ju så fantastiskt bra om barnen, och vi har ju så mycket annat gemensamt han och jag" får mig bara att känna mig väldigt ledsen.
Så är det konstigt att jag känner mig ledsen och sårad och även känner att mitt förtroende för den som hade mitt fulla förtroende är ordentligt ifrågasatt?"
Okej.
För det första:
Det som var märkligt var att J öht ifrågasatte nånting, eftersom ingenting hänt. Kuf har jag aldrig kallat honom.
För det andra:
Jag smög inte. Jag messade och frågade om "fyllestrulet" (som jag träffade innan J och förlorade intresset för när jag började umgås med J) skulle på krogen, eftersom jag fem minuter tidigare hade raderat en omogen kommentar från J som inte skulle gjort något annat än att skada folk han inte ens känner, och därför ville undvika en situation där jag hamnade mellan dem i nåt svartsjukefylledrama. Jag satt på golvet vid stereon, eftersom vi spelade musik från bla min telefon.
För det tredje:
Barn? Han har alltså skaffat barn på sex veckor? Och bara berättat det. .. för J? Han hade inga när jag träffade honom iaf. Get your fucking facts straight.
För det fjärde:
Rastar draken? Vi strulade. Shit happens when you party naked. Det är inte J:s sak att döma eller bedöma hur han ska leva sitt liv, särskilt inte som det hände INNAN jag började dejta J.
För det femte:
J förstår inte varför man "fortsätter snacka" (dvs mitt mess då, eller?) med nån man har utbyte av? Är det inte så man lär känna nya människor? Skaffar nya vänner?
Nej, jag kanske borde ansöka om Js godkännande innan jag messar nån. My bad, visste som sagt inte att det var ett krav. Då hade jag nog inte börjat dejta J öht.
För det sjätte:
Vad är det för beteende J stör sig på? Det var HAN som började fitta sig i kommentarstråden, det var HAN som stormade ut från lägenheten som en riktig drama queen, det var HAN som istället för att fråga mig om han undrade något valde att tåta ihop en egen version.
För det sjunde:
Ta bort honom ur mitt liv, för att J inte känner att personkemin stämmer? Rätta mig om jag har fel, men är inte det ett ganska starkt varningstecken, när ens partner börjar diktera vem man ska umgås med?
För det åttonde:
"tycker ju så fantastiskt bra om barnen, och vi har ju så mycket annat gemensamt han och jag" har jag aldrig sagt.
Han har träffat min son ungefär en kvart. De ritade. Min son är charmig. Klart han tycker det. Diana har han ingen uppfattning om. Jävligt lågt att dra in mina barn i sitt svartsjukesvammel.
Vad jag sa var (och till skillnad från J vet jag hur man copy/paste:ar):
"Meh, snackat "snackat". Jag har inte hållit på nåt skit bakom ryggen på dig, men visst, han har messat nån gång och jag har svarat. Vadå, varför skulle jag inte snacka med honom? Vi har en del gemensamt, det betyder inte att jag vill ligga med honom."
Undrar vem det är som ska ifrågasätta vem här.
Så, är det konstigt att JAG känner mig ledsen och sårad?
Hans kompisar är inte sena med sympati och undrar varför jag inte blev utkastad från balkongen.
Det var kanske de kompisar J menade när han sa att han bara kände idioter och mig?
KOMMENTARER
Trackback
