...tog ett glas vin istället. 

Känns lite bättre i ett varmt bad med vin och tända ljus.

Undrar varför man oftast säger "tända" eller "levande" ljus, btw. Vore rätt meningslöst om de inte var tända....

 

Beskådar min nakna kropp som flyter och guppar i takt med andetagen. Brösten ser ju fina ut när de flyter, men fyfaan vad jag avskyr min mage.

Visst, jag vet; jag har fött två barn och har ett normalt kroppsomfång på plussidan, har aldrig varit "smal" och verkar inte kunna bli det.  Önskar det vore annorlunda,  men jag önskar att jag kunde vifta med ett trollspö och plötsligt ha mindre uttänjd hud, mindre bristningar, mindre underhudsfett och bättre självkänsla. 

 

Skulle vilja ha lite nya kläder till sommaren,  men jag HATAR provhytter och har inte heller råd att shoppa, sen Emmaus försvann från Katrineholm. 

 

Nästan alla dagar lyckas jag tvinga mig själv att strunta i hur jag "borde" klä mig och sätts på mig hur kort kjol jag känner för,  trots bred röv och gropiga lår, hur tighta och/eller urringade tröjor jag vill, trots mage och e-kupa, hur trasiga,  smutsiga eller bekväma plagg jag vill... för att jag trivs i dem när jag är ensam. 

 

Ibland kommer dock såna där sk "fuldagar", och då spelar det ingen roll hur mycket kläder man frustrerat och gråtfärdigt provar,  hur mycket vackra smycken och smink man pimpar sig med eller hur många vänner som försäkrar mig om hur fin jag är.  Då vill jag bara gömma mig,  stoppa fingrarna i halsen,  sova, supa eller gråta. 

 

Minns det,  om ni  ser mig extra "fin" nån dag; det kan lika gärna bero på att jag känner mig fin som att jag försöker dölja hur ful jag egentligen känner mig.