Idag har Adrian smygbajsat två gånger, så smygigt att jag slet av honom blöjan innan jag märkte det båda gångerna.

Som ett resultat av detta har fyra maskiner tvätt gått här, istället för de planerade två.

Under tiden som jag tvättat,  diskat, kollat rederiet och hängt med allra käraste Jenna så har jag idag liksom igår och i förrgår messat intensivt (jämfört med min egen normala kvot) med snubben jag spenderade större delen av den gångna helgen med.

Han är fucking awesome,  och en riktigt jävla douche.

Om man är jättekär i sin flickvän och inte tänker låta någonting utvecklas (något som jag dessvärre både skulle vilja och tror skulle kunna bli så jävla fantastiskt) från vaknätter med fysisk närhet, prat och musiklyssnande så kanske man ska (citerar min fina vän här) behålla kuken i brallan.

När handlingar,  hintar och ord hela tiden sänder blandade budskap är det inte lätt att få rätsida på någonting.

Detta gör iofs att min tidigare "Shrödingers crush" har slutat klösa inifrån sin låda. Det är bra.

However. 

Jag minns en tid i mitt liv när jag tyckte själv att jag var jävligt hård och känslokall, men eftersom jag var det så brydde jag mig inte om det. 

Jag känner nu att jag är på väg tillbaka till detta tillstånd. 

Hurvida detta är bra eller dåligt är nog svårt att definera, iaf för mig.

Det är bra, för att jag är trött på hjärtesorg, jämmer och tårar. Jag kan nöja mig med att knulla, det blir man inte ledsen av.

Det kan väl vara dåligt också antar jag, men just nu har jag svårt att se någon negativ aspekt av ett dylikt tillstånd. 

Så, thank you, dear douche. Du gav mig en knuff i rätt riktning. 

 

En bra sak med dagen är att jag fått den nya routern, så nu fungerar min uppkoppling som den ska igen. Praise to Jeebus!

 

Nu ska jag svettas ut det sista av helgens vätskor och gifter, skaka av mig emokoftan och gå vidare. Skål.