Denna månad har hittils varit fantastisk.

Jag har varit i Göteborg mycket, det är väl mest det som det beror på.

Nu sitter jag på tåget hem, längtar och saknar och hoppas som aldrig förr att jag snart ska hitta en lägenhet där. När där blir här, när borta blir hemma,  när världen blir mitt ostron;  jag kommer att må så mycket bättre då.

Jag längtar efter att få gå omkring i Göteborg med mina barn, visa min älskade Diana hur litet Katrineholm är i jämförelse.

Undersöka, upptäcka, utforska, förundras, skratta, leva. 

Jag längtar efter att fördjupa kontakten med alla underbara människor,  som så självklart och öppenhjärtigt inkluderat mig i sina liv,  sina hem och sina nöjen.

 

Just nu är det tungt, tungt, tungt.

Vill åka hem, hämta barnen och sen bara vända tillbaka.

Lyssnar på "Pure Therapy" med Ram Zet, och titeln på det albumet beskriver vad Göteborg och dess invånare gör för mig.